@annaileby_art
anna@annaileby.comJag har gjort ett enormt navelskåderijobb med mig själv och känner mig extremt väl.
Jag har alltid varit väldigt fascinerad av mig själv och velat veta precis hur jag funkar och tänker i olika situationer.
Kanske är alla så, eller så har jag någon sort egocentrisk störning av något slag.
Efter miljoner timmar kan jag mig själv innan och utan.
Jag vet hur jag reagerar på olika saker och i olika situationer. Vad jag trivs med och vad jag mår dåligt av.
Det har gjort det mycket lättare för mig att säga nej. Vet jag att jag mår dåligt av något så säger jag nej, även om jag kanske ”borde” säga ja.
Hellre ett ärligt nej än ett falskt ja, som jag har broderat i källaren.
* Att prata inför folk tex, ger mig sådan ångest att jag får hjärtklappning och blir illamående och kan inte sova på flera veckor innan. Så det tackar jag nej till. Oavsett vad syftet eller anledningen är.
* Att ställa ut mina bilder ger mig väldiga komplex och jag ser mig själv i en stor öde lokal utan människor och där står jag helt ensam och hatar mig själv för att jag sa ja.
Så det brukar jag också tacka nej till numera.
* När jag får ett mail eller sms där det står ”ring mig”. Usch, det hatar jag, men brukar tvinga mig själv att ringa upp ändå och sen får jag handsvett och blir oftast nöjd efteråt.
* Tjejmiddagar är en tillställning jag inte känner mig helt bekväm i. Känner mig alltid så annorlunda, som att jag är en pappafigur när alla andra är i trä (konstig liknelse)
Efteråt brukar jag behöva sova jättelänge för att det varit en sådan anspänning att sitta och vara trevlig så länge samtidigt som man håller in magen och funderar på om man sagt något dumt.
* När jag blir jättemegaledsen så slutar jag ihop mig som en mussla, stirrar rakt fram och gråter inte. Sen är jag tyst i flera veckor och skakar varje gång jag pratar om det.
* Jag älskar spontanöl och tillställningar där jag inte hinner tänka efter. Då har jag som allra roligast. Gillar inte att ha saker inplanerat, då blir jag akut illamående och måste ställa in.
* Jag trivs som allra bäst när jag är helt ensam, tex när jag åker tåg med hörlurar eller sitter i min källare och syr. Då glömmer jag bort både tid och rum och samlar på mig ny energi.
* När jag tycker om någon så tycker jag om någon väldigt mycket. Det kan vara vänner och familj och vem som helst. Men går upp i det alldeles väldigt och vill helst säga att jag älskar dem femton gånger om dagen.
* Jag skriver elaka saker i min sko med stortån. Samtidigt som jag pratar med någon jag inte gillar så skriver jag med tån inuti min sko en massa elaka saker som jag aldrig säger såklart.
* Jag är väldigt ironisk och cynisk person och orkar inte umgås med människor som inte är det tillbaka, för då måste man alltid försvara sig när man sagt något som var menat som roligt, även om det var lite elakt.
Raffinerad humor kommer överst på min lista över favoritegenskaper hos människor.
* Jag gråter väldigt sällan av mig själv, men nästan alltid till tv-progam.
* Jag trivs väldigt bra med hur jag är och bryr mig absolut ingenting om vad människor tycker om mig. Det är en egenskap jag fått först på senare tid och jag värdesätter den så himla mycket. Ni ska bara veta vad man sparar tid på att aldrig tänka på vad folk ska tycka eller tänka om en!
jag tycker att det där med självkännedom är svårt. Var ska man dra gränsen? Jag är till exempel rädd för att sätta mig själv i otrygga situationer, att rubba status quo. Är det något jag ska ta till mig, enligt principen ”jag är jag och jag är bra” eller något jag ska jobba på för att det förminskar mitt liv? Jag vet verkligen inte. Hur tänker du med det, till exempel vad gäller att ställa ut din konst? Överväger du att ”jobba bort” några av dina drag?
Hmmmm…..jag BORDE kanske jobba bort det. Men orka! Haha, just nu får det vara såhär en stund, det är skönt att kunna landa lite i sig själv innan man börjar försöka ändra på det.
Vad roligt, det var faktiskt vad jag landade i när jag hade en egen livskris för något år sedan. ”Det här draget har jag, det är dåligt. Det skulle jag kunna jobba med. Men ORKA. Jag får vara så här i stället, åtminstone för tillfället.” Mycket befriande insikt som frigjorde mer tid för att äta choklad.
Låter som att du, precis som jag, är en HSP-person. Fick sjukt mycket svar om mig själv när jag insåg det och läste på om det hela. Googla vettja! 🙂 (HSP = Högsensitiv person. Kallas även att vara starkskör)
Har läst på om det där innan och känner inte igen mig riktigt. Dock läste jag Linus Jonkmans bok introvert, den tysta revolutionen och kände igen mig på pricken! Så det är jag däremot, extremt introvert!
Du verkar vara en sån himla ärlig och härlig person Anna!
Haha, jag brukar alltid visa fuck you i fickan när jag träffar eller pratar med någon jag inte tycker om!!
Haha klockrent! Det ska jag lägga till!
Hej där…känner igen mej mycket i det du skriver. Jag skiter fullständigt i vad andra tycker om mej oxå. Jag vet att jag är sjyst men vägrar umgås med folk som jag inte gillar. Ironi är min favorit humor 😀
Skönt! Det verkar som att du och jag är ganska lika, men ändå så olika.
Tur att vi alla har vårt eget sätt! 🙂
Haha, det var många av de där grejerna som stämde in exakt på mig också! 😀
Hej!
Jag blir så himla glad när du skriver sånna här inlägg. Jag känner igen mig i så mycket!
Och när du har skrivit om att du känner igen dig i Linus jonkmans bok, som introvert!
Jag läste den boken efter att du skrivit om den för länge sen och bara kände att någon annan satte ord på hur jag alltid har känt mig!!
Hela grundskolan fick jag höra att jag var blyg vilket jag så småningom fogade mig efter och antog att jag var. Dina ord och beskrivningar av hur du känner och upplever situationer känns som mina tankar och det är skönt att hitta någon som faktiskt verkar vara som en själv! Har alltid känner mig… lite utanför för att jag inte alltid orkar hänga med i samtal och uttrycka mig.
Tack!!!
Kram