Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Gravid + & -!

jan 22, 2014 | Allmänt | 8 Kommentarer

image

Nu har jag varit gravid i 235 dagar och har således runt 45 dagar kvar så jag tänkte sammanfatta min graviditet lite. Nu när det börjar dra ihop sig till leverans.
För det första så har jag varit en av dom som inte älskat att vara gravid. Jag har int etyckt det varit romantiskt och rosaskimrande på något sätt utan har mest sett det som en transportsträcka. Men vissa saker har jag älskat, det som varit bäst är:

* Vecka 20-30. Då var magen tillräckligt stor för att synas men ändå inte för tung att släpa runt på. Illamåendet hade gått över och man kände sig riktigt fin.
* Sparkarna! Det här är det jag kommer sakna med att vara gravid. När man ser hur magen ändrar form och Någon glider förbi där inne! Det är en väldigt häftig känsla! Bara tanken på, att under huden, någon centimeter in, finns lilla ungen!
* Hyn. Jag har fått fantastisk hy av att vara gravid och linjerna under ögonen har slätats ut och det där omtalade ”gravid-glowet” kan jag faktiskt hålla med om.
* Anledningen att inte göra ett smack. Man FÅR sitta i soffan, man FÅR vila mitt på dagen och man slipper köra ved. Lyx!
* Kunna ha tighta små fodralklänningar. Innan jag fick gravidmagen var jag alltid orolig att magen skulle synas, att jag skulle se tjock ut eller att kärlekshandtagen syntes så jag undvek allt som var tight runt just den delen. Men nu när man är så väldigt tjock, så är det roligt att framhäva det så nu har jag mer än gärna tighta saker över just magen!
* Håret. Mitt hår rasade av i början av graviditeten, så mycket att jag trodde att jag knappt skulle ha något kvar alls! Men sen slutade det och nu är det tjockare än det någonsin varit förr. Tyvärr så lär det väl trilla av efter att bebisen är ute, men jag passar på att njuta så länge jag kan.
* Att folk ler åt en! Jag vet inte vad det är med människor och gravida, men plötsligt skiner alla man möter upp och tittar på magen och sen nickar lite snällt åt mig. Tänk om det alltid var så!

Okej, nu till minussidan som jag befarar kommer bli betydligt längre än plussidan.

* Otympligheten. Jag känner mig som ett gigantiskt mumintroll som blivit uppäten av en Barbapappa! Allting jag gör just nu är jobbigt! Stå, gå, sova, röra mig! (tänker ofta på min favorit Plura, som går runt i det här tillståndet jämt!)
* Andfåddheten. Jag blir HELT slut av minsta ansträngning. Det står överallt att hjärtat jobbar hårdare och att det är därför man blir så andfådd. Att ta mig upp från sängen är ungefär som att försöka resa sig upp med för långa längsskidor som trasslat ihop sig. Ett jävla meck med andra ord!
* Att inte kunna vara som vanligt. Förut hade jag energi att måla om ett helt hus på två dagar, nu MÅSTE jag vila vara sig jag vill eller inte och det är oerhört frustrerande när huvudet vill men kroppen inte orkar.
* Illamåendet i början. Jag har lidit av spyfobi så länge jag kan minnas och var uppriktigt rädd för att bli gravid då jag visste att det kunde innehålla en hel del illamående. Det gjorde det också, men ändå lindrigt mot hur det KAN vara. Men visst spydde jag, både en och två gånger. Fick stanna bilen och gå ut, spydde i sängen och kunde inte ens tänka på sparris som tidigare var en favorit utan att behöva springa iväg och spy. Mina värsta veckor var mellan 12-19 men sen var det lugnt på den fronten som tur va.
* Att ständigt känna sig lite bakfull. Jag har aldrig mått riktigt bra som gravid utan man känner sig alltid lite seg, lite illamående, lite bakis utan att för den delen ha fått dricka en enda droppe vin!
* Att inte få dricka vin med min man. Att dela en flaska vin, tända i kakelugnen och lyssna på raspiga vinylskivor är ju så himla mysigt. Visst är det mysigt utan vin också, men just det där lugnet som infinner sig, när man tappar tiden och sitter uppe och pratar halva natten. Åh vad jag saknar det!
Dessutom har vi inte kunnat fira med champagne på hur länge som helst! Varken huset, graviditeten, stipendiet eller Emils nya jobb! Det får vi ta igen när bebben är på utsidan!
* Foglossningen. Jag har haft vansinnigt ont i ryggen till och från, så ont att jag knappt vetat var jag ska ta vägen och mest legat och pipit och gnällt över hur ynklig jag är. Har även haft bedrövlig foglossning i blygdbenet som gjort att det känns som hela jag håller på att delas mitt itu varje gång jag tagit ett steg. Skönt.
* Att alla bara vill prata graviditet med mig, berätta sina förlossningshistorier och skräckupplevelser! Det är aldrig någon som frågar om min åsikt längre, vad jag tycker eller hur jag känner. Bara om det rör hur jag mår, tycker eller känner med graviditeten såklart.
* Segheten. Jag kan inte längre ta mig från punkt a till punkt b på en viss tid utan måste lägga på en massa marginal för att jag går så himla sakta nu för tiden.
* Magen. Då menar jag inte bebismagen utan själva magen. Känns ungefär som jag ätit ett kilo cement till frukost de senaste åtta månaderna. Jag har provat allt, alla huskurer, alla mediciner och allt som finns att få tag på. Inget hjälper. DET har sannerligen varit frustrerande.
* Läckande bröst. Nu är vi inne på härliga saker va? Har sen vecka 25 ungefär vaknat i en pöl av bröstmjölk varje morgon. Väldigt mysigt. Not.
* På tal om bröst så hamnar även det på minuslistan. Mina bröst har blivit enorma av att vara gravid! Jag hade redan en hel del sen innan så ett tillskott var INGET jag strävade efter! Detta har påverkat min rygg ordentligt men också min garderob så allting är för litet runt den delen (om magen då förstås) Önskar mig en bröstförminskning omgående när det här är över, annars klipper jag av dom själv!

Sådär, det var väl listans plus och minus.
Allt på minuslistan kommer jag med strörsta sannorlikhet glömma inom kort så därför skrev jag det här så jag kan gå in och läsa och se att barn nummer två, får vänta MINST tre-fyra år för det här med att vara gravid, det är verkligen inte min grej!

8 Kommentarer

  1. Vilken lista! Har aldrig varit gravid själv men förstår att det måste vara en ren pärs. Får väl se om jag vågar på mig det någon gång 😛 Belöningen är ju såklart värt allting i slutändan. Hoppas den sista tiden av den graviditet flyter på någorlunda smärtfritt i alla fall 🙂 Kram

  2. Jag skulle kunna kopiera denna lista rakt av och säga att det är jag dom har skrivit den. Går in i vecka 36 idag och förstår verkligen exakt allt du har skrivit om än så länge. Hejar på oss att det snart är över och vi får ha våra små hos oss! Stor lycka till och många kramar , Elin.

  3. Hahaha förlåt men kan inte låta bli att skratta åt att du ska klippa av brösten! Jag sa exakt detsamma om magen efter min förra graviditet. Och lär sannerligen göra nu med!! 🙂

    Bara några veckor kvar nu. Sen har du bebisen hemma i nya huset och blir smärt och smidig igen! 😀

  4. Så härligt att det är någon annan som faktiskt inte heller trivs så bra i sitt gravid-jag! Har gått runt och känt mig som en skurk blan alla andra som njuter och frossar i all sin graviditet. Tack Anna, som vanligt gör du så att jag mår lite bättre!

  5. Har samma problem med cementmagen och förstoppning. Jublar varje gång det kommer leverans – känner uppriktig lycka! Det är ett problem jag dras med i vanliga fall med, men det blir inte helt oväntat värre under graviditet. Järntillskottet som många måste ta gör inte saken bättre. Det hela fick en lyckosam lösning när jag i mitten av min första graviditet träffade min husläkare av helt andra skäl (svinkoppor i näsan, idel smickrande diagnoser) och hon frågade om det var något annat jag vill ta upp när jag ändå var där. Utan större förhoppningar nämnde jag magproblemen. Min tidigare erfarenhet är att vården varit väääldigt restriktiv med att förskriva laxerande. Men nu fick jag ett läkemedel som heter Dulcolax som inte är beroendeframkallande och som gravida kan ta. Jag tar det när det känns riktigt illa, blir väl en gång i månaden ungefär. Man tar det på kvällen och sover på saken. På morgonen löser sig problemet, så att säga. Det kan göra rätt ont när det börjar röra på sig, men med tanke på hur det känns att vara konstant förstoppad är det värt det. Förstoppning är ju inte så bra det heller, och när man är gravid är det som alla vet rätt trångt redan.

  6. Den där förminskningen kommer när du ammat klart, gratis och utan sax, smigidt va?
    Amning är för övrigt världens bästa bantning (sorry killar). Strunt i tanten, antagligen synd om henne, låt henne inte se att hon har effekt på dig. Er uteplats är er! Det finns alltid människor av alla sorter, verkar ju som om ni har fler grannar som är av annan sort. Ibland kan det lösa sig om man vinkar och säger hej, ibland krävs polis och annat, ibland hittar de något annat att vara arga på efter ett tag. Inte ska väl en arg tant stoppa er lycka?

  7. Haha. Det där är precis varför vi ”valde” att köra på när man ändå är inne i det. Hade vi väntat för länge hade det troligtvis inte blivit nått syskon till Ludvig. Men nu är vi färdig, finito, done med allt vad barntillverkning heter 😉

  8. Anna! Du väcker sådana ”ta-hand-om-känslor” hos en som redan gjort resan en gång! Skaffa amningspads till mjölken, de kommer du att behöva bigtime när bebben är ute. Finns bra på apotektet. Och försök bli av med/vän med tanten innan nattvakandet börjar! Allt kommer säkert att lösa sig och bli bra tillslut. Var snäll mot dig själv, lyssna på kroppen o ta stöd av din man när det känns tungt! Så kul att få följa dina öppenhjärtiga berättelser förresten, tror att många mer än jag känner igen sig. Lycka till med det stora som väntar! ❤️

Läs mer 

Min Stockholmshelg!

I fredags när jag lämnat barnen på förskola och skola, så satte jag mig på tåget mot Stockholm.Äntligen Stockholm!Tycker så mycket om att göra sånt här direkt på morgonen, då får jag en stark känsla av att jag rymmer och den känslan tycker jag mycket om.Älskar också...

Sånt Jag Längtar Efter!

Elsa Billgren skrev ett så fint inlägg om att längta efter saker. Jag insåg att jag längtar efter massor, tex detta, högt och lågt: Känslan när mitt tåg rullar in på Stockholms central på fredag och jag vet att resan gått bra. Jag älskar att vara iväg men hatar att...

Inuti mitt huvud.

Nu har jag ätit mina mediciner mot nacken i snart tre veckor. De har gradvis ökat dosen för att komma upp de det jag har nu.Jag hatar den. Jag hatar den här medicinen så innerligt.Den gör att min hjärna känns trög, att min tidigare snabba käft är förlamad och att jag...