Jag har haft ateljé på diverse ställen och provat på det mesta. Jobba hemifrån, sitta i ett öppet kontorslandskap eller ha ett eget rum.

Att jobba hemifrån är förvisso trevligt men jag har inte tillräckligt med disciplin för att inte göra annat då, sitta framför TV:n, äta lunch i evigheter eller ta ett varv på stan istället för att jobba.

Att sitta i ett öppet kontorslandskap, i mitt fall på en reklambyrå, funkade absolut inte! Som introvert person som lätt blir störd i den kreativa processen, borde jag ha kunnat räkna ut det redan innan. Men jag kände att jag ville bli inspirerad av andra, men det funkade verkligen inte.
Blev bara störd och jag stannade inte där så länge.

Till slut bestämde jag mig för att flytta tillbaka till ursprungsplatsen, nämligen Gummifabriken i Värnamo. Det är en gammal fabrik som byggts om och är numera kontorshotell, biograf, bibliotek, campus och restaurang.
Här har jag nu suttit i fem år ungefär.
Jag ÄLSKAR att ha mitt kontor här, det är högt i tak, bra ljus, tyst och med en dörr som går att låsa så inga kan komma in och störa.
Eftersom jag sitter i ett kontorshotell så har jag sett många märkliga människor komma och gå igenom åren och jag är numera den som suttit här allra längst.

Men, ett stort men. Jag har fått ett annat erbjudande.
Om en ännu större ateljé, en med fönster åt två håll och för halva priset va den här.
Dessutom ligger den precis där mina vänner har sitt kontor, så att jag får ett sammanhang på ett annat sätt än här.
För ibland kan jag sakna att ingen riktigt frågar hur det går, eller hur man mår. Det är kaffe och vardagsprat, men aldrig liksom mer än så och det blir så ensamt.

Att ha en bra ateljé är för mig A och O. Det krävs vissa saker för att det ska funka har jag märkt genom åren.
Detta är mina krav:
– Rummet måste ha fönster. Kan inte jobba med enbart lampbelysning.
– Det måste ha lite rymd, gärna högt i tak. Annars känner jag mig så instängd.
– Det viktigaste, det måste finnas en dörr så det går att stänga om mig! Blir oerhört störd om någon hänger över min axel.
– Någon att dricka kaffe med.
– Varmt. Går inte att teckna när man är kall om händerna.

Nu väntar jag bara på att få ett ja eller ett nej, en tid om när jag kan flytta och om jag verkligen vill flytta.
Vill jag det?
Jag älskar ju den här platsen……