@annaileby_art
anna@annaileby.comVolang Linda skrev ett så himla ärligt och fint inlägg om hur det är att vara egen företagare och försöka driva sina hjärteprojekt trots motvind.
Jag kände igen mig så himla mycket och kände att jag också delge er min version av det.
Ibland får jag för mig att jag är en del av den såkallade ”bloggosfären” som det pratades så mycket om för några år sen. Att jag som varit med så himla länge och ändå har en hel del följare, liksom borde höra till.
Förut kände jag tydligt att jag gjorde det också, jag syntes ofta i de stora bloggarna (eller mina porträtt gjorde det snarare) och vi var liksom ett gäng som höll ihop.
Sen hände något.
Modebloggarna jag älskade att läsa för deras personliga stil tog plötsligt in egna fotografer som följde dom var de gick, allt det personliga försvann och det blev som att läsa vilket modemagasin som helst. Alla kläder var sådant som inte ännu släppts i butik. Svåråtkomligt och inte för mig.
Det började startas bloggträffar och alla mina favoriter sågs och drack öl ihop men det enda jag såg att jag inte var med.
Att jag bodde i fel del av Sverige.
Att ingenting utanför Stockholm tycktes spela någon roll.
Där någonstans började jag känna att jag kanske inte var en del av det där gänget trots allt.
Jag känner mig mer och mer distanserad från det där. Att äta frukost på restaurang varje morgon och ”ta in lite av varje från menyn”.
Jag var i Stockholm i fem dagar i somras och åt då frukost ute pga. Johan som jag bor hos inte har nått kök.
Jag höll på att bli ruinerad bara av frukostarna!
Ägg, kaffe, juice och fralla för 150 spänn.
Försökte snåla in en morgon och bara ta mackan och kaffet, då kostade det 148 kronor.
Ursäkta min småstadsvana nu men det är helt jävla orimligt!
Att gå ut hela familjen varje morgon och ta in allt på menyn skulle med andra ord kosta typ 700 spänn. FÖR FRUKOST!!!
Vet du hur många limpor och Bregottpaket du får för 700?!?!
Jag har varit egen nu sedan 2010 och nu för tiden går det okej.
Jag har att göra, tjänar pengar så jag inte längre måste leva på nudlar och vatten. Kan unna mig saker då och då.
Men jag skulle ändå aldrig kunna ta in allt på menyn på frukosten.
Eller så är det bara för att jag vet hur det är att faktiskt behöva leva på just nudlar och vatten.
Då tycker man bara att det är helt jävla idiotiskt att äta frukost ute varenda dag.
Ändå blir jag avundsjuk.
Avundsjuk för att jag inte lever ett sånt liv, där pengar inte verkar spela någon roll.
Där när att unna sig innebär att köpa någonting för flera tusentals kronor.
Jag har inga föräldrar med hus på Rivieran, inte heller kompisar vars föräldrar har hus på Rivieran. Inte ens kompisars kompisar har hus på Rivieran.
Ibland känner jag bara att allt står mig upp i halsen.
Att jag måste screena mellan turkosa hav och dyra väskor, egna make-up artister och flotta samarbeten.
Den klick jag trodde jag hörde till för några år sedan, har aldrig varit tydligare att jag absolut inte ens är i närheten av att platsa in bland.
Jag kommer aldrig bli en riktig bloggare sålänge jag fortfarande äter min fil i skål och inte bowl, när jag fortfarande tycker marabou´s apelsinkrokant är godare än 99%kakaohaltig choklad, när jag fortfarande hyr min sommarstuga, äter köpebröd och målar mina naglar själv.
Tji fick jag.
Artipelag på Värmdö
VS Store mosse nationalpark, Värnamo
Kanske är det ”tji fick du”, men det är ”yes, vi får läsa Annas blogg” för oss som läser det du skriver.
För det är väldigt trevligt att läsa din blogg, du är bra på att visa din verklighet. Fortsätt med det och låt dom andra ha sina stylade bloggar om de vill 🙂
Jag är med dig! Äkthet är allt ❤
O just därför är jag hellre inne o läser hoa dig. Ger mig 100 gånger mer. Att få läsa om ups n downs o sånt som är på riktigt. Heja dig!! ❤️
Älskar din blogg. Gäspar åt bloggarna du beskriver. Du och din blogg är en pärla i bloggosfären. De där som äter frukost ute är plastigt och oerhört ointressant. – Storstadsnorm som kväver.
Jag är född och uppvuxen i Stockholm, har i dag flytt Sverige, och håller med om att priserna på restauranger och kaféer är orimligt höga och maten är definitivt inte värt pengarna. Bloggarna du beskrev är så satans tråkiga så jag slösar inte min tid på att läsa om… yta, konsumtion? Din blogg är den enda jag följer, som är intressant, så jag hoppas att den fortsätter så. Lycka till!
Jag håller så mycket med om att de allra flesta stora bloggar sätter upp en standard för hur saker och ting ”ska va” som är helt orimlig (och bör vara det!) för sjukt många. Alltså det är lyxiga sommarhus och minst tre-fyra weekends i Paris eller London eller Nice om året, och så kanske nån långresa på det, käka ute flera gånger i veckan, brunch, snittblommor, alkohol, dyr mat, designkläder till kidsen (som kostar skjortan i andrahand..) och ba näää jag shoppar inte särskilt mycket fast nya plagg ändå dyker upp mest hela tiden. Det BORDE vara orimligt för dom flesta. Dels ur miljöperspektiv ofc, men så tycker jag också att det är rätt sjukt att ha ”lyx” som vardagsstandard. Alltså ”lyx” kan man ju ha utan att det 1. kostar skjortan 2. innebär ständig förändring = konsumtion. Tycker inte att det spelar nån jäkla roll om förändring handlar om använda eller nya kläder/prylar, för det är ändå det där ”mata missnöjet”/hamstringssyndromet det handlar om.
Plus, jag har ju mer samarbeten som dyker upp blivit mer och mer skeptisk till ”personliga inlägg”, pga det känns bara som marknadsstrategi för att knyta sina följare närmare sig emotionellt, och därigenom bli en mer åtråvärd influencer för PR-byråer att jobba med….
Jag tror ändå att du har ett bättre och lyckligare liv än dom. Det måste vara jobbigt att ständigt visa upp en perfekt yta (även om livet inte är perfekt) och jämföra sig med alla i den klubben.
Hundra gånger hellre din ärlighet och tråkiga vardag än ännu ett jävla kollage med ”köptips”! Kör hårt, du är bäst!
Jag läser en del såna bloggar som du skriver om, lite som jag förut läste Elle eller Damernas. Men inser när jag läser ditt inlägg varför det känns annorlunda att bli matad men den slags underhållning varje dag istället för nån gång i månaden. Det känns liksom dåligt i magen, jag har för lite av allt.
Gillar verkligen din blogg pga rolig och för att du är expert på ngt! Det är inspirerande! Plus roligt att du visar alla (många) sidor av din person. Tacohej!
Många av de bloggare jag ofta läste förr har blivit så jäkla likriktade. De t.o.m. har likadana inlägg med bilder av varandra när de sitter på nåt göttigt ställe o käkar (äter/fikar de jämt?). Och så gillar de personliga, unnika, vintage-loppis-grejer men alltid likadana. Och alla har samma vaser, skålar, smink, skor, you name it. De kallas ”influencers” men de influerar nog mest varandra. Lite inavel liksom.
Du skriver om livet på riktigt.
Jag läser några av de bloggar du beskriver. Men jag läser dom mer och mer sällan eftersom dom är så fruktansvärt enformiga och ytliga. Den blogg jag blir gladast över när den uppdaterats är din blogg. Du inspirerar för att du lever ett ”vanligt” liv. Du är rolig och kreativ på många olika sätt. Att du dessutom har en riktig talang som ingen av de andra bloggarna har gör det ännu mer intresant. Yo go girl! Du behöver inte höra till dom. Du tillhör något mycket bättre. Verkligheten. Puss!
Håller helt med!!!! ^^
Jag är så dålig på att kommentera men Anna jag älskar din blogg. Dels för att du verkar vara så olik mig och jag älskar det. Sen fick vi missfall ungefär samtidigt för några år sen och jag följde resan efter med stort intresse och delade längtan efter barn med dig. Jag älskar att du är genuin och på riktigt. Fortsätt!!
Det är därför jag läser din blogg! För att du är en vanlig människa som verkar så himla vettig!
Det här är typ det bästa och ärligaste jag läst i en blogg, någonsin.
Du och din blogg slår alla dagar i veckan de bloggar du beskriver i inlägget! Jag har slutat läsa många av de bloggarna för de är så långt från min vardagliga verklighet i min småstad. Men din och Underbaraclaras läser jag med glädje. Så tack för att du skriver!
Jag gillar dig för du har hög igenkänningsfaktor, ett intressant liv och roliga inlägg men framförallt är du genuin, du är som du är helt enkelt! Allt det där gillar jag med dig och din blogg! Sen tecknar du fantastiskt vackra porträtt på det! 🙂
Och det är därför jag inte följer några andra bloggar än de som är som din. På riktigt liksom. Älskar din stil och ditt sätt at ha blogg. På riktigt! <3
Jag är så glad att du inte är en del av den klicken!
Som mammaledig med massa tid att slösurfa har jag insett hur dåligt jag mår av dessa bloggar/influencers som jag nu rensat bort. Dels för att de ofta väcker köplust eller drömmar om ett liv som är orimligt för mig. Men kanske mest för det likriktade. Alla dessa events o pressfrukostar som de ses på och skriver liknande inlägg om med lika bilder. Alla trender om hur livet levs, acaibowls och fredagsbuketter, linnepåslakan och staycations. Alla dessa bud som levereras och när flera samtidigt bloggar om samma nyhet/tjänst och har en rabattkod till sina läsare. Mest stör jag mig nog på det likriktade i hur man skriver. Vid årsskiftet görs en repris i tolv inlägg som sammanfattar tidigare inlägg månad för månad när man länkar till sig själv. Någon skriver en lista med ett tema som andra sen kopierar. Att skriva ett inlägg om vilket inlägg man ska skriva imorgon. Att skriva om sitt veckoschema. Att be sina läsare ge förslag på vad man ska skriva om.
Numer följer jag de som inspirerar istället för irriterar mig. Fler från andra länder. Och sånna som du, som inte är insmetad i en tight cirkel av folk, som har sin grund i en passion som driv.
Just att du inte är en del av innegänget som äter frukostmenyer och lyxar sig gör dig intressant! Heja dig!
Absolut, känner igen mig i ovan kommentarer!
Men vad jag blir mest nyfiken på är din kompis som inte har något kök, och alltså går ut och äter de här 150kr frukostarna varje dag?! Plus alla andra mål?!
BERÄTTA MER!!
Haha ja han bodde (flyttade häromdagen) i en minilägenhet med världens minsta kök. Det fanns två plattor men noll yta, så han valde att äta all mat ute istället. Så sjukt! Men så har en del det.
De bloggar du beskriver är att ”läsa” reklam. Att leva som en livs levande reklampelare, av vilka det finns ohyggliga mängder, ger varken själen eller världen god energi. Företag som utnyttjar utbrända/trötta/drömmande personer till att göra reklam för försäkringar, köksredskap, klockor o.s.v. är än mer vidrigt. Jag tror på karma och en dag kommer dessa reklampelare (och företag) förhoppningsvis att göra något mer matnyttigt. Viktigt är att vi övriga blir mer medvetna om vad vi ”läser” och tar in… och slutar med reklampelare. I mitt tycke.
Visst finns det då de som själva aktivt söker upp samarbetspartners och tydligt promotar annat än ytligheter. Fast vem får/kan/bör avgöra vad som är bättre än något annat? Är svaret att förbjuda samarbeten/reklam i bloggar – ”Kan majoriteten inte hantera det, straffas även de som kan och gör gott.”?
Jag vet inte. Allt jag vet är att din blogg är som att bjuden hem till en kompis, som bara vill dela med sig av tankar och så kring hur dagen har varit. Jag blir inte duperad att göra något i gengäld, utan kan stilla tänka kring det du delar med dig av och bli lite visare i mitt dagliga liv på kuppen.
Kram och tack för din ljuvliga blogg!
Håller med dig. Blir galen på dessa inlägg men också sotis… Varför får inte jag? Tänk om jag ngn gång kunde gå ut o äta utan att sitta o räkna i huvudet vad det blir (även om jag har den turen att vi har råd att gå ut och äta ibland). Men det livet är det så få som lever. Din blogg handlar om hur många har det. Du fyndar lite mer på loppis (vilka priser?!?!) och reser kanske lite oftare till Stockholm än oss andra (avis!) men din blogg är på riktigt. Därför går jag in här och läser ikapp ibland (c:
KRAM