Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.
Idag är det en månad och en dag sedan min pappa dog.
Idag är det två månader sedan pappa fick reda på att han skulle dö.
Idag är det två månader och tre dagar sedan vår lilla bebis försvann.
Idag är det sex månader sedan jag gifte mig med Emil.
Livet alltså….
Nu har vi inte renoverat något hemma på en mindre evighet (okej vi tapetserade Stigs rum vid jul) och vi älskar ju att göra om hemma!Så nu är det dags igen! Såhär ser det ut nu (typ, hittade bara gammal bild, detta är ju innan vi byggde orangeriet men ja, ni fattar)...
Är inne i det där stadiet där allt jag gör blir fult, ointressant, oviktigt.Målar och målar, börjar på nya dukar och försöker jonglera flera målningar samtidigt för att förhoppningsvis någon ska bli bra.I fredags gick jag hem med en känsla att jag helt glömt bort hur...
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag köpte en sommarstuga! Jag har drömt om det så länge men alltid tänkt att unga personer inte har råd med sommarstuga. Sen insåg jag att jag inte var så himla ung längre och köpte en!Det är mitt livs bästa...
@annaileby_art
anna@annaileby.com
<3
Vackra du, sorgligt att höra. Livet är surrealistiskt.
Kramar!
Livet alltså. Men 2013 kan ju bara bli bättre!
Vissa perioder är det verkligen inte en lugn stund. Önskar er verkligen en lite fridfullare tid nu!
Ja livet är verkligen konstigt ibland…
Mitt 2012 var ungefär lika omskakande och ombytligt som ditt 2012.
Inte på samma sätt men det var ändå omskakande.
Jag förlorade inte en förälder men människor som stod mig nära. Dom lever men är ändå på sätt å vis borta. Ett litet liv i magen förlorade jag också… Inte för att kroppen sa stopp utan för att omständigheterna krävde det.
Jag var långt långt nere och såg inget ljus i allt det mörka… Men… så en dag skymtade en solstråle fram, en stråle som värmde och gav mig livskraft… Å efter den första strålen följde en till och en sen en till och nu, när det snart har gått ett år sedan allt brakade ihop så skiner solen starkare än aldrig förr å värmen har åter letat sig in i mitt hjärta…
Vi är många som följer dig Anna och som hejar på för att du snart ska hitta värme. Din färgrika och glada blogg gav mig tröst i mörkret, nu hoppas jag mina ord kan ge dig lite av detsamma. Snart kommer våren! Kram