Fler och fler bloggare stänger ner sina bloggar, säger att det inte längre ger samma sak. Att det inte är roligt och givande längre.

Jag startade aldrig min blogg för att ha en blogg. Jag startade den för att jag va arg och för att jag minsann skulle få visa mina bilder någonstans, även om jag inte fick göra det på en konsthögskola.
Jag ser inte bloggen som ett jobb eller en plikt gentimot mina läsare. Jag ser den som en ventilation och en plats där jag kan få andas lite.
Jag har den för min skulle. Bara. Om jag har en läsare eller tio miljoner spelar ingen roll.
För ibland vill jag få skriva av mig, få säga hur det är och hur det känns.
Bloggen är nog egentligen en öppen dagbok till mig själv. Som ni får ta del av.

Vad jag vill ha sagt är väl bara att ni aldrig behöver oroa er för att min blogg stängs ner.
Bloggfenomenet är säkert på utdöende, men skrivandet och kreativiteten dör aldrig ut.

Iallafall inte hos mig. Så sålänge jag tecknar, fixar och tänker så kommer jag skriva om det. Här eller någon annanstans.
Det lovar jag.