Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Om Hur Vi Blev Med Bok!

aug 3, 2019 | Tankar och Vardag | 5 Kommentarer

Det var höst för tre år sedan, kanske var det till och med sommar? Minns inte så noga, det var evigheter sen iallafall. När Cecilia Forss ringde upp mig.
Jag försökte spela cool, inte låtsas om att jag visste vem hon var. Cissi vem?
Hon hade i vilket fall som helst skrivit en barnbok, eller tänkt ut, en barnbok snarare.
Den ville hon att jag skulle teckna.
-Näää svarade jag. Barnböcker är inte min grej.
-Jo, jag vill bara ha dig, ingen annan! Fortsatte hon.
-Jaja, skicka manuset då så får vi se. Svarade jag och tänkte inte så mycket mer på det. Ännu en kändis som vill skriva en barnbok, inget nytt under solen.

Sen kom manuset och jag tecknade några provbilder och Cissi jublade högt.
Utan att jag visste ordet av så var karusellen igång. Är det nått man kan säga om Cissi så är det att hon är en do:er, sjukt driftig och vill hon att nått ska hända, ja då jävlar händer det!
Så bara några dagar senare sågs vi i Stockholm och hade vårt första spåningsmöte. Såhär små och oförstörda var vi då. Om man tittar noga så syns det hur sjukt starstrucked jag är egentligen.

 

Det här är den första bilden jag tecknade till vad som senare skulle bli Fislandet. Just då hade jag bara ett kapitel, råskrivet och aldrig riktigt visat för något. Tycker fortfarande mycket om denna bilden dock, även om allt gjordes om till slutboken sen. Men ändå, den här bilden symboliserar drömmen och visionen vi hade.
Efter vårt möte fixade Cissi en agent som skulle ha hand om hela bokkarusellen och jag hade ingen aning om någonting utan bara åkte med lite på ett bananskal.
Vips så ringde agenten och sa att vi fått två napp på vårt manus, vi skulle på andra ord på möte med förlagen! Alltså det här var så himla stort, fick jubla och skrika i kudden och nypa armen och alltihop, på en och samma gång. Dessutom var det snabba puckar, bara att ta sig till Stockholm.
Jag var hos mamma, ensam med Knut minns jag. Bad henne passa honom över helgen men hon skulle ha visning av huset inför en försäljning och hade liksom varken tid eller ork att passa en bebis samtidigt, så jag fick åka till Stockholm över dagen, för hon förstod ändå att det här var livsavgörande viktigt. Så jag åkte!


Här sitter vi och firar på taverna brillo efter lyckade förlagsmöten. Minns precis känslan i kroppen här, så nervöst överlycklig, storslaget och märkligt allting. Som att jag drömde. Vaknade i Karlstad med mamma och min lilla son, åkte till Stockholm med tåget, gick till förlagen, var på Rabén och Sjögren, satt i samma rum där Astrid Lindgren suttit och jobbat och sen ut och fira med någon jag nyss inte kände. Minns hur Cissi fälde upp sin laptop på restaurangen, vi gick igenom manuset med språk och ändringar, drack öl och blev fnittriga av bara tanken. Nu var bollen i rullning!
Satte mig på tåget till Karlstad, kom fram och körde ut till mammas hus på landet i snöstorm och mitt körkort var alldeles färskt och jag hade druckit en öl fyra timmar tidigare. Så mycket känslostormar på en och samma gång den bilresan vill jag lova.


Nästa gång vi sågs var vi här, utanför Riddarholmen, Rabén och Sjögren och med en nypåskrivet bokkontrakt. Här någonstans insåg jag att vi kanske hade nått. Att den där helknäppa, liksom så totalt olik mig, men ändå så jäkla otrog. Vi var en helt enkelt en himla bra kombination av viljor, styrkor och kunskap. Vi är ett perfekt team, om än oändligt olika. Cissi är superkreativ, jättesocial, trevlig, bubblig och sprallig, tankspridd, galen och helt orädd. Jag är däremot superorganiserad, osocial, strukturerad, fåordig och en riktig mespropp. Men ihop funkar vi strålande!

Sommaren efter att vi skrivit kontrakt var vi på vår första sommarfest på förlaget, här med Sven Nordqvist. Vi hade fortfarande inget manus, jag hade inte tecknat en enda bild till boken och där stod vi och hängde med legender och drack vin. Så otroligt sjuk känsla det var.
Vet att festen började klockan 17 och jag hade sms:at Cissi hela dagen om när vi skulle gå (här märks mitt maniska ordningssinne till skillnad från Cissis ”vi tar det som det kommer”)
Hon var mitt uppe i plåtningen för Gina Tricot så hon blev lite sen och jag insåg att man kan ju inte komma 17 om det står 17, då måste man ju komma lite senare för att verka världsvan, så jag gick ut och drack öl med min kompis Johan.
Halkade in runt 19 tiden, ganska rund under fötterna men hade så himla härligt. Känslan, stämningen, den där förväntan som låg i luften att nu jädrar händer det!
Vet att jag gick ensam hem genom Stockholm den kvällen och liksom dum-log hela vägen över hur genuint överlycklig jag var.

Den här bilden är från ett av våra möten på förlaget. Jag hade massa skisser redo, Cissi fullt med idéer och vi skulle försöka sammanfoga dessa. Det här har vi lärt oss leva med och reda ut under åren ihop. Cissi får nämligen en miljard idéer och jag försöker hålla jämna steg med tecknandet men det går inte alltid att ändra en id+e när teckningen redan är gjord. Det här är dock vår styrka som team, att vi törs säga ifrån, vara ärliga och stå upp för oss själva så alla blir nöjda i slutändan.
Sen var det då dags, ett år efter vårt första möte så kom den, boken:


Den här dagen var så oerhört speciell. Faktiskt nog den mest speciella dagen i mitt liv (trots att jag fött två barn, men det var speciellt på ett annat vis)
Det gick liksom i slow motion allting.
Vi hade vår releasefest på Ling Long i Stockholm. Hela dagen roddade vi, styrde upp och fixade. Emil fixade goodiebags på vårt hotellrum, vi packade upp böcker och torkade av borden och sen plötsligt var det dags och hela stället fylldes av folk och kändisar och jag började se dubbelt av hela grejen.


Det var det största ögonblicket jag varit med om. Att gå från ingenting till allt. Samtidigt så oerhört stort och glädjefyllt blev det också så väldigt sorgligt.
När min bästa kompis dök upp med en megastor champagneflaska till mig så brast det liksom. Grät i smyg när ingen såg, mot hennes axel över alla som fattades. Att min pappa inte var med. Över att nu händer livets största grej och han är inte här. Han som hade skålat med Kristian Luuk och bett Agneta Sjödin signera sina kalsonger. Han som hade varit stoltast av alla fanns inte och allt det blev så påtagligt just då. Tror att jag aldrig saknat honom mer än just å.
Vi gick ut och firade den kvällen, ett helt strålande fint gäng och jag var så mallig och stolt och glad, men grät ändå hela vägen hem över alla som inte var där.

Vi åkte på bokmässa! Mitt livs första och jag kunde knappt existera i mässmiljön. LJudet och intrycken blev så mycket så kunde bara stanna en kort stund. Men hann ändå känna känslan.
På kvällen var det fest med Rabén och Sjögren och ännu ett sånt där ”nypa i armen” ögonblick.


Vi var på boksigneringar i Karlstad….


Den vintern var jag och Cissi gäster i Musikhjälpen i Umeå. Det var min första gång på hotell ensam och första gången jag flög själv. Satt där, ensam på mitt rum och undrade stilla, hur faen hände allt det här?!


Det blev vår och sommar. Jag blev gravid och under tiden skrev vi på ett nytt kontrakt, för bok nummer två: Paketlandet!


Jag slet som en gnu med de där bilderna, samtidigt som det var 35 grader varm ute, jag var i åttonde månaden och var egentligen så evinnerligt trött. men jag var tvungen att få det färdigt.
När jag sen postade alla bilderna, så försvann paketet. Alla 45 originalteckningar bara borta.
Men efter en och en halv veckas detektivsökande så hittade vi dom till slut, men ÅNGESTEN det medförde!!?! Ett under att jag lever idag, eller att Stig lever för den delen!


Såklart drog vi till med ännu en releasefest, denna gången något mer nedtonad dock.
Här var alltså Stig 8 veckor gammal, så jag hade både ny bok och ny bebis kan man säga.


Det här är det senaste, vår bebis har översatts och släpps nu i Kina!! Det här är en så enormt stor grej och egentligen har jag nog inte riktigt fattat hur stort det är, men det lär väl visa sig.
Jag är så enormt tacksam för de här senaste åren. För allt jag fått vara med om, för allt jag lärt mig, om mig själv och andra.
Om alla ställen vi fått se och besöka, för alla rädslor jag vågat utmana och besegrat. Tack och speciellt stort tack till Sofia vår fantastiska redaktör som stöttat liksom på riktigt och förstås, tack tack tack till Cissi, för allt.


Och förstås, tack till Johan för alla nätter jag fått sova i din soffa när jag varit i Stockholm, för allt firande du styrt upp och för alla hejjarop under tiden. Tack.


Det störtsa tacket måste ändå gå till Emil. Som förstått hur mycket det här betyder. Som skryter och mallar sig, som ställer upp och tar hand om barn när jag måste vara borta, som tröstar och hejjar och hjälper till. Som alltid tycker att jag är bäst.
Tack!


Jag vet inte vad vi har att vänta oss, men jag vet att resan inte är slut än. Det gäller bara tt hålla i sig och försöka njuta. Det här är fortfarande så otroligt stort och häftigt. Från ingenting till allt…..

5 Kommentarer

  1. Så bra jobbar! Och inspirerande att läsa. Grattis till er!

  2. Så himla fint och känslosamt beskrivet! Jag har precis klickat hem båda böckerna, för jag är trots allt ett fan sedan många år tillbaka, och önskar dig all lycka med fortsättningen!

  3. Såå fint skrivet Anna! Har följt dig i evighetersevigheter, i glädje och sorg, så det rullar en tår längs kinden när jag läser om bokhistorien.
    Jag köpte båda böckerna, ville verkligen att min 7-åring skulle få se och höra dessa och hon ÄLSKDE dom. Jag har läst fislandet så många gånger att jag nästan kan den utantill och jag har visat så många foton på dig och Cissi, hur dina barn ser ut och hur enormt duktig du är på att teckna!
    Vill bara skicka en massa kramar till dig och säga att du e GRYM!!!

  4. Asså wow jag gråter.????????

  5. Underbart inlägg, och så fin historia <3

Läs mer 

Min Stockholmshelg!

I fredags när jag lämnat barnen på förskola och skola, så satte jag mig på tåget mot Stockholm.Äntligen Stockholm!Tycker så mycket om att göra sånt här direkt på morgonen, då får jag en stark känsla av att jag rymmer och den känslan tycker jag mycket om.Älskar också...

Sånt Jag Längtar Efter!

Elsa Billgren skrev ett så fint inlägg om att längta efter saker. Jag insåg att jag längtar efter massor, tex detta, högt och lågt: Känslan när mitt tåg rullar in på Stockholms central på fredag och jag vet att resan gått bra. Jag älskar att vara iväg men hatar att...

Inuti mitt huvud.

Nu har jag ätit mina mediciner mot nacken i snart tre veckor. De har gradvis ökat dosen för att komma upp de det jag har nu.Jag hatar den. Jag hatar den här medicinen så innerligt.Den gör att min hjärna känns trög, att min tidigare snabba käft är förlamad och att jag...