Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

13 Hemligheter Om Anna!

dec 16, 2016 | Tankar och Vardag | 4 Kommentarer

Kör en lucka här och en lucka där ur Emmas decemberutmaningar. Den här tyckte jag var rolig så här kommer 13 saker du kanske inte visste om mig:

  • När jag jobbade som tatueringslärling för några år sedan så tatuerade jag fel en gång. Har fortfarande jordens ångest över det och det var den värsta känslan jag haft när jag insåg att det var fel. Ville bara rulla ihop mig till en boll och dö. Min lärare var dock väldigt snäll och sa att jag bara är människa och att det är sånt som händer. Fast jag har fortfarande så gruvligt dåligt samvete över det och blir kallsvettig när jag tänker på det.
  • Jag tyckte det var så vansinnigt jobbigt att inte känna igen sin egen kropp efter graviditeten. Mycket värre än jag trodde det skulle vara. Först efter bröstförminskningen började jag känna mig någorlunda som mig själv igen.
  • Jag blir OERHÖRT irriterad när människor säger ”ejenkligen” och det verkar som varenda människa säger det! EGENTLIGEN heter det, det finns inget K i egentligen så sluta säga det med K!!!! För fan.
  • Jag har aldrig böjt ögonfransarna med en sån där tång i hela mitt liv. Verkar absolut livsfarligt att klämma in ögonfransarna i den där manicken!
  • Anledningen att jag inte är säker på att jag vill ha fler barn är också till stor del att jag inte vet om jag pallar den där kroppsångesten en gång till. Ytligt ja. Sant, ja.
  • Jag tyckte att det var jättetråkigt att vara mammaledig. Tiden hemma i huset när det bara var jag och Knut gillade jag, men alla mamma-barn-grupp-aktiviteter är jag glad att jag slipper numera.
  • Jag tycker att mellandagsrea är en av årets höjdpunkter. Älskar att trängas och svettas och ha händerna fulla med kassar. Så sjuk grej att gilla. I år ska vi dessutom vara i Karlstad då OCH bo på hotell mitt i stan, så vi kan gå hem och lämna av påsarna i halvlek. Win win!
  • Jag får ångest av att behöva visa fötterna och skulle aldrig gå runt barfota hemma.
  • Jag köper ibland bebiskläder på loppis som jag sparar till en bebis jag inte ens är säker på att jag kommer få.
  • Jag är på Erikshjälpen minst en gång varje vecka. Helst två. Mitt bästa fynd i år var ett Pippi-hus med alla gubbarna till för 280 kronor. Det ska Knut få i julklapp.
  • Jag är jättebra på att sälja in mig själv på personliga möten men jag skulle aldrig kunna skicka ut tex mail bara för att sälja in mig själv.
  • Jag tog körkort för tre år sen men har inte kört en manuell bil en enda gång sen dess så nu skulle jag aldrig våga göra det.
  • Jag dricker mjölk direkt ur paketet.

_r5a3366

 

4 Kommentarer

  1. Igenkänning på Erkshjälpen, bäst ju!,

  2. Hej, jag ville bara skriva några rader när jag läste punkten om att du är rädd för kroppsångesten en gång till vid en ny graviditet. Jag tänkte berätta lite hur det var för mig. Jag har haft kroppsångest hela mitt liv med olika grader av självförakt och ätstörning. Jag är fortfarande ätstörd men tror att jag har bättr sjävkännedom nu än när jag var 14. Eller 18. Eller 22. Tror. I alla fall. Min graviditet var en pärs för psyket. Hatade att gå upp i vikt och lade väldigt mycket energi på att noja över det. Så mycket att jag tror det bidrog till den förlossningsdepression jag sen fick. Jag fick dessutom problem efter förlossningen som gjorde att jag inte kunde börja träna igen förrän 14 månader efter förlossningen. Men sen gick jag ner alla kilo och lite därtill som jag samlat på mig. Stärkte kroppen och kom ”tillbaka”. Jag kände då att fan ska jag sabba kroppen igen? För ett barn som kanske dessutom ger mig en ny depression. Men efter ett tag kände jag ändå att jag ville ha ett syskon men jag tvekade ändå. Men så blev vi gravida igen. Jag har gått upp skitmycket i vikt igen. Men den här gången hatar jag inte min kropp lika mycket. Det är som att mitt huvud äntligen förstått att jag kan ”komma tillbaka igen”. Jag har ju gjort det en gång innan. Men jag kan. Jag känner mig inte pepp på nya valkar, feta överarmar och begynnande dubbelhaka (är INTE en sån som bara får lite mage utan blir jämnfet av graviditeter) men jag kan hantera det. Säger inte att det blir så för någon annan men berättar hur det är för mig. Har halva graviditeten kvar och ska försöka hålla denna peppen nu. Hela vägen. Och hela vägen tillbaka.

  3. Jag håller med om egentligen! Jag blir galen på alla som slänger in ett k… till och med att bara läsa om det när du skriver får det att rycka lite i mig 😉 haha

  4. Hej! Haha, alltså så himla mycket som stämmer på mig också, både dina 13 saker och sminkgrejen. Har många gånger tänkt att jag borde skriva till dig hur mycket jag uppskattar din blogg, men jag är så rädd för folk. Mer rädd för att skriva en kommentar än att säga något till någons nylle om jag skulle springa på dem… Och så är jag extra rädd för dig för att du verkar så fasligt grym och jag ser upp till dig och respekterar dig så väldigt mycket. Tänker ibland att vi skulle bli bra vänner, för vi verkar ha många likheter. Sen vågar jag inte säga något, för det vore ledsamt om du inte gillade mig. Men hallå, min jävla ångest, sa jag nyss, nu får du lägga ner så jag får leva lite. Så därav detta inlägg. Tack för din ärlighet och härlighet Anna!
    ps, förra veckan satte jag äntligen upp 3 djur i kläder-bilder som jag köpt av dig för några år sen, älskar de verkligen! Har gått och hållit på dem, tittat på dem och njutit, nu har jag äntligen hittat rätt plats för dem.
    God jul!

Läs mer 

En annan slags jul.

Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa...

En väggmålning till My!

Förra veckan var jag i Halmstad och träffade My Feldt i hennes nya projekt, Tivolikiosken!Hon är i full färd med att förvandla sitt gamla cykelcafé till en tivolikiosk och jag skulle vara med på ett hörn, för jag skulle nämligen måla en karusell! Jag satte igång...

Från illustratör till konstnär.

För ungefär ett år sedan höll jag på att förbereda min första separatutställning. Jag hade bestämt att jag skulle ha hela lokalen fylld av stora, inramade teckningar.Alla stod klara i min ateljé, inramade med nyputsat glas. Allt ja slitit med.Och det var så...