@annaileby_art
anna@annaileby.comIgår var en så himla känslomässig dag, minst sagt.
Jag lovade ju att berätta allt för er och nu känns det som jag kan göra det.
Jag har som ni säkert vet och märkt, mått dåligt de senaste veckorna.
Det började för några månader sedan när jag upptäckte en knöl i ena bröstet. Jag tänkte inte så mycket på det då utan glömde bort det.
Men sen kände jag den igen, visade Emil och han sa att jag nog borde gå och kolla upp det.
Sagt och gjort så bokade jag tid på vårdcentralen och fick komma dit redan dagen efter.
Det klämdes och kändes och sedan skickades det remisser till Jönköping, både till bröstmottagningen och till mammografi.
Läkaren sa att det borde gå fort, att sådana här saker aldrig får vänta så när jag inte hade hört något efter två dagar ringde jag igen.
Då hade de missat att skicka en remiss.
Efter ytterligare några dagar och sömnlösa nätter (har oroat mig så otroligt mycket över det här ska ni veta) så ringde jag igen och de hade FORTFARANDE inte skickat någon remiss.
När jag sedan ringde för tredje gången fick jag frispel och gormade och skrek åt den arma människan på andra sidan.
Efter det fick jag en tid.
Den tiden var igår.
Emil tog ledigt från jobbet och skulle följa med.
Precis innan vi skulle åka ringde min mobil och jag fick ett annat besked om ett blodprov jag tagit någon vecka tidigare.
Provet visade att jag hade en höjning av prolaktin, som oftast beror på en godartad tumör i hypofysen som påverkar sköldkörteln (vilket i sin tur gör en trött, deprimerad och får svårt att bli gravid)
Så jag hade nu under två veckors tid hört ordet tumör två gånger.
Något man helst aldrig hör.
Jag tappade det.
När jag mötte upp Emil så började jag gråta, kändes som hela jag var fullproppad med tumörer och att det växte elakheter i hela min kropp!
Han var märkbart orolig över det hela han också och vägen till Jönköping kändes evighetslång.
Att behöva prata om hur vi ska göra med Knut om det bara är Emil som finns kvar, hur stora oddsen är att överleva om man har tumörer överallt och alla andra tänkbara scenarion.
Tårarna brände hela tiden.
Att lämna Knut, så ofattbart att tänka på.
För oavsett om proverna visade något eller inte så hade det redan börjat snurra i mitt huvud och att ens behöva tänka på ”om” är otroligt påfrestande ska ni veta.
Väl inne på mammografin kändes det nästan som jag skulle svimma, fick svårt att andas men ville bara få det överstökat.
Fick ta både röntgenbilder och en läkare gjorde ultraljud över båda brösten.
Knölen visade sig vara ofarlig!
Jag har aldrig blivit så lättad!
På vägen dit kändes det som jag var döende och på vägen hem kände jag mig ytterst levande!
Jag firade direkt med en dubbelnougat.
Någon på instagram frågade om det var bebis på gång när jag la upp en bild på en sjukhuskorridor. Sånt kan man ju anta och spekulera i bäst man vill förstås, men snälla fråga aldrig det.
Jag vill som ni säkert vet, väldigt gärna bli gravid. Men hade för några veckor helt glömt bort det pga allt det här.
Så att nu inte ha cancer men ändå direkt få en påminnelse om att jag inte är gravid, var minst sagt onödigt.
Kan vi inte bara bestämma, en gång för alla, att ingen någonsin är gravid förrän motsatsen bevisats eller berättats. Så fram till dess bör ingen fråga om saken, för tids nog syns eller märks det i vilket fall som helst.
Problemet med sköldkörteln kvarstår fortfarande och fler prover ska tas för att få reda på vad det beror på.
Men det är i alla fall i de allra flesta fall något som går att medicinera och det kan jag leva med.
Allting jag kan leva med känns som en fis i rymden i jämförelse med att inte leva alls.
Tack för alla fina tankar igår!
Ni är bäst!
Och en stor eloge till alla er som kämpar, där proverna inte visar att allt är bra. Ni är otroliga!
Åååh! ♥️♥️♥️ Bästa! KRAM
Heja Anna! Fortsätt kämpa, fortsätt rita, du är super!
Jag vill bara skicka en kram från mig! Så lättande och skönt besked. Själv har jag haft prolaktinom innan jag fick min son och det går att avhjälpa med medicinering när man väl konstaterat att det är det. Från barnlöshet och hopplöshet fick jag hoppfullhet och en underbar son trots förhöjt prolaktin. Hoppas du får det du vill! Kramar
Härligt att höra! Tänkte på dig hela kvällen igår trots att vi inte känner varandra.
Åh, vad skönt! Gjorde precis den där resan från hitta knölar i bröstet till goda besked på mammografi precis innan jul! Fira ordentligt nu!
Usch jag sitter och gråter. Tack och lov för bra resultat!????
Skönt att det gick bra. Satt som på nålar igår, fast vi inte känner varann. Härligt att du fick njuta av din dubbelnogat 🙂
Åh tusen hurra! Tänkte också på dig hela kvällen fast vi inte känner varandra ❤️
Fy fan va skönt!!!!!!!!!!!! Har tänkt så mycket på dig!
Och nej man ska faaaan aldrig fråga om någon är gravid – varför gör folk det???? Jag fick frågan medan jag fortfarande blödde efter ett missfall, för att jag blev uppenbart obekväm av att någon tog upp frågan om barn…. Blir vansinnig!
Åh vilken lättnad! Jag tänkte mycket på dig igår kväll fast jag inte känner dig. ❤️
Va skönt att höra Anna att det inte var någon fara! Kramar till dig!
Skönt att det gick bra. Var med om liknande förra sommaren. Alla hemska scenarion man målar upp innan man vet. Kramar till fig och familjen.
Superskönt och höra!
Gjorde samma resa som du för 2 år sen och bara grät jag med. Men vilken stor lättnad det va att få höra att det inte var någon fara. Fira ordentligt att du fått behålla ditt liv igen! Kram ❤️????????
åh så härligt att allt såg bra ut!
Ville bara berätta om sköldkörteln, som du säger finns det medicinering mot det. Jag fick underfunktion i sköldkörteln efter att jag fött min son (april -16), efter att ha sprungit hos läkaren hela sommaren med diverse symptom fick jag min diagnos i slutet av september -16. Efter några månaders medicinering började livet klarna upp igen! och idag mår jag jättebra! Får såklart äta medicin livet ut, men det är ingenting jämfört med hur jag mådde sommaren för snart två år sedan. Hoppas det blir ljusare för dig med snart! kramar
Så skönt att höra att det inte är någon fara. Kan förstå att det ger en perspektiv på livet.
Min pappa gick bort i cancer för drygt 3 år sedan. Ett år efter gjorde vi en fertilitetsutredning och fick då, per telefon, veta att jag hade förhöjt prolaktin och att det kunde bero på en tumör på hypofysen. TUMÖR. Allt bara svartnade. Förstod inte något av det resterande samtalet. Så, jag känner med dig. Kram
Har tänkt på dig sen jag läste ditt inlägg igår.
Så himla skönt att höra. <3
Vad skönt att det inte var nån fara. Jag har haft diagnosen prolaktinom (tumör på hypofysen) i snart 15 år nu. Så länge jag tar medicinen märker jag inte av det. Förutom att medicinen sänker blodtrycket så man blir väldigt illamående i början. Har två fina barn så det är verkligen inte omöjligt att bli gravid, även om det tog lite längre tid just för oss.
Jisses vilken fantastiskt god nyhet!! Underbart! Jag har haft svårt att få barn (1:a) men sen slutade folk fråga efter en tvåa eftersom vi var öppna med problematiken, däremot var alla tvungna att komma med allehanda teorier om varför jag blivit gravid på naturlig väg andra gången. Jag svarade som jag trodde, att jag har börjat få ägglossningar som jag kan känna och därför hade en sportslig chans att pricka rätt. Det är konstigt att det ska tyckas och tänkas så mkt kring graviditet! Jag önskar er lycka till med barnaskapandet! Vi var jättelyckliga med ett barn och är fortfarande lika lyckliga med två, så oavsett hur det går så blir det bra hoppas jag! ❤️
Å vad skönt att det inte var något farligt! Jag har varit på precis samma bröstmottagning, och även jag fick ett positivt besked. Kan verkligen relatera till oron!
Åh, jösses, nu gråter jag. Jag misstänkte att det var något det här hållet. Och så otroooooligt skönt att det inte var något att oroa sig för! <3 <3 <3
Men NEJ NEJ NEJ! Man frågar aldrig om andras planer kring bebisar. Innan jag fick ett tidigt missfall nu i december frågade en av mina närmsta vänner mig rakt ut om jag var gravid, en del av mig kommer alltid ogilla henne för det. Dels för att jag själv väljer när jag vill berätta det för omvärlden men även för att det varit en dröm så pass länge och jag hade på känn att det inte skulle gå vägen. Det är respektlöst och rent ut sagt elakt.
Skönt att du mår bättre, jag hoppas på en bebis för er 2018 precis som för oss.
Kram!
Så skönt att det var bra svar på det ena, sköldkörteln är som du skriver att det kan man leva med. Hoppas att du får snart besked och kan må bättre igen!
Åh, vilken lättnad med bra besked! Känner med dig. Samma dag som vi var inne på ultraljud för vår bebis fick min sambo akut operera bort misstänkt leverfläck på ryggen och fick åka hem med orden att det troligtvis var cancer och ”ha med dig en anhörig nästa gång vi ses”. Där och då kändes livet och döden så himla nära varandra. En evighetslång period med massa tårar för ovisshet för framtiden, glädje för bebisen som mådde bra, kolla upp livförsäkringar, och jag började scanna av alla potentiella personer att ha med mig på kommande förlossning om inte min sambo längre fanns kvar i livet. Efter tio dagar fick vi beskedet att han varit SÅ nära att få cancer om inte leverfläcken upptäckts i tid. Så ja, jag känner med dig/er. Kram!
Tack för att du delar med dig. Så viktigt och så läskigt. Så skönt att läsa att det inte var ngt farligt. Njut av livet som är nu och ta resten när det kommer. Du sprider vackra känslor och lika vackra bilder till oss att njuta av.
så skönt att höra att det gick bra!
Phu! Även jag har haft cancer scare. Tredje gradens cellförändringar på livmodershalstappen under pågående graviditet. Operation med litet pyre i magen. Fy fan, skönt att det ligger några år bort. Känner med dig. Lev livet!
Å vad skönt att knölen var ofarlig!
Jag har också prolaktinom, och äter tabletter för det. Har inte känt några biverkningar alls.
Hoppas allt ordnar upp sig nu! Kram!!
Så skönt att andas ut lite! Vet hur det känns när tankarna vandrar och man väntar på besked. Hu. Och skäms på alla som ska spekulera i graviditeter, blir så jävla trött, hatar folks sneglande åt magen och fiskande efter tecken. Vill slå nåt hårt i ansiktet på dem. Tänker att de har fattiga egna liv. Heja dig och heja liv och nougat!
Åh, så fantastiskt skönt att höra att det var goda nyheter! Hoppas du kan släppa det och njuta av livet <3
Så skönt att höra. Sköt om dig och jag hoppas att alla saker på listan blir bra. Ja herregud vad det ska tjatas om graviditeter och spekuleras. Jag tycker att vi är överrens om att låta människor berätta själva. Ingen frågar om en är gravid såvida inte en unge är på väg ut i just det ögonblicket. Vi har haft svårt att bli gravida och en gång var det en helt okänd person som frågade om det. Hon frågade först om det var frivilligt att inte ha barn. Bra fråga eftersom hon inte förutsatte att alla vill ha barn. När jag svarade att det inte var frivilligt frågade hon om det var ett känsligt ämne. Jag svarade ja och då sade hon bara att vi inte behöver prata mer om det. Vi var på en jobbmiddag. Just då var jag förvånad att hon svarade så bra. Jag drog verkligen en lättnadens suck.Jag var verkligen inte van vid det bemötandet. Minns när en kollega, bara någon vecka efter ett sent missfall kommenterade att halva arbetsplatsen var gravida och att det verkade smittsamt. När han såg min stela blick och mitt ansikte som inte skrattade med petade han mig i sidan och frågade varför, är det din tur nästa gång. Inombords dog jag litegran och tänkte att jag skulle svara att det var meningen att det var min tur men att barnet dog. Jag svarade inte det men ibland undrar jag hur det hade känst.