Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna om Sorgen!

okt 13, 2014 | Allmänt | 1 kommentar

Nu har jag varit utan pappa i ungefär ett och ett halvt år.

Den första tiden ältade jag. Pratade om samma saker hela tiden, hade ständigt den där sjukhuslukten i näsan och plågades av minnesbilder jag bara önskade skulle försvinna. Dag ut och dag in, samma sak. Pappa pappa pappa. Dagarna gick och det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle lära mig sortera i hjärnan. Sålla bort de sjuka bilderna och få fram de friska, byta ut sjukhuslukt mot brunsås och välanvänd stickemössa.

Sakta men säkert byts de ut. De där hemska sakerna finns kvar, glasklara och knivskarpa om jag blundar, men de kan numera lika snabbt suddas ut och bytas ut mot andra minnen. Om gin o tonic under björken, solbrända händer och känslan i handen när man drog den mot hans hår.

Jag får fortfarande många mail om det här, hur man gör när någon nära dör och jag vet aldrig vad jag ska svara. jag vet inte vad man gör och antagligen finns det ingen fiffig universallösning heller. Alla gör olika. Jag pratade och pratade, ältade och riktigt grottade in mig i det som gjorde ondast. Ända tills det inte gjorde ont längre.

Det är svårt att prata om sorg. Man vet inte vad man ska säga och jag märker fortfarande att folk kan skruva på sig eller bli obekväma om jag pratar om pappa. Men det gör jag ändå, ofta. För så länge man pratar om honom kommer han aldrig riktigt dö. Så jag pratar på, berättar om hans egenheter och hans cyniska humor, jag drar skämt på hans vägnar och jag kramar Knut en extra gång från honom.

Jag är klar med min sorg över att min pappa inte lever med. Det betyder dock att jag fortfarande kan bryta ihop och gråta över det, men det kommer jag nog alltid göra. Jag har nu vant mig vid tanken på att mitt liv numera alltid kommer innehålla ett hål och en sorg. Jag är inte samma person nu som jag var då, innan han blev sjuk. Jag är en ärrad och härdad version av mig själv men också starkare och vuxnare, mer medveten om hur jag fungerar i de mest otänkbara av situationer.

22 månader sedan jag kramade honom. Ändå vet jag precis hur det känns och det räcker för nu. Jag vet ju att jag kommer få en kram av honom igen. Det kommer bara dröja lite till nästa gång.

IMG_4387

1 kommentar

  1. Kunde inte skrivit det bättre själv, för precis, precis, precis sådär är det för mig också. 29 oktober är det tre år sedan min pappa gick bort efter en tids sjukdom. <3

Läs mer 

Min Stockholmshelg!

I fredags när jag lämnat barnen på förskola och skola, så satte jag mig på tåget mot Stockholm.Äntligen Stockholm!Tycker så mycket om att göra sånt här direkt på morgonen, då får jag en stark känsla av att jag rymmer och den känslan tycker jag mycket om.Älskar också...

Sånt Jag Längtar Efter!

Elsa Billgren skrev ett så fint inlägg om att längta efter saker. Jag insåg att jag längtar efter massor, tex detta, högt och lågt: Känslan när mitt tåg rullar in på Stockholms central på fredag och jag vet att resan gått bra. Jag älskar att vara iväg men hatar att...

Inuti mitt huvud.

Nu har jag ätit mina mediciner mot nacken i snart tre veckor. De har gradvis ökat dosen för att komma upp de det jag har nu.Jag hatar den. Jag hatar den här medicinen så innerligt.Den gör att min hjärna känns trög, att min tidigare snabba käft är förlamad och att jag...