@annaileby_art
anna@annaileby.comTack för att ni är så peppande och bra! Det hjälper verkligen så himla mycket!
Dessutom är ni uppenbarligen ganska kloka, proverna visade ingenting. Mina värden är som de ska, jag har ingen infektion och ingen bebis i magen.
Dock en helt slutarbetad kropp. Precis som ni sa.
Att köra på med en diet nästan enbart innehållande protein, ihop med ett bröllop, ett hus och ett eget företag var väl helt enkelt för mycket på en gång.
Att bröllopet håller på att vända ut och in på mig har jag skrivit om tidigare.
Det beror inte på någon annan än mig själv.
Det har visat sig att jag har ett kontrollbehov som är gigantiskt och jag är så petig och har en bild i huvudet precis om hur jag vill ha det.
När jag sen måste ändra den eller kanske inte klarar av att leva upp till alla girlanger, vintagebröllop och vackra bilder man ser överallt så känner jag mig så….misslyckad.
Jag har satt en enorm press på mig själv att ha det så himla fint, och eftersom jag är känd bland mina vänner som den pyssliga och trixia så får jag sjuka prestationskrav på mig. Men bara från mig själv.
Alla andra bryr sig säkert inte om allt som jag stirrar med, om en milimeter inte stämmer på en vimpel eller om ett grisöra inte råkat bli kritvitt när vi sprayat det.
Jag är den värsta bridezillan i historien. Men det märker ingen annan än jag och insidan av min kropp.
Jag tänker att det kan jag fixa själv, jag löser det, ge mig bara lite tid så hinner jag fixa alltihop själv.
Jag längtar som tusan till det här bröllopet, till att bli man och fru Ileby, att få vara vi och att se alla man bryr sig om på samma ställe, men någon sa till mig häromdagen att ”det bästa med att vara gift, det är att man aldrig behöver göra om det igen”
Ovanpå min bröllopshets, la jag in dieten i hopp om att bli någon slags övermänniska.
Det orkade jag bara inte med. Det höll inte, även om jag verkligen verkligen tog i och försökte!
Hann inte gå och träna varje morgon, inte när inboxen var fullproppad av beställningsjobb och uppdrag som måste göras.
Nu har jag försökt sortera lite, välja att ta de uppdrag som inte måste vara klara imorgon, eller göra de teckningar som jag själv tycker ska bli roliga.
Måste hinna andas.
Imorgon är det en vecka kvar tills jag landar i Turkiet. Med mig har jag tre tjejkompisar. Inga måsten, inga krav. Bara sand mellan tårna, solvarm mage och paraplyer i drinkarna.
Den här resan, kan mycket väl vara de bäst investerade pengarna i mitt liv.
En vecka kvar.
Ta hand om dig! Hoppas att du kan lyckas släppa lite av kontrollbehovet, alternativt hitta någon du litar på att delegera till. Känner igen mig i det där att vilja vara perfekt på alla sätt, men oftast hinner man inte ta hand om sig själv då och det är det som alla andra märker, inte hur oskrynklig den nymanglade duken är. Kram!
Jag vågar inte ens föreställa mig hur mina nerver skulle vara om allt inte blir som jag vill med mitt bröllop heller (även om jag inte har ngt på g)
Är en sjukt strukturerad människa med största kontrollbehovet ever.
Om ngt avviker blir jag galen. Så kan bara föreställa mig hur du känner.
Men kom ihåg du gifter dig för kärleken, för att du älskar Emil.
Inte för att vimpelkanterna ska bli perfekta. JAG lovar att vi inte inte ens noterar sånt.
Detta ska vara den lyckligaste dagen i ditt liv, och då är det bättre att du är glad, lycklig och pigg, känslosam inte utmattad och knappt hänger med.
Du står där för din och Emils skull, ingen annans.
Men förstår att du vill ha denna enda dag heelt perfekt!
(Det blir den ändå, vita eller inte grisöron)
Ska försöka sluta drömma om tårtorna, att de bli vita, babyblå och rasar ihop.
Ska göra dem så bra jag kan!
Här kommer den klyschigaste klyschan i butiken: det viktigaste är ju att ni gifter er. Jag vet precis hur det känns, det är ett år kvar innan bröllopet ska stånda och jag har redan börjat känna mig lite stressad. Men när det är dags kommer ni (och alla andra) att skita fullständigt i eventuella flammiga grisöron. Ni kommer att gråta och skratta och glädjas för att alla ni älskar är där för att se er när ni skriker till världen att ni älskar varandra mest av allt. Det kommer att överrösta alla dina inre nojor. Kram på dig och kasta ut några av de stiligaste pysselplanerna genom fönstret. Det blir bra ändå.
Någon annan kanske redan sagt det men det bästa med bröllopet, det blir att du får gifta dig med mannen du älskar och att han står där framme och lovar att det är ni för alltid. Och kanske att alla ni älskar – vänner och familj – är där och gläder sig tillsammans med er.
Men det hade ni faktiskt egentligen kunnat göra i pyjamaser och med hämtpizza också – det hade ändå blivit vackert och fantastiskt :-).
Heja dig och hoppas att allt blir bra efter lite lugn och ro i Turkiet.
Massa stöttande kramar! Var rädd om dig nu!
När det gäller bröllopet är det egentligen bara tre saker som är VIKTIGA
1. Kom i håg att åka dit
2. Se till att gifta dig med rätt person
3. Säg ja!
Allt annat är överkurs.
Hej Anna
Skönt att höra att proverna var bra.
Tycker det låter mycket bra att åka iväg på en resa och pusta ut lite. Jag gifter mig om 1 1/2 vecka, känner mig nervös men har struntat i massa fix som dekoration för att slippa stressa. Jag tycker det viktigaste är att jag blir gift med mannen i mitt liv inte hur det ser ut på festen. Tänk på vad du tycker är viktigast egentligen!
Ta hand om dig!
Kramar
Jag är också perfektionist & vill ha allt som jag tänkt mig när jag ordnar fest. Hade STORSLAGNA planer inför vår förlovningsfest som går av stapeln nu på lördag, men så kände jag bara ”neeej… jag kommer att arbeta ihjäl mig på detaljer som ingen annan kommer att märka”. För det är ju så att en fest blir bra pga kombinationen av människor som dyker upp – inte för att man dukat perfekt eller allt matchar. Lite vin & musik & ingen kommer att klaga. I mean, tänk på det, spontanfest kan ibland vara det allra roligaste! Så släpp lite på listan av måsten. Visst, jag börjar stressa över vår fest nu – men det är så skönt att inte ha jäktat i veckor, sprejat plåtburkar & sytt dukar som jag tänkt mig!
Ha förtröstan Anna. Jag blev fruga i lördags och det var såklart en av de bästa dagarna i hela mitt liv!!! Det var helt klart värt allt jobb som bruden (är nig oftast vi dom håller i trådarna) lagt ner inför dessa timmar av livet. Så mycket komplimanger jag fick för utsmyckning av festlokal mm trodde jag aldrig jag skulle få och detaljerna märks, tro det eller ej! Lägg upp ett schema dag för dag så du får en överblick på vad du har kvar att göra, efter det kändes det bättre för mig! Du kommer snart ha en så grymt bra dag så se till att njuta av den när den kommer, släpp kontrollbehovet och diligera bort så mycket som möjligt till andra!
Jag tror att senare års vintage/blogg/fotografihets på internet och i tidningar delvis kan stå till svars för mycket av det här. Jag har inte gift mig men jag känner igen mycket att den här perfektstressen som handlar om det ytliga. Man matas med bilder, man har bilder i huvudet. Arrangerade fotografier, drömska och skira, innehållandes allt det som man själv vill sina bilder (och sitt liv) ska innehålla). Jag har i flera års tid varit så upptagen med att skapa mig ett sådant hem och ett sådant liv, en sådan personlighet att jag till slut bröt ihop, gick i terapi. Nu har jag lugnat ner mig, och på köpet kom insikten att fasen, jag gjorde förmodligen allt detta för att det skulle se bra och a vundsvärt ut på bild! Den insikten slog mig i nyllet. Var jag så ytlig? Ja, troligen.
Jag känner så igen mig i det du skriver! Men det blev bra för oss ändå och det kommer det att bli för er med. 🙂 Våga be om hjälp och ta hand om dig!
Krya på dig gullebulle! Det låter som att en vecka i solen är precis vad du behöver. pok linn
Lilla du – jag har gift mig och jag vet exakt känslan av att allt måste bli perfekt. Vi gifte oss dock när vår lille kille var 6 månader gammal, så under det mesta av planeringstiden var jag ju ”ledig”.
Men – eftersom du vet så väl exakt hur du vill ha allting så är det ju väldigt lätt att delegera vidare uppgifter ang bröllopet till andra? Jag vet känslan av att ”tänk om han/hon gör fel” osv. men man får helt enkelt vänja sig. Eller låta sig exponeras, som min psykolog till make skulle ha sagt.
Heja dig! Ni blir gifta oavsett om girlangerna är exakt de mått du ville, eller om servetterna viks på ett visst sätt osv…
Kram på dig! //Christine
Gahhhhh! Jag blir tokig på en del av ovanstående kommentarer! För helvete tjejer, varför håller ni på år (!!!!!) i förväg och planerar o ordnar o fixar för ett bröllop??? Varför stressa och gå i bitar över om en spets ska ligga här eller där? lägg er energi på vettigare saker. Lycka sitter inte i DETALJER!
Hej Anna,
Jag är i exakt samma sits som du! Fast jag har bränt ut min kropp på min invigning av min blomsteratelje istället 🙂 Nu önskar jag också att jag kunde sova när jag är vaken, men det går ju inte! Skall dock ta ett gravtest imorgon, men det kommer med all säkerhet att vara negativt… Vila och andas! Allt ordnar sig!
Ha en fantastisk semester!
// Lisa
En sen kommentar är också en kommentar. 😉
Till att börja med citerar jag Annefias 3 punkter:
”1. Kom i håg att åka dit
2. Se till att gifta dig med rätt person
3. Säg ja!”
Men vill också lägga till en punkt:
4. NJUUUUUT!!! Kom ihåg att spara energi så Ni orkar njuta av dagen tillsammans. Det är Er dag tillsammans med era nära och kära. Även om djuren är flammiga och vimplarna är sneda så har ni det viktigaste – Kärleken till varandra!