@annaileby_art
anna@annaileby.com
Igår såg jag ut såhär, en ganska otippad klädsel för att vara jag.
Jag är så evinnerligt trött på mig själv just nu. Jag kan stå i en mindre evighet varje morgon och försöka få plats i kläder som är för små och hur jag än bär mig åt så ser jag fortfarande gravid ut!
Jag saknar min kropp jag hade innan jag blev med barn (även fast jag inte var särskilt förtjust då heller, så dum jag va!) och ibland kan jag stå naken framför spegeln och undra vem tusan det är som glor tillbaka, för inte fan är det jag iallafall!
Det har gått tre månader sen Knut kom och kanske kan man inte riktigt gnälla än, men det är faktiskt mentalt påfrestande att inte känna igen sin spegelbild.
Jag har än så länge inte gjort något för att få tillbaka min kropp heller förutom långa barnvagnspromenader, en planka här och där och några kortare springrundor.
Men jag längtar efter gym och svett som sprutar, att få ta i och få känna sig som Anna igen.
Jag SKA ta tag i mig själv igen, jag måste bara vila mig lite först…
Såhär såg jag ut när jag var gravid och hade samma kläder. Typ ingen skillnad.
Jag tror att det var Kitty Jutbring som skrev om hur knäppt det är att man ”vill få tillbaka sin kropp”. För man har ju faktiskt sin kropp kvar, bara i en annan version! Så många jag hör som säger att de ångrar att de inte uppskattade sin kropp när de var tonåringar, eller innan första barnet, eller andra barnet, eller innan rynkorna tog över totalt… Ja, du fattar.
Åh, vad svårt det är att skriva utan att låta dömande! Jag vill ju bara peppa lite! Själv tog jag alla för små kläder (hjälp, vad få det var kvar!) och lade i påsar på vinden. Då slapp jag se dem och kunde koncentrera mig på att hitta grejer som passade Barbafjant 2.0, istället för att må dåligt över allt som var för smått. Nu, sju år sedan jag lade upp påsarna på vinden har jag så smått börjat packa upp dem igen. En del passar och är glada återseenden, en del ser ut som crap (det är ändå ett tag sedan) och går till myrorna, och det som fortfarande inte passar har jag gett ett år. Passar kläderna inte i april 2015 ryker de också!
I veckan var det 6 månader sedan min bebis såg dagens ljus och jag tycker oxå att jag fortfarande ser gravid ut. MEN det är inte fören nu som jag har hittat motivationen att göra nåt åt det. Jag förstår PRECIS hur du känner, men var inte för hård mot dig själv och din kropp. Tänk vad den har gått igenom! Ge den och dig ett år, det förtjänar ni 😉
Jag tycker att du ser toppen ut ju! kollar man ditt förr förra inlägg ( dagens färgglada outfit tror jag) sâ kan ju ingen människa gissa pâ att du varit gravid 3 mânder tidigare!
Joo Anna det är visst skillnad! 🙂 du är så fin så. Kan väl inte va i toppform direkt efter att ha fått en liten Knut heller 😉
Tid kära du. Tråkigt men sant. 9 månader att ställa till det och 9 månader att ställa till rätta. Som grädde på moset av frustration blir det när alla säger att det ”ammar du bort” jag flaskmatade också och fick ”svettas och vänta bort”. När min dotter nu är 11 månader har jag de senaste 2 månaderna känt igen kvinnan i spegeln, hon bär samma kläder som jag brukade och hon sträcker på sig stolt. Håll ut, det kommer en vacker dag.
Okej, nu går jag emot de andra som kommenterat och säger: bara GÖRT! Bestäm en dag du ska svettas och berätta för mannen om planerna och be om att han ska köra iväg dig när dagen är kommen och du hamnar på sofflocket och känner dig trött! Har en unge som är lika gammal som Knut och känner igen mig så väl i det du skriver, tog mig dock i kragen för ett par veckor sedan och jag ser redan resultat och känner mig mycket piggare! Att låta kroppen jobba sig svettig är ju banne mig bland det bästa och skönaste som finns (näst efter att snosa bebis såklart)! Det är en jobbig tröskel att komma över, men fy så bra det känns när man tvingat sig över den 😉
Heja heja!
Hej Anna! Jag tycker att det är en stor skillnad från då & nu, jättefin! 🙂
Alltså. Min lillskrutt är sju månader nu och jag känner på samma sätt. Snart ska jag ta tag i träningen säger jag och tar en kaka till. Men när både jag och mannen är hemma vill man ju liksom umgås tillsammans och mysa. Innan jag blev gravid tränande jag fyra gånger i veckan och älskade det. Men nu känns det så långt bort. Jag tycker iaf att du ser smashing ut!!;)
Tror det hsndlar mkt om kläderna man bär också. Klänningen ovan skär sig så att ingen enda form kommer fram=tält=gravid look.
Chille billa lite, ta på dig ngt som markerar midjan(som din senaste look) och ta en fin sommarpromenad! Kram!