Idag har jag begravt mig bland pennor, papper, beställningar och kalenderflickor.
Bästa sortens dag med andra ord!
Dock känns min rygg som en seg ostbåge, det knakar och brakar och jag skulle ge vad som helst för att få hit en stor stark ryggknäckare som kunde smälla rätt mig igen.
Men jag antar att man inte kan få allt så det är bara att bita ihop och fortsätta. Snart, snart snart får jag mitt kontor och då kanske jag kan lära mig att sitta som normala dödliga människor. (jag ska ha banantyg på väggen)
En annan slags jul.
Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa...
0 kommentarer