Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Om Inlägget Jag Önskar Jag Slapp Skriva…

aug 13, 2018 | Huset | 4 Kommentarer

I lördags hade Emil träff med sitt matlagningsgäng. De är sex killar som ses och lagar fin mat och dricker en massa vin och har det kul ihop.
Den här gången var det dags att vara hemma hos oss.
Jag bävar ju alltid lite inför sånt där, gillar inte att ha folk hemma som jag inte känner så väl och sådär, ser alltid scenarion framför mig hur de river hela stället och kräks i soffan och sånt.
Så jag bestämde att jag och Knut inte skulle vara hemma, så vi packade ihop våra grejer och åkte till min faster några kvarter hemifrån oss.
Det sista jag sa till Emil var: ni behöver ju inte riva hela huset….

Så jag och Knut hade en fin kväll och gick och la oss vid 22, som vanligt.
Min inställning på mobilen ”stör ej” går på vid samma tid. Det innebär att det inte hörs när jag får sms eller det ringer efter klockan 22 för att jag inte ska vakna.

På morgonen när jag vaknade och kollade på mobilen hade jag först ett sms från Emil, skickat 02.36, där det står ”sov gott älskling, du är fin”.
Klockan 05.25 har han skrivit ett till sms där det står att vår altan brunnit upp.
Däremellan är det massor med missade samtal, från grannar, från Emil och från andra okända nummer, inspelade meddelanden i röstbrevlådan om brand och sms med hjärtan och frågor om vi är okej.

Ni förstår vilken chock att vakna upp till detta! Ringde givetvis Emil direkt och han försökte förklara samtidigt som han var väldigt ledsen och chockad över alltihop. Jag lämnade Knut hos min faster och åkte hem.
Där möttes jag av en hel hög med uppbrända, förkolnade delar till uteköket på gatan och en väldigt chockad Emil inne i huset.

De hade alltså använt ett pizzatillbehör till grillen (avsett för just den grillen, så inget hemmabygge) som gör att locket ligger liksom en bit ovanför själva grillen och där, i springan, stoppar man in pizzan, så det blir lite som en bakugn.
Sen när de skulle gå hem och Emil skulle lägga sig så kollade de och såg att det bara glödde i botten så de tänkte inte mer på det. Men eftersom locket inte slöt tätt med den där ställningen så brann det ju mycket längre än vad det gör när man grillar vanligt så att säga och sen lägger på locket och kväver elden.
Så antagligen har trästommen som köket är byggt på självantänt när Emil somnat, för bara någon timme senare vaknade flera grannar av en kraftig smäll (antagligen betongskivan som föll i marken) och larmade brandkåren.


De försökte även plinga på men ingen öppnade, för har Emil väl somnat, ja då jäklar sover han ska gudarna veta!
Så de försökte få tag i våra nummer, ringde, men varken jag eller Emil hörde ju detta.
Då ringde de en annan granne på gatan som de vet att vi umgås med, så han kom springande (och hade koden in till vårt hus) samtidigt som en annan av våra vänner hade vaknat och ammat och sett blåljus utanför oss, så hon kom också springande.


De stormade in i huset och såg att varken jag eller Knut var hemma, som tur var, sen försökte de väcka Emil vilket visade sig vara lättare sagt än gjort.
Under tiden hade våra handlingskraftiga grannar tömt både brandsläckare och stod nu med trädgårdsslangen och försökte släcka elden tills brandmännen kom.
Hade de inte vaknat och hade de inte börjat försöka släcka, så hade hela vårt hus brunnit ner och Emil med det. Brandmännen sa senare att det bara var 3-5 minuter ifrån att branden spred sig till vår vind, som är fylld med kutterspån…
Vill inte ens tänka på hur det skulle kunnat sluta!


Nu blev vi ett utekök fattigare, en grill mindre och fyra stolar plus lite småkrafs som brann upp. Tänk vilken världslig sak ändå, om man jämför med allt som kunde brunnit upp. Hela vi.
Vi har ju planer på ett orangeri istället för bodegan men hade kanske inte tänkt oss rivningen riktigt såhär dramatisk.
Men vad gör några stolar egentligen? Ingenting.
Det viktigaste är att vi fyra fortfarande mår bra och är oskadda, huset är intakt och att alla finns.
Det är det enda som räknas.

Enormt tack till våra handlingskraftiga grannar, jag ska aldrig gnälla över att vi har för nära till grannarna mer!
Tack också till Cille och Carro som gjorde en hjälteinsats med att ta hand om Emil som minst sagt var i chock. Kaffe och smörgås och lugnande kramar hjälper långt då.
Tack, tack, TACK!

4 Kommentarer

  1. Ja herregud vilken chock! Tur det gick så pass bra ändå.

  2. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag känner med er just nu. <3 Jag är så innerligt tacksam för att allt gick så bra och slutade så lyckligt trots allt. Jag har varit med om liknande men då som granne. När man inser hur fort det går och hur lätt det ändå är fylls jag av en än större respekt för eld, glöd, grillar och liknande nära hus/fasader/brännbart. Vi har en gasolgrill som står fritt, på betongplattor med ca 1 m till trä och en manisk kontroll av gasoltubens egna stängning för jag litar aldrig på grillens egna.

  3. Fy fasen vad jobbigt!! Men sådan tur ändå att ni alla är oskadda.

  4. Ojojoj! Som du skriver sätts ju allt i ett lite större perspektiv när sånt här händer. Man får vara tacksam för att det trots allt gick bra, och ta till sig ännu mer respekt och försiktighet när det kommer till eld. Fint också att så många runtomkring agerade och ställde upp på olika sätt.

Läs mer 

En annan slags jul.

Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa...

En väggmålning till My!

Förra veckan var jag i Halmstad och träffade My Feldt i hennes nya projekt, Tivolikiosken!Hon är i full färd med att förvandla sitt gamla cykelcafé till en tivolikiosk och jag skulle vara med på ett hörn, för jag skulle nämligen måla en karusell! Jag satte igång...

Från illustratör till konstnär.

För ungefär ett år sedan höll jag på att förbereda min första separatutställning. Jag hade bestämt att jag skulle ha hela lokalen fylld av stora, inramade teckningar.Alla stod klara i min ateljé, inramade med nyputsat glas. Allt ja slitit med.Och det var så...