@annaileby_art
anna@annaileby.comAlla familjer är olika, tänker olika och lägger upp sitt föräldraskap olika. Det vet jag. Ändå finns det ingen större triggerpunkt hos mig än just det, pappor som inte är hemma med sina barn tex får mig att koka trots att jag VET att alla får bestämma själva!
Eller pappor som säger att de vill ha söner, så de har någon att spela fotboll med.
Gaaaah, trodde i min enfald att världen kommit längre, men hos en del har tiden tydligen fortfarande stått helt still.
Såhär har jag och Emil lagt upp vårt föräldraskap (och ja jag vet att inte alla kan göra så, ni behöver inte gå bananas över det)
När Knut var fyra veckor gammal, började jag jobba. Jag jobbade torsdagar och fredagar och Emil jobbade måndag, tisdag och onsdag. Vi delade alltså upp föräldraledigheten varje vecka. Att vi valde att inte ta varannan dag berodde på att det är skönare att få jobba flera dagar i sträck så blir det inte lika hackigt i själva arbetet.
Jag ammade bara i en månad för det funkade helt enkelt inte, Knut var för liten och hade noll sugteknik och jag var alldeles för frustrerad så vi körde på ersättning direkt (de gav även ersättning redan på BB) vilket såklart gjorde det lättare att kunna jobba som vanligt.
Eftersom jag är egenföretagare så blev det svårt att bara vara borta ett helt år, syns man inte så finns man inte i min bransch. Emil började på nytt jobb precis i samband med att Knut skulle komma och förhandlade in vid anställningen att han skulle vara ledig två dagar varje vecka.
Oftast går det faktiskt, på många arbetsplatser att göra så, för då behöver de inte ta in nån vikarie heller och man hamnar inte helt utanför vad som händer på jobbet.
Nu när Knut är större så jobbar vi ju båda två förstås. Knut går på förskolan mellan 8-16.30 varje dag. Jag lämnar och Emil hämtar.
Om Knut är sjuk vabbar vi varannan dag, oftast är Emil hemma första dagen och jag den andra.
Jag tycker att vi är ett så himla bra team jag och Emil när det kommer till föräldraskap.
Vi låter varandra få göra mycket själva, så länge man bara stämmer av innan och inte bara räknar med att den andra tar Knut.
Jag tror det är när man tar varann för givet det blir problem.
Att Emil har varit hemma redan från början har gjort att han och Knut har en otroligt fin relation. De känner varann så väl. Knut tyr sig inte mer till mig än Emil och det är så himla skönt för alla inblandade, att alla kan trösta, alla kan natta och alla kan hjälpa till, utan inbördes ordning.
Vet ni att statistiskt sett så jobbar nyblivna pappor mer än de gjorde innan de fick barn?! Det är ju helt befängt!
Jag vet att det kan vara knapert att vara föräldraledig, men mycket går ju faktiskt att skära ner på. Skit i lekland och kanarieöarna och var hemma lite mer på vardagarna istället.
Det är inte semestern man minns, det är det där vanliga, köttbullar och makaroner, sandiga gummistövlar och nyvakna ungar. Det är DET som är det viktiga!
Jag förstår att alla yrken eller alla liv inte går att lösa så som vi gjort. Men fråga på jobbet vettja, om det går att lösa på nått annat sätt än det gamla vanliga. Oftast går det ju och man kan ändra mycket om man bara går utanför det ”som alla andra gör”.
Jag tror det är oerhört viktigt att se att vara föräldraledig inte är någon ledighet, det är minst lika hårt jobb om inte mer än att faktiskt vara på ett jobb. Det vet man inte om man aldrig är hemma.
Tack för att du delar med dig av detta. Jag är nybliven mamma och uppskattar mycket när du skriver om detta ämne. Oavsett om det handlar om föräldraskap eller att inreda ett barnrum. Vill gärna höra mer! Tycker du är klok och inspirerande!
Vi verkar tänka ganska lika med föräldraledigheten. Jag har varit hemma ca ett halvår på heltid, nu ska vi gå 50/50 i ca två månader sedan ska min man vara hemma på heltid till augusti 2018. Kunde inte heller amma pga för liten+amningen blev aldrig tillräckligt. Det har funkat hur bra som helst med ersättning och har gjort att vi verkligen kan vara ett team. För oss är det superviktigt att vi är två föräldrar som är lika delaktiga i vårt barn.
Vi gjorde nästan exakt lika dant, jag och Johny. Vi hade planerat att dela 50/50 men att jag skulle vara hemma heltid 3 mån i början med tanke på amningen. När den sket sig totalt så började vi dela veckorna på samma sätt som ni har gjort. Först jobbade jag två dagar/johny tre och efter några månader så bytte vi fördelningen. De sista tre månaderna var Johny heltidspappa och vi delade på sommarsemester/föräldraledigt så vi kunde vara hemma åtta veckor första sommaren. Vi fortsätter dela ganska mycket på vabb, det varierar beroende på hur mina deadlines ligger eftersom även jag är egen företagare. Oftast går sånt här att lösa väldigt bra om man vill. Och precis som för dina pojkar har mina pojkar en väldigt fin relation. Jag blir också arg på pappor som inte ”kan” vara hemma, men jag blir också otroligt arg på mammor som ska ha sin mammaledighet! Där papporna inte släpps in. Innan vi hade förmånen att bli gravida så pratade vi igenom det här och Johny var väldigt tydlig med att han skulle vara hemma hälften av föräldraledigheten. Jag var helt för det redan från början.
Det är så fint när familjer lyckas lösa vardagen så att alla är nöjda!
Vi har ett ganska annorlunda familjeliv. Vi har två barn på ett och tre år, jag är hemmamamma, sambon har ett resande jobb. Det här fungerar riktigt bra för oss och det är skönt att vi kan resa iväg lite när vi vill (vi bor inte i Sverige). Dock vet jag att andra (mammor) känner sig provocerade av att vi lever så här, för att jag kan vara hemma och inte behöver jobba då sambon tjänar bra. Sambon i sin tur har ”semester” vid varje ledighet så han ser ju mycket mer av sina barn än vad han hade gjort med vanligt nio till fem jobb.
Tack för en bra blogg!
Hear hear!
Jag tror pappor ibland börjar jobba mer när det kommer ett barn, för att de inte orkar vara hemma och ta hand om barnet. Det brukar heta att det är som att vara ledig när de går till jobbet. Sorgligt!
Känner precis samma – här går man runt och tror att ens egen generation ändå är rätt jämställd och sen när flera kompispar får barn så tar mamman helt plötsligt hela föräldraledigheten! Förklaringarna folk kommer med är ju alltifrån att mamman ville vara hemma mer (!) eller att de skulle gå back om pappan var hemma eftersom han tjänar mer eller att pappan är egenföretagare och då kan man ju inte vara hemma – Det sistnämnda är väl ändå bland andra du ett levande exempel på att det kan gå hur bra som helst beroende på hur man prioriterar!
När vi fick bebis så var jag i slutet av mina studier och därför var jag mammaledig de första 9 månaderna (varav pappan hade semester sista månaden) och nu är han pappaledig lika länge han. I ärlighetens namn var det nog mest jag som bestämde att vi skulle göra så, men pappan tyckte det lät bra och han ångrar sig verkligen inte! Skulle jag gjort om det hela hade jag nog helle gjort mer likt er dock, så blir det fler barn så kommer vi att dela på arbetsveckorna istället. Det känns som den perfekta lösningen på något sätt för då får man lite av varje under en längre tid istället för att vara ”bara” föräldraledig eller ”bara” jobba.