Det finaste som finns är att försiktigt dra sina fingertoppar över Emils mage, känna hans muskler som slutar i den där lilla mjuka magen längst ner.
Att ligga så himla nära att man ser varje litet skäggstrå och i smyg räkna hur många ögonfransar han har.
När man vaknar på morgonen, blinkar och vänder sig om. Där möter man en nyvaken pojke, som bara tittar med ena ögat och säger heeeej älskling.
Att när man mitt i natten kan vakna av att han vänt sig om och en svag lukt av parfym blandat med varm rygg smyger sig över till min sida sängen.
Hur han skrattar jättehögt på fest. Högre än alla andra.
Att han alltid pussar mig flera flera gånger innan han går till jobbet, som för att riktigt komma ihåg hur det känns hela dagen tills det blir kväll och man får pussas igen.
Att hans hår är alldeles tjockt och mjukt, aldrig sådär kletigt och vaxigt. Ändå ser det alltid sådär perfekt ut. Lite som James Dean eller Johnny Depp i Cry Baby.
Det är fint att han inte säger ”R” och säger ”spotthall” istället för sporthall.
Att han flera gånger i veckan kommer in på mitt jobb, bara för at ge mig en puss och dricka lite av mitt kaffe. Men mest bara för att säga hej.
När vi är på olika fester och sen möts ute vill han alltid sitta jättenära och helst bara pussas hela tiden och luta sig mot min axel och säga att jag är fin.
Den där känslan av att jag, av alla tjejer i världen, är den som fick den absolut bästa killen av alla! Vilken himla lyckost jag är!