Idag släppte Beckmans sina arbetsprover. Jag förstår varför det anses vara en elitskola.
Det är inga uppgifter man slänger ihop på en kvart precis, de är skrämmande, jättetsora, livsfarliga och väldigt utmanande.
Men det är väl det som är poängen, att man ska få svettas, ha ont i magen och känna ångesten krypa längs ryggen?
Det är ju det som är arbetsprocessen, sen när man väl är klar kan man hälla upp ett stort glas rödvin, lägga upp fötterna i soffan och bara njuta av att man överlevde.

Ni frågar mig när ni får se mina arbetsprover till Konstfack och svaret är nog tyvärr: aldrig.
Av flera anledningar. Det är för det första otroligt utlämnande att visa sina arbetsprover, för mig är det något heligt. Nästan som att visa sig helt naken i ett rum med dålig belysning.
Sen vill jag inte grusa några förhoppningar. Jag vill att alla åtminstonde ska få TRO att de kan komma in på Konstfack, på samma sätt som jag alltid trott. Så om jag inte kommer in och sedan visar kanske jag skrämmer folk från att söka…..eller jag vet inte.
Om jag skulle komma in skulle det självklart kännas mer okej att visa proverna, men jag tror ändå jag låter bli. Jag vet själv när man sett vad andra gjort och fått den där klumpen i magen att man inte gjorde tillräckligt.
Om jag kan få en enda person att slippa den känslan så är jag nöjd.
Det känns som jag visar nästan allt i mitt liv i den här bloggen. Så en sak kan jag få ha för mig själv.
Om den enda saken ska vara arbetsproverna, så väljer jag det.
Hoppas ni förstår.