Idag har jag städat, gnott och fixat för imorgon anläder världens finaste pojke till mig!
Han åkte till Åre i slutet på oktober, då hade vi nästan varit ihop i en månad och var sådär galet supekära som man är precis i början.
Att inte få vara nära honom dygnet runt va helt olidligt den första månaden.
Men nu har jag vant mig vid att ha en vardag där han inte ingår mer än som en röst i telefonen.
Men varje gång han kommer hem så känns det som det flyttat in tusen fåglar i min mage, som att hjärtat liksom syns utanpå kroppen och mungiporna nästan nuddar ögonbrynen!
Snart är det maj. Då har han varit borta i sex månader. Det innebär att Åre-skiten är slut och han kommer hem! Hem hem hem och baraaaaaaaaaaa är med mig!
Man saknar en vardag när man alltid måste planera saker i förväg, man saknar att ligga i soffan och vara fula ihop.
Nu blir det så roligt att han kommer så man hinner inte med vardag. Man måste ju pussas nästan hela tiden för man vet att snart sitter han där uppe i nån snödriva igen.
Han är bäst i världen. Så är det bara.
Nu är det bara 12 timmar kvar tills han kommer…..