@annaileby_art
anna@annaileby.comNu har äntligen de hemska sjukhusbilderna lagt sig längre bak i minnet. Där jag inte längre panikartat rotar varje natt när jag inte kan sova.
Nu minns jag istället andra saker, gamla saker och allt du sagt.
Dessutom drömmer jag om dig, alldeles kristallklart och tydligt, nästan så jag kan ta på dig när du pratar med mig om nätterna.
Du är rolig, fortfarande. Använder dig av dina nya kunskaper som icke levande och visar mig alla dina trix på nätterna.
Igår gömde du dig och blev osynlig och när ingen annan såg var du lika synlig som innan, log mot mig och sa ”poff”.
Det är så fint, att jag vet att om jag bara blundar tillräckligt hårt så finns du där. Helt nära och alldeles levande.
Idag är det din födelsedag. Du skulle fyllt sextiotre. Du hade antagligen inte firat det något särskilt men du hade blivit glad när jag ringt och sagt grattis.
Nu kan jag inte ringa, men grattis kan jag säga.
Grattis på födelsedagen pappa, vi ses snart!
Bra att du har så många fina minnen att hålla fast i. Det är det som hjälper mest när man behöver det.
Vad fint!
Skriv ner det du minns! Saker han gjort, hittat på och sagt. Även om minnet av en älskad alltid kommer vara levande och närvarande så behöver det friskas upp och påminnas med jämna mellanrum mellan åren! 🙂
Kram!
Dina inlägg om din pappa griper verkligen tag i mig och jag hoppas att drömmarna håller dig uppe de dagar det känns för stort och tufft.
Fint skrivet!
Självklart kommer han till dig på nätterna, och finns med dig, och pratar med dig genom drömmarna <3
(Har själv varit med om det, och vet flertalet andra med samma upplevelse.)
Undrar om fasanen som kom tillbaka, är den kvar än?
Säger grattis till din pappa i himlen!
Anna! När du ändå har honom på tråden så hälsa så gott.
Födelsedagarna är jobbiga.
Både mina och pappas.
Jular likaså. Liksom alla andra högtider och tillfällen då familjen brukade samlas.
I tisdags skulle min pappa fyllt 63 år.
Han blev inte mer än 56.
Jag har fortfarande svårt att inte se sjukhus-pappa när jag minns. Längtar till den dagen jag ser min pigga, glada pappa först.
Kram.
Hej Anna!
Var med om samma sak som du för nästan precis ett år sen. Cancerbesked, medicin, smärta, tårar och vips var min friska och starka mamma borta på fyra månader. Har läst allt du skrivit men inte riktigt orkat kommentera, det rör upp så mycket som jag måste låta vila ett tag.
Det jag ville säga med detta var, det som du skrivit här sätter ord på samma känslor som jag också har. Jag blundar också hårt, flera gånger varje dag. Då finns mamma här. Särskilt nu, när jag själv också ska bli mamma, nästan på året efter att allt blev tyst och det inte finns någon att ringa när man behöver bra recept eller vad som helst.
Kram.
…och skriv ner hur det är och vad han gör och säger när han besöker dig nu! Så du riktigt minns och kan ta fram när du saknar och minnet bleknat.
Anna, jag gråter salta tårar för all skit som händer runt er nu. Känner in i själen med dig, med er. Jag ville bara säga det.
Kram, Sofia