Tänk att det, långt upp i Norrland, sitter en människa som är precis som jag!
Jag har aldrig träffat henne, aldrig hört hur hon låter (jag hoppas på grov dialekt), men ändå är det henne jag mailar om det händer nått roligt, eller om jag blir fly förbannat eller något annat sådär vardagligt.
På många sätt är vi inte ett dugg lika, om man läser bloggarna så kan man nog tro att vi är helt olika till och med. Men när man läser våra mail, så inser man att vi skulle antagligen vara bästa vänner om vi bara bott lite närmare.
Hon förstår hur det är att vilja någonting så mycket så fingrarna krullar ihop sig, hur det känns när någon säger något elakt, hur fint det är när man äntligen får det där uppdraget man hoppas på och hur skönt det kan vara att bara få vara ifred.
Ibland kan jag känna att det inte spelar någon roll vad någon tycker, för jag vet att jag har UNDERBARA Clara där i ryggen som knuffar på.
Och det är det enda som behövs just nu.
En annan slags jul.
Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa...
0 kommentarer