Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna och Den Villkorslösa Kärleken!

mar 15, 2014 | Bebis | 6 Kommentarer

Ett ständigt orosmoment under min graviditet var om jag skulle kunna knyta an till min bebis, om jag skulle kunna älska den sådär mycket som det sägs att man gör. Jag som inte ens gillar barn.

Så mycket tid jag ägnade åt den frågan, så många sömnlösa nätter med evigt grubblande.
Helt i onödan.
Nej jag slogs inte av total kärleksöverflöd den första sekunden han kom ut, jag var mest glad att jag överlevt och hade under hela förlossningen helt glömt bort att tänka på att jag faktiskt skulle få en bebis i slutet.
Men sen när vi kom till BB, när det bara var jag, Emil och Knut. När vi bunkrade upp med våra kläder mellan sängarna, lyfte ur madrassen ur den där plastkuvösen och la en pytteminiliten Knut emellan oss, ja då började kärleken krypa sig på.

Men det var först igår, nästan en månad efter att han kom, som jag verkligen slogs av den där totala kärleksvågen!
Vi var hembjudna till min kusin och hans fru och lille Knut bara låg där och sov och var så innerligt söt att jag liksom gick upp i atomer.
Tänk att han är min, MIN!!
Ingen kommer någonsin att ta honom ifrån mig, ingen kommer komma och hämta honom och säga att han inte längre är min, han ska vara med oss nu, på alla utflykter, alla upptåg, alla dagar och nätter och jag kan liksom inte riktigt tro att det är sant!

När han gråter och är hungrig på natten, så är jag ändå så himla glad när jag får ta upp honom till mig (han ligger i en vagga bredvid sängen) att den lilla, varma personen blir lugn av att jag tar upp honom.
Att jag vet att om jag bara vänder på honom, så han ligger sådär som han gillar så somnar han om, att om jag klappar precis där över det fjuniga pannbenet så blundar han snart.
Små egenheter som man lär sig, små trix och fix och som vi vet funkar eftersom vi känner honom.
En månad med den viktigaste lilla människan på jorden och jag kan sitta och bara glo på honom i timmar, inte förstå vad jag gjort för att förtjäna honom.

Mitt livs största lilla kärlek!

ugglemössa

6 Kommentarer

  1. Åh så fint. Så hoppas jag att jag också får känna någon dag!

  2. Underbart!

  3. Åh så fint skrivet. Det där kan jag också tänka på, nu när det är ca. tre månader kvar till vår bebis kommer. Kommer jag kunna älska mitt barn som en hör att ”alla andra gör”. Men jag tror att oron för det är en del av anknytningen.

  4. vad underbart det låter och hemskt mycket grattis att förlossningen är över och att ni verkar ha det så fint!
    En nyfiken fundran, hur kom det sig att ni började längta efter en bebis, jag tänker iom att du nämnde att du inte är så barnkär?

  5. Så söt mössa 🙂 Ha en bra dag 🙂

  6. Det underbara är att den där kärleken bara växer och växer. Brukar ofta tänka på om det är möjligt att älska mer än man gör och så vips ökar allt i kubik. Så totalt omvälvande och otroligt stort, varmt och gossigt i hela kroppen. 🙂

Läs mer 

En annan slags jul.

Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa...

En väggmålning till My!

Förra veckan var jag i Halmstad och träffade My Feldt i hennes nya projekt, Tivolikiosken!Hon är i full färd med att förvandla sitt gamla cykelcafé till en tivolikiosk och jag skulle vara med på ett hörn, för jag skulle nämligen måla en karusell! Jag satte igång...

Från illustratör till konstnär.

För ungefär ett år sedan höll jag på att förbereda min första separatutställning. Jag hade bestämt att jag skulle ha hela lokalen fylld av stora, inramade teckningar.Alla stod klara i min ateljé, inramade med nyputsat glas. Allt ja slitit med.Och det var så...