Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Låt Oss Prata Om Kroppen!

jan 9, 2019 | Tankar och Vardag | 5 Kommentarer

Att vara positiv till sin kropp, hylla den och älska den är hett just nu. Tycker instagram kryllar av folk i alla dess former som dansar runt i underkläderna och det är såklart en himla bra sak, att vi kommit dit äntligen, att alla får synas precis så mycket dom vill!
När jag var gravid med Stig gick jag upp runt 20 kilo. Tio av dom försvann nästan direkt men de andra tio sitter kvar.
Skulle kunna omfamna och älska min nya kropp, precis som den är. Men det gör jag inte. Jag känner inte igen mig och jag känner inte att den här nya formen tillhör mig.
Så jag vill få bort de tio kilona.

Men det känns fult att säga så. Som att man inte får vilja bli som innan.
Då är man otacksam och missnöjd, spär på hetsen om kroppen osv osv.
Men jag bryr mig noll om hur andra ser ut, om de vill dansa nakna på instagram eller vad de nu vill göra rör mig inte i ryggen.
Men jag vill inte det.
Varken med eller utan tio kilo extra.

Jag vill kunna sitta ner utan att knäppa upp knappen i jeansen.
Jag vill kunna sträcka mig upp efter nått utan att magen syns för allmän beskådan (och tillhörande uppknäppta knapp)
Jag vill kunna välja på alla mina kläder i min garderob, inte bara en tiondel.
Jag vill att mina gamla skor ska passa.
Jag vill kunna få på mig min vigselring igen.
Jag vill orka gå långa promenader med barnvagnen.
Jag vill kunna leka med mina barn utan att bli helt slut av minsta ansträngning.
Jag vill känna mig som förut.

Jag såg Mia Skäringers program om kroppshets i höstas och insåg att jag aldrig lidit av det och det verkar vara få förunnat att ha sluppit det.
Så innerligt skönt ändå!
Jag är en person som lätt blir besatt och fastnar i tankebanor och blir en smula manisk, så att jag sluppit att någonsin tänka på min kropp har verkligen varit en befrielse.
När jag var ung var jag extremt smal, men det handlade aldrig om mat eller var ett medvetet val. Jag bara var sån och jag har lite svårt att känna hunger. Så när jag var tonåring glömde jag ofta att äta och var väldigt petig i maten, men aldrig för att jag ville ha en viss typ av kropp.
Jag tyckte helt enkelt gurka och tomater var det godaste och snabbaste att äta, så jag åt det.

Minns så väl en gång i övre tonåren när min kompis sa att det såg ut som jag hade gått upp i vikt. Jag hade inte ens reflekterat över det och har aldrig gjort det.
Jag går upp och ner lite hur som helst, ofta beroende på hur jag mår.
Är jag ledsen går jag ner och mår jag bra så går jag upp.
Jag känner fortfarande ingen som helst hets mot min kropp, eller att jag ”borde” se ut på ett visst sätt.
Jag gillar den, trots sina buckliga lår och mjuka mage.
Men jag gillar min garderob också, så jag ska bara försöka få tillbaka min ursprungs mjukhet och tillhörande bucklighet.
För tro mig, jag är minst lika bucklig och knottrig, mjuk och sladdrig oavsett vad jag väger.
Det hör till min person helt enkelt!

Jag, som livrädd femtonåring på en mycket tveksam fotografering i Stockholm, där fotografen bad mig att ”tänka på stora kukar”….

Gravid med Stig i ett försök att se någorlunda hurtig ut.

Alldeles precis vanlig morsa med gullig unge.

5 Kommentarer

  1. <3

  2. Så annorlunda att höra om någon som aldrig känt av kroppshetsen. Himla vettigt! Önskar att jag själv var så grundad i att strunta i sånt, men jag får liksom jobba med att inte bry mig.
    Jag förstår att det kan irritera folk när man säger att man vill gå ner i vikt (även om de inte har med det att göra) – men du förklarar det så himla bra så folk borde kunna ta det. 🙂
    Kul att du är igång och bloggar oftare igen btw! 😀

  3. Kul du skriver igen! Skönt att du inte behövde vara sjuk länge! Klart du ska jobba på att gå ner gravidkilona om du vill det! Lite svårare om man inte ammar, men klart att du klarar! Ha tålamod! Vilken hemsk uppmaning från fotograf till modell, han kan ju inte vetat varken vad du gillar eller varit med om…. Hoppas det ordnar sig med dina händer <3

  4. Har heller aldrig känt av någon kroppshets, inte ens i högstadiet när alla nojjade som mest. Försökte mig på nån sorts ”ätstörning”, men alltså det var ju för att alla andra slutade äta och inte för att jag ogillade min kropp. Höll ut en vecka sen ville jag ha spagetti å köttfärssås igen ????

    Men nu är jag i samma sits som du; nybliven mamma som inte kommer i nånting som finns i garferoben och det är sååå trist. Dessutom är jag stel och svag och trött och behöver verkligen komma igång och röra mig. Jag är 35 men känner mig som 75…Men nästa vecka börjar jag också, fast en annan online PT tjänst! Ska bli kul, även om det nog blir en kämpig uppförsbacke i början. Men iallafall, hejja oss! ????

  5. Gud vilken tur du har att tio kg försvann, önskar att det hade kunnat vara så för mig med haha! Jag helammade dessutom och var inställd på att kilona skulle rinna av men icke. Sitter här med +18kg men har fått nog nu. Vill också ha mina gamla kläder och vigselring!

Läs mer 

En annan slags jul.

Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa...

En väggmålning till My!

Förra veckan var jag i Halmstad och träffade My Feldt i hennes nya projekt, Tivolikiosken!Hon är i full färd med att förvandla sitt gamla cykelcafé till en tivolikiosk och jag skulle vara med på ett hörn, för jag skulle nämligen måla en karusell! Jag satte igång...

Från illustratör till konstnär.

För ungefär ett år sedan höll jag på att förbereda min första separatutställning. Jag hade bestämt att jag skulle ha hela lokalen fylld av stora, inramade teckningar.Alla stod klara i min ateljé, inramade med nyputsat glas. Allt ja slitit med.Och det var så...