Jag älskar augusti, tycker det och september är årets bästa månader.
Det är varmt fast inte sådär tryckande utan mer krispigt varmt om ni förstår hur jag menar.
Jag känner också alltid att hösten är någon slags nystart.

Det här ser jag fram emot:

• Vår bokrelease i Stockholm. Cissi styr upp allting så bra och jag bara följer med så gott jag kan. Jag är både peppad och en smula nervös inför detta.
• Bokmässan. Mitt livs första bokmässa och jag har inte mindre än tre böcker att hålla lite extra koll på. Fislandet förstås, sen Kalles bok ”Starkare som en örn snabbare som en björn” där jag gjort framsidan och sen boken Foodpharmacy där jag har gjort en illustration på författarna. Roligt!
• Jag och Emil fick en hotellövernattning med tillhörande barnpassning i julklapp och den ser jag fram emot att använda i höstmörkret.
• Stickat. Varje år är jag lika orimligt peppad på det här, som någon slags skärgårdsdoktorndröm jag har. Stickade tröjor for the win!
• En natt på akvarellmuséet. Jag har inte bokat detta och vet inte om jag ska heller, men hade verkligen velat åka dit igen på hösten. Kanske själv. Om jag vågar.
• Boksignering i Värnamo. Den 23 september kommer Cissi hit och vi signerar boken på Gummifabrikens invigning!
• Jag ser fram emot att våga hoppa lite mer nu till hösten. Känns som jag stått och trampat på avsatsen länge nu. Kanske dags att våga ta steget och bara slänga sig ut?!

Ny utflyktsdag på Öland! Den här gången åkte vi uppåt på ön tills vi till slut kom fram till Långe Erik på Ölands norra udde.

Just den här utflykten tycks ha gjort djupt intryck på Knut för han pratar fortfarande väldigt mycket om det här.

Vi gick in i fyren!

Den var suuuuupersmal och väldigt (döööh…) hög så man blev alldeles snurrig och klaustrofobisk där inne.

Fin utsikt där uppe fast man bara hade några fjuttiga centimeter att stå på.

De här två höjdräddisarna ville genast gå ner igen. (kolla vad lika de är här förresten)

När det var dags för lunch åkte vi till Café Haget som flera hade rekommenderat och jag åt mitt livs godaste räkmacka!

Så otroligt fint ställe! Kan tänka mig att det är alldeles extra fint på kvällen.

Lilla älskling, så glad att jag kan ge honom Öland. Hoppas jag kan få fortsätta göra det i flera år framöver.

När vi åkte hem till stugan igen så regnade det men när vi kom fram möttes vi av magiskt ljus!

Det är det här ljuset jag menar när jag försöker beskriva Ölandsljuset. När jag drömmer om Öland år ut och år in så är det detta jag tänker på. Magiska ö!

<3

Sen gick vi in och jag försökte fylla på min mentala Ölandsbank så jag ska stå ut hela året tills nästa gång vi ses.

Hur är dina egenskaper som vän?
Jag är en person som väljer mina vänner väldigt noga. Gillar inte att bli ihopparad med någon. Jag vill hellre ha få riktigt nära än en massa olika att hålla koll på. Jag är väldigt engagerad i mina vänrelationer så att ha för många hade krävt alldeles för mycket energi och ork från min sida.
Jag är kärleksfull och säger ofta hur mycket jag tycker om dom, skickar sms och kärleksförklarar. Jag ringer aldrig.
Jag vill kunna vara brutalt ärlig och känna att jag kan säga precis hur det känns inuti utan att bli dömd och det är det ytterst få jag törs anförtro sådant åt. Men det är väl därför man har vänner tänker jag, så man har någon att anförtro och dela saker med.
Jag blir stressad av artighetsfraser som ”vi måste ses snart” och sånt, jag vill aldrig känna mig tvungen i relationer.
Jag tror egentligen ingen skulle beskriva mig som en supervän, för jag är lite egen och är väldigt ”osprudlande”. Fast om jag får säga det så är jag faktiskt en himla bra vän, till de få jag vill vara vän med.

Sämst som vän?
Jag kan lätt tröttna. Känner jag att jag inte kan anförtro mig på rätt sätt så låter jag lätt relationen rinna ut i sanden. Kan man inte prata om viktiga, känsliga saker så orkar jag inte engagera mig. Väder och vind har jag ingen lust med i vänrelationer.
Jag har också en tendens att få slut på socialt bränsle mitt i en fest. Ibland tar det bara tvärslut och jag bara måste gå hem och vara själv. Mina vänner som jag känner väl vet ju om detta och försöker inte peppa igång mig igen utan låter mig va. (hatar folk som försöker peppa en när man inte vill)
Jag är också skitdålig på hemlisar. Så sämst egenskap! Men jag är dålig på allt sånt, kan typ aldrig vänta med julklappar till julafton och sånt, måste visa nu! Fast är hemlisen viktig och ”på riktigt”, då kan jag hålla det. Faktiskt.

Vad stör sig dina vänner på med dig?
Att det inte går att planera saker med mig. Får panik av planer flera veckor i förväg. Jag vill bestämma på studs om jag vill eller inte. Vet ju inte alls hur jag känner om fem veckor framåt!
Sen stör de sig nog på att jag aldrig svarar när de ringer utan bara skickar sms som svar. Fast de flesta av mina vänner är sms människor som tur är.

Återkommande vänproblem?
När relationen runnit ut i sanden, oftast från bådas håll och man sen möts och ska kallprata. Så konstig känsla att prata om oviktiga saker med sådana man förut berättade allt för!
Sen har jag en dålig vana att ställa in saker i sista sekunden. Det är när jag får panik och helt enkelt inte orkar träffa någon.

Typiskt för dig som vän?
Jag är rolig, jag är oftast den som får alla att börja gapskratta. Sen är jag väldigt kärleksfull som sagt och säger jag älskar dig och sånt i tid och otid.

När blir du sur?
När det känns som det bara är jag som tar initiativ att ses och aldrig blir inbjuden utan alltid måste bjuda in själv.

Tråkigast med dina vänner?
Att så många av de bästa bor så långt bort. Ibland kan jag få riktig sorg över det. Att ingen av mina gamla vänner bor här.

Önskeegenskap som vän?
Önskar att jag orkade mer, att jag behövde vänner mer än jag faktiskt gör. Emil föreslår alltid att vi ska bjuda in ett helt gäng till allt vi ska göra och jag vill alltid helst att det bara ska vara vi. Jag önskar att jag var lite mer som honom på den biten.

Värsta sortens vän?
Den som kräver en massa av mig. Som säger att jag är tråkig när jag vill gå hem. Som inte alls förstår hur jag funkar.
En sådan som kommer förbi utan att fråga först och sen aldrig går hem.
Många tror att de känner mig så himla väl för att de läser bloggen, men det innebär ju inte att jag känner dom bara för det.

Bästa sortens vän?
En som aldrig dömer eller säger hur man borde göra eller bete sig, som bara finns där och förstår. Någon som skickar sms och frågar hur man mår ibland. Någon man kan berätta om framgångar för som bara hejar på istället för att bli sur och försöka bräcka eller bryta ner.

Gemensamma drag för mina närmsta vänner?
De är väldigt självständiga och starka, inga mesproppar. Sen är alla väldigt roliga och ganska egensinniga. Jag gillar inte mellanmjölks personer, det ska vara lite extra allt tycker jag.