Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.
I höstas fick jag frågan om jag kunde teckna omslaget till en doktorsavhandling om allergi.
Såklart kunde jag det, älskar när jag får teckna något som jag inte brukar göra.
Önskemålen var att det skulle finnas med lite olika allergisframkallande saker, så jag tecknade med en katt och i bakgrunden är det björkar. Tjejen i fråga gjorde jag lite röd om näsan precis som om hon skulle vara allergisk.
Såhär blev det:
Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa...
Förra veckan var jag i Halmstad och träffade My Feldt i hennes nya projekt, Tivolikiosken!Hon är i full färd med att förvandla sitt gamla cykelcafé till en tivolikiosk och jag skulle vara med på ett hörn, för jag skulle nämligen måla en karusell! Jag satte igång...
För ungefär ett år sedan höll jag på att förbereda min första separatutställning. Jag hade bestämt att jag skulle ha hela lokalen fylld av stora, inramade teckningar.Alla stod klara i min ateljé, inramade med nyputsat glas. Allt ja slitit med.Och det var så...
@annaileby_art
anna@annaileby.com
Du är så himla bra på att fånga känslan när du ritar. Det där röda i ansiktet liksom. Det syns så tydligt att hon är allergisk. Jag är så impad. 🙂
Håller med föregående skrivare…jag får känslan av att ögonen svider och näsan rinner, trots jag inte är allergisk själv. Bakgrunden är lysande också 🙂
Hon jobbar som läkare på lungmottagningen i Umeå där jag jobbar och jag var på hennes disputation i torsdags 🙂 Jag såg boken innan på mottagningen och tyckte jag kände igen stilen på bilden på framsidan och kollade i boken där det stod att det var du som gjort den 🙂 Jättefin!
Tack igen för ett fantastiskt fint arbete!
Å Anna, denna gillade jag, skulle sitta fint på mitt kontor (är astma/allergisjuksköterska). Alla bilder man får är alltid typ en fimp på en gräsmatta eller söndersotade lungor: inte vad jag vill ha som utsikt när jag arbetar och inte precis det bästa sättet att skapa förtroende. Bra jobbat!
Jag är helt förbluffad! Du har fångat känslan, besväret och allt är fantastiskt fint!