Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Det Som Började Som Något Annat….

maj 15, 2014 | Tankar och Vardag | 30 Kommentarer

När jag startade bloggen för en sisådär sju år sen så handlade den bara om teckningar. Det fanns ingen text, inget om mig och inget om mitt liv. Bara bilder.
Sen växte den och blev större, ni blev mer nyfikna och jag började dela med mig av mig och mitt liv.
Då handlade det mest om hur man kände, skrev vad man hade lust med och åt och såg ut som man ville.
Det gör det inte längre.

Jag har varit förskonad från elaka kommentarer, kunnat läsa igenom alla kommentarer och mail utan en klump i magen.
Men ju längre tiden gått, ju fler vänner av ordning har hittat till min blogg.
Sådana som börjar kommentarerna ”Jag vill inte vara sån men…..” eller ”Du vet väl att….” osv osv.
De blir som små nålstick som ständigt vaktar bloggen, som inte tillåter den att blåsa upp sig och bli stor och innehållsrik.
För jag orkar inte hitta på fiffiga saker att skriva, orkar inte berätta om hur det känns längst där inne om jag ständigt måste vakta var jag trampar.
Det känns som bloggläsare på senare tiden fått alldeles gigantiskt stora tår och det gör det jättesvårt att skriva utan att råka trampa någon på just de där stora tårna. Om man lyckas, så är det alltid någon som måste säga att man var NÄRA att trampa där iallafall.

”Nej gör inte kejsarsnitt, min kompissysterskusin gjorde det och det var hemskt”
”Nej föd inte vaginalt, vet du att man spricker från nacken till hakan då”
”Va, ammar du inte?!!? Du vet väl att ammande barn får ett bättre liv och nu när du ger flaska kommer ditt barn hata dig forever!”
”Miiiiiiiiin barnmorska sa att man inte ska göra så”
” HUR kan du ge igelkottar GLASS?!! Man ska ge dom messmör vet du väl!”

Jag saknar att bara blogga, rakt upp och ner om hur jag känner och tycker.
Jag läser en sisådär 80 bloggar varje dag och ibland blir jag provocerad eller uppretad, glad eller förbannad men jag väljer att inte alltid säga det. Bara för att någon vill springa maraton när de är gravida och jag ligger i soffan och äter godis så måste inte jag påpeka att hen inte får springa maraton för det gör mig till en sämre person eftersom jag bara ligger i soffan.
Jag måste inte heller påpeka att det stavas si eller så, att det minsann heter så och att en meningsuppbyggnad bör vara på ett visst sätt, även om det retar mig när det inte står rätt.

Så kan vi inte bara bestämma att bloggandet kan få återgå till sitt ursprung? När det handlade om personligheter och man läste olika bloggar och lärde känna den som stod bakom, inte bara en grå massa som formats efter alla tusen pekpinnar och tillrättavisningar.
Det var ju liksom det som var tjusningen med bloggandet och bloggläsandet, eller?

Från och med nu ska min blogg återgå till att bli Anna Ritar, en blogg om teckningar, personlighet, pyssel och rolighet, färgglada kläder och en oammad bebis.
Sen får ni tycka vad ni vill om det, för här på bloggen bestämmer jag!

bild 1 (2)

För att läsa om andra som också delar min åsikt, kolla in det här:

http://www.emmasvintage.se/nu-sager-vi-upp-oss/

http://emilydahl.se/aktivt-subjekt-singluaris/

http://rodeo.net/niotillfem/2014/05/jag-vagrar/

http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2014/05/15/jag-sager-upp-mig-fran-jobbet-som-jourhavande-kvinnlig-forebild/

30 Kommentarer

  1. You go girl, som man säger i Amerika!

  2. Jag vill bara tacka för en fin blogg, jag visar alltid dina fantastiska teckningar för min man och tycker det har varit så kul att se hur ni har inrett ert fina hus. Jag hoppas du fortsätter blogga som du gör och att trollen inte får ta över,
    Kramar Maria

  3. Folk och deras feta egon och lika feta tår alltså, JAG BLIR GALEN! Fortsätt blogga som tidigare du, det blir skitbra! Puss

  4. Låter förträffligt bra!

  5. Hejja, Anna!! Hejja, hejja, hejja, hejja! Bästa Anna! Wohooo!
    Du är så jäkla bra och om det är just det faktum att du är du som gör att jag vill läsa, dela, gråta, fnissa, skratta högt, glädjas och bli arg med just dig.
    Jag läser inte alls särskilt många bloggar, men jag läser din.
    Sluta aldrig vara dig själv!

    Hejja, hejja, hejja!

  6. Hejja dig!!

    När jag ser sådana kommentarer (har ingen egen blogg, så jag ser dem i era fält istället) så tänker jag hur mycket fritid dessa människor måste ha, som kan lägga ned tid och energi på att påpeka saker och ting.

  7. Ja här bestämmer du och det är jag så glad för! Så fina ögon du har förresten….
    Ha en skön kväll!

  8. Håller med så mycket som det bara går! Jag förstår inte varför folk kommer med negativa kommentarer, det tjänar ju verkligen ingenting till. Själv skulle jag aldrig drömma om att skriva något negativt på någons blogg eller annat internetforum för den delen. Håller jag inte med om något som skrivs så kan jag hålla det för mig själv eller diskutera det med mina vänner vid ett annat tillfälle. Var och en för göra precis som de vill med sitt liv och jag tycker att vi ska peppa varandra till att vara sig själva och unika. Så hejja dig!! <3

  9. Heja dig!! Jag kollar din blogg varje dag men kommenterar aldrig. Så idag kände jag att jag måste tacka för alla inlägg! Du inspirerar och ger så mycket ideer. Tack för det! 🙂

  10. Du är så jäkla bra Anna! Kör på bara! Kör ditt rejs! Skriv rakt ut från hjärtat sådär finurligt och var bara som du är! 🙂 kram!

  11. Ååh, vad jag känner igen kommentarer om barn och allas erfarenheter av någon som kände någon som… och sen helt enkelt vet bäst… Det måste ändå vara udden av alla kommentarer. Det allmänna klagandet för att döva sitt eget dåliga samvete känner jag igen från föräldrar till barn som jag jobbar med som lärare. Lärare måste ju också alltid vara perfekta förebilder och omänskliga varelser som ska tillgodose allas behov i detalj.

    Egoism är vad det är.

  12. Kunde inte ha sagt det bättre! Vad hände med systerskapet? När vi hjälpte varann och peppade? Nu så är det tydligen inne att snäsa åt varann. Nej tack, det är dags att vi alla säger upp oss!

  13. Du har så rätt Anna! Att blogga handlar såklart om att skriva det man själv tycker, känner och hur man själv är!

    Verkar tyvärr finnas en ”bloggsjuka” där man måste vara extremduktig i allt man skriver, som att ”Oj, mitt barn äter godis på bilden! Det är den enda gången på 5 år som barnet får godis, brukar ju alltid köpa det extremnyttiga”……. osv, ja, du fattar! Ganska jobbigt att höra om!
    Så fram med alla PERSONLIGA bloggar, inget kul att läsa robot-bloggar där alla är så perfekta, hemmet ser ut som en katalog, där alla bilder är perfekta… Mår ärligt talat illa när man tvingas se det!

    Så fram med din blogg!!=D

  14. Heja! Jag blir så glad när jag läser din blogg. Fick bebis ett par veckor innan dig och när jag läser om ditt liv får jag energi till att göra mera själv, att trotsa babybluesen. Tack för att du delar med dig!

  15. Hurra, bra sagt!!! Här har du en läsare som definitivt stannar 🙂

  16. Väl rutet! Jag hejjar på dig och backar upp din rätt att skriva från hjärtat.

  17. Bra sagt tjejen, helt rätt!

  18. Tycker att du ska göra precis som du vill!…. om inte Knuten säger annat såklart 😉

  19. Asbra!
    Jag undrar hur man uttalar ditt efternamn. Min goda bästa vän säger nämligen alltid ILÉBY (tänk ”linné” eller nåt) vilket får mig att vilja slå mig själv i pannan eftersom att jag alltid uttalar det ILLEBY.
    Väldigt oviktigt, men ändå. Vill kunna säga att jag har rätt….
    Puss och kram på dig och blogga om vafan du vill, för vi läser de ändå!

  20. Riktigt bra skrivet Anna!!! Tummen upp
    på det!!!!
    Har man inget snällt/bra att säga då kan
    man faktiskt hålla det för sig själv!

  21. Heja Anna!

  22. Heja dig!

  23. Du har så rätt Anna! Jag bara satt och nickade när jag läste ditt inlägg. Varför ska det behöva vara så? Jag tycker att det du skriver stämmer in på så mycket mer här i livet. Jag vågar nästan aldrig uttala mig om något längre eftersom jag vet att jag då får räkna med att stå till svars, man får aldrig bara tycka.
    Jag har slutat skriva statusuppdateringar på Facebook då jag hör hur folk i min omgivning på riktigt snackar skit om sina vänner om lägger upp vissa saker där. Slår ner på meningsuppbyggnad, ifrågasätter hur personen kan vara så glad när hen dagen innan hade det tungt, och hur hen kan ha det så tungt när hen bor i ett så fint hus osv osv osv.

    Jag tycker din blogg är fantastisk, älskar blandningen av dina illustrationer och vardagsliv.

    ps. Såg att du vattenstämplat (heter det så?) den senaste bilden du la upp, HELT RÄTT!! 🙂

  24. Eller varför inte stänga av kommentarsfunktionen? Gjorde jag.

  25. Heja er!

    Och det är med oammade barn alltså… Det viktigaste är väl ATT folk matar sina barn? Jag har en bekant som växte upp i ett annat (mindre rikt) land, och när hens mamma inte fick amningen att fungera så fick detta barn dricka en hemmagjord välling gjord på diverse krossade gryn och opastöriserad mjölk. Alltså från att hen var bara någon vecka gammal tills dess att man börjar med lite mer riktig mat. Hen överlevde utan problem, blev längre än medellängd och studerar idag någon som är så komplicerat att jag inte ens förstår vad det är.

    Vars ville jag då komma? Jo, att bröstmjölk vs ersättning är en sån icke-fråga! Alla borde peppas att göra det som fungerar och som de trivs med, och sedan ska övriga världen inte ha så himla mycket åsikter.

  26. Jag älskar din slutsats: ”Sen får ni tycka vad ni vill om det, för här på bloggen bestämmer jag!” Såklart man ska bestämma själv vad man vill skriva på sin egen blogg. Vad är annars poängen med en personlig blogg? Och om det är någon läsare som inte gillar det som skrivs, får väl den personen hitta en annan blogg att läsa helt enkelt… Detta är mitt första besök på din blogg, och efter detta härliga inlägg blev jag nyfiken att läsa mera!

  27. Jag kommer inte våga kommentera i din blogg mer, har gjort det några gånger tidigare men alltid med en klump i magen på hur du ska reagera på kommentaren. Och då skriver jag aldrig elaka saker, älskar verkligen din blogg och har följt den i många år. Ibland vill kanske folk bara tipsa om lika bra alternativ, men du kanske redan har hittat det bästa för dig, de som kommenterar vet ju inte vad du vet och det är nog viktigt att komma ihåg när du läser kommentarerna. Menar inte att jag försvarar folk som skriver dåliga kommentarer men den här upproren tror jag skrämmer bort snälla kommentarer mer än de onda, för dom bryr sig ändå inte, deras mål kanske blir större och tydligare genom den istället.

    Hylla de bra kommentarerna tror jag är bättre än att låta de dåliga ta större plats med ett uppror.

  28. HEJA dig Anna!

  29. Så bra!! Jag får alltid lika ont i hjärtat av att ni måste stå ut med allt detta hemska när ni är så otroligt generösa med all er inspiration, ert privatliv och allt som ligger nära era hjärtan. Det är verkligen INTE ok att människor får bete sig såhär mot andra, speciellt inte anonymt via internet utan någon som helst ögonkontakt. Det är verkligen dags att inte acceptera detta längre!

    Istället vill jag säga ett varmt TACK! till att ni faktiskt fortsätter skriva. Fortsätter ge mig inspiration och glädje. För det betyder väldigt mycket för mig i alla fall.

    kram Hanna

  30. Vilka vackra ögon du har!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Jag säger upp mig från jobbet som jourhavande kvinnlig förebild | UnderbaraClara - […] är inte bara jag som tröttnat. Läs vad bloggarna Emmas Vintage, Niotillfem, Emily Dahl och Anna Ritar säger i […]
  2. Om att blogga. - Un vélo - […] kommer lite fler perspektiv från en bunt härliga personer: Både Clara, Emma, Emily, Sandra och Anna har nämligen skrivit…
  3. Bilden av mig | Elsa Billgren - […] det känns hoppfullt. Fantastiska ni, Clara, Sandra, Emma, Emily, Anna, Emelie och hela min bloggvärld ryter ifrån. Om alla…
  4. jag vägrar. | Niotillfem - […] Andra på ämnet: Nina Åkestam: Shit förebilder do. Underbaraclara: Jag säger upp mig från jobbet som jourhavande kvinnlig förebild.…
  5. Fördelen med att ha en liten blogg | Madeleine Norman - […] och håller sig till en idealiserad och faktiskt ganska skev kvinnosyn (här, här, här, här, här, här, här och här…
  6. åttahundratjugofjärde | absolutlisen - […] sig som förebilder i förra veckan? Om ni har det, läs inläggen hos: Clara, Emma, Sandra, Emily, Anna, Emelie,…

Läs mer 

En annan slags jul.

Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa...

En väggmålning till My!

Förra veckan var jag i Halmstad och träffade My Feldt i hennes nya projekt, Tivolikiosken!Hon är i full färd med att förvandla sitt gamla cykelcafé till en tivolikiosk och jag skulle vara med på ett hörn, för jag skulle nämligen måla en karusell! Jag satte igång...

Från illustratör till konstnär.

För ungefär ett år sedan höll jag på att förbereda min första separatutställning. Jag hade bestämt att jag skulle ha hela lokalen fylld av stora, inramade teckningar.Alla stod klara i min ateljé, inramade med nyputsat glas. Allt ja slitit med.Och det var så...