@annaileby_art
anna@annaileby.com
Den senaste tiden har jag tänkt en hel del över min situation, över mina drömmar och min ekonomi.
Jag har råd med mat och hyra, att ha en ateljé i stan och tar mig dit jag ska med en cykel, jag äter matlådor med ibland tvivelaktigt innehåll och jag tycker om att dricka billigt rödvin framför dyrt.
Jag har med andra ord inga stora utgifter i livet, jag finner mig lätt i det lilla och har inga problem med att äta nudlar en hel månad, för så har jag haft det från början.
Jag har vetat från dag ett att det här är ingen lätt bana och absolut ingen där jag kommer bada i pengar och dricka bubbel på någon båt i Karibien.
Men det har inte spelat någon roll.
För varje dag, får jag gå till ett jobb, där jag bestämmer helt själv, där jag får borra ner fingrarna i min stora hög av tuschpennor, där jag får använda hur många timmar jag vill till att bara samla och leta efter fina bilder, där jag får läsa peppande mail från tjejer som också vågat hoppa.
Det är värt alla nudlar i världen!
Men när du är egen företagare får du inget ”den 25:e”, du får hushålla och lägga undan och försöka få det att gå ihop i slutet och det är inte alltid så lätt när man blir äldre, ens kompisar tjänar dubbelt så mycket som man själv och levnadsstandarden skenar iväg.
Jag klamrar mig fast vid min dröm, blundar och fortsätter hoppa!
Jag har ingen plan B, jag kommer aldrig ge upp det här.
Man har bara ett liv och en dröm, följ den!
Det här inlägget var precis vad jag behövde läsa nu. Har inte heller nån plan B och nu är det dags att flytta hem till Värmland för att se vad plan A egentligen är.
Åh, Anna! Jag känner så väl igen mig!
Jag är egen företagare sedan snart 7 år och även om det har blivit lite lättare med ekonomin (att bli sambos och senare giftas, en flytt av ateljén hem till gården bl a) så finns hela tiden den där vaksamheten. Att alltid tänka efter en eller flera gånger.
Samtidigt som jag vet att det jag får kan inte köpas för pengar.
Hejja dig, Anna! Hejja mig! Hejja alla som vågar hoppa och köra hela vägen utan en reservplan!
Amen!
Du skriver alltid så rätt. Jag hejjar på dig!
Slantar är överskattat! Du skriver så bra.
O, så bra. Vilken inspiration du ger genom detta inlägg. Men jag hoppas att du en dag kan bada i pengar och dricka bubbel också! 🙂 Men du har så rätt, att arbeta med det som man helst av allt vill även om inkomsten är minimal, det är verkligen att leva sin dröm!
Det låter som att du har det riktigt bra. Jag är också på väg dit eller jag är typ där eller, har ett deltidsjobb fortfarande. Men snart ska det gå ta me tusan! Hejja alla oss!
Jag känner folk som absolut inte kan hålla i små slantarna, även om det är det sista den månaden. De kan köpa en parfym bara för att de ska få en märkesväska på köpet, utan att ägna en tanke åt att de egentligen inte behövde en parfym.
Så det är skönt att höra att det finns fler än jag som kan tänka ekonomiskt och unna sig saker utan att behöver bli pank. Jag har alltid varit en sparsam person och det är jag väldigt tacksam för idag, när jag studerar på folkhögskola utan csn. Men det har man råd med om man är sparsam och håller koll på små slantarna, för de kan bli en förmögenhet en dag ^ ^ hihi
Oj framgick det som att jag va ekonomisk? Det är jag verkligen inte och unnar mig alldeles för mycket (och har CSN lån upp över öronen) det jag försökte få fram var väl mer att jag inte kräver så mycket mer än lycka, men jag har aldrig en krona över det ska gudarna veta haha!
Heja! Gud vilket inspirerande inlägg! Skönt att det finns fler som tänker som mig, att lyckan inte sitter i slantarna. Nu ska jag bara våga ta steget och vågra leva min dröm, precis som du. Tack för peppen!