Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna Om Färg!

För ett tag sedan gjorde jag ett jobb, där jag förutom betalt, också fick ett presentkort att köpa material för!
Eftersom jag har en hel del pennor (köpte även lite fler dock) så tänkte jag ta tillfället i akt att testa nått annat.
Jag har sedan en tid tillbaka varit trött på mitt tecknande, trött på allt detaljarbete, på min stil och på, ja, hela mig typ.
Så jag beställde nått jag inte brukar använda, nämligen färg på burk!

När jag gick på konstskola blev jag presenterad för de här färgerna och fastnade direkt. De är en form av akrylfärg fast blir totalt matt och täcker så himla bra. De är ljuvliga att måla med!
Någonstans i bakhuvudet mindes jag detta och beställde en hög med såna här Flashe färger.

De här nyanserna valde jag!
Jag älskar att välja färger och är extra förtjust i de lite smutsiga nyanserna.
Häromdagen ringde de från Schenker och sa att de hade en pall med material till mig. En pall?! Trodde jag hade beställt en låda typ.
Men det visade sig att jag hade beställt flerpack av alltihop, så istället för en burk av varje har jag nu tre av varje färg! Istället för två akvarellblock har jag nu 20 (det var två tiopack!!) och istället för en pensel i varje storlek har jag nu tre av varje!
Så nu jädrar har jag material så jag står mig en stund!

De här färgerna har iallafall inspirerat mig att måla igen och på ett helt nytt sätt än jag brukar. Och det är så himla roligt och fritt!
Visar så fort det finns nått tillräckligt bra för att visa upp!

Anna & Keramiken!

På tisdagar går jag på keramikkurs, det är således veckans bästa dag!
Jag älskar att få göra saker med händerna och extra roligt att få göra nått som liksom bara är för mig, bara för att jag ska ha roligt. Det ska inte säljas eller visas upp. Fast nu visar jag ändå haha!

Förra gången jag gick kursen gjorde jag en massa små vaser och händer och kaniner och allt möjligt, men den här gången ville jag göra nått stort, nått som tog lång tid och som jag fick pyssla med länge. Så jag bestämde mig för att försöka göra ett ansikte.
Jag pinnade tusen bilder på instagram för inspiration, hur jag skulle gå till väga, låg vaken på nätterna och tänkte ut hur det skulle vara smidigast att göra, hur mycket en näsa egentligen står ut och såna där viktiga saker.
Jag gick all in med andra ord!

Sen var det kursstart och redan när jag skulle börja forma själva klumpen som skulle bli ansiktet insåg jag att det här kommer bli svinsvårt!
Men, sakta men säkert jobbade jag mig fram. Min tanke var att jag ville göra en skulptur av en arg tjej.

 

Tror att alla mina år som porträttecknare ändå hjälpte en hel del, trots att det är väldigt mycket svårare när det ska vara tredimensionellt. Vad jag också hade svårt med var att göra det bland folk, så svårt att skapa nått när andra ser på. Jag vill hela tiden ursäkta mig och säga att jag inte är klaaaaaaaaaaaaar än, det ska till en haka osv, men det är nog mest i mitt huvud det känns svårt och ovant.

Såhär såg hon ut efter första kurstillfället. Utan underläpp och haka, men väldigt arg. Och med för stor näsa.
Sen låg jag sömnlös i en vecka igen för att klura ut hur jag skulle få henne på rätt köl igen. Hon kändes helt enkelt fel.

På det andra tillfället bestämde jag mig för att inte göra henne arg, så jag tog bort de tydliga ögonbrynen och skar av näsan och byggde en ny, mindre. Hon fick en haka, större kinder och mer panna också.


Och öron! Fy, öronen var tråkiga att göra men svårast av allt har ändå varit munnen, är fortfarande inte helt nöjd med den.
Här tyckte jag ändå hon började bli fin, mycket snällare och mer mänsklig än vid första omgången.

Tredje gången var det dags för det kritiska momentet att skära av toppen av huvudet för att kunna göra henne ihålig inför bränning! Så nervöst att bara skära rakt igenom! Kände mig som en blandning av styckmördare, plastikkirurg och hjärnkirurg. När väl hjässan var av så gröpte jag ur henne så hon inte längre skulle vara solid och sen satte jag tillbaka huvudet och dolde skarven.

Sen var det dags att ge henne hår! Jag visste att jag ville att hon skulle ha lilla My knut och tyckte att hon även skulle ha en större lugg så det hände lite där fram också. Passade även på att bygga ut bakhuvudet ordentligt här.


Jag gav henne en ny längre hals och en aning om axlar. Satte på huvudet lite snett med flit för att få mer känsla. Hade hon bara stitrrat rakt fram hade det känts så…..skulpturigt på nått sätt.
Jag har också gett henne ögon som ni ser, inte bara hål som hon hade tidigare.

Imorgon är det dags för nästa sittning, jag vet inte om hon är klar eller om jag ska gå över alltihop igen. Men risken är kanske att man petar sönder om man gör för mycket?
Men kanske att hon ska få en sjal i håret också……kanske.

Stickat Till Stickan!

Om det finns någonting jag önskar att jag kunde, så vore det att sticka. Tänker jämt att jag borde sätta mig ner och verkligen lära mig, men jag har inget tålamod. Kan bara sticka oändligt långt halsdukar och inget annat och att läsa mönster känns som grekiska.
Men, jag har däremot begåvats med världens bästa mamma som är fantastisk på att sticka! Så nu när Stig kommer så har jag lagt in några ”beställningar” hos henne.
Varje gång mamma får ett nytt barnbarn så stickar hon en filt. Knut fick den här, helt magiska filten när han föddes!


Man ser ju hur sjukt mycket jobb som ligger bakom! Nu har jag beställt en stickad filt med får på! Såklart man vill ha det!

Sen har jag även beställt en sån här omlott tröja, i senapsgult. Mönstret hittade jag på pinterest.


Förrförra julen fick Knut den här superfina tröjan som mamma stickat! Dock tycker han att den sticks, men med en krage under så funkar det fint.

Knut har alltid haft mycket stickat. Tycker det är det sötaste som finns på små barn. Den här västen stickade mamma till mig och jag älskar hur gullig han är i den <3

Vi har även lyxen att andra vill sticka åt oss. Den här ljuvliga uggletröjan har Knuts farfars bästa kompis gjort åt honom. Hittade dessutom en likadan på loppis sen, i liten storlek, som Stig kan ha!


Nu har Maria (Knuts låtsasfarmor) erbjudit sig att sticka något till Stig och jag valde den här fina. Mönstret finns här.


Nu har vi dykt på ett problem. Köpte den här ljuvliga elefanten till Stig på Åhlens och sen lät vi Knut ha den i sin säng för att den skulle ”lukta storebror”. Problemet är bara att Knut numera älskar den här elefanten så innerligt, eller Stefan som han döpt den till (hur gulligt?!)
Så nu måste vi helt enkelt köpa en ny till Stickan. Frågan är bara var vi hittar den perfekta?
Jag har några krav:
– Den måste vara i plysch så den känns mjuk, inget bomulls stelt gosedjur.
– Den måste ha utstickande saker att bita och hålla i, som sladdriga ben, en nos eller snabel.
– Den måste va söt som socker, gärna se lite dum och övergiven ut för då älskar jag den ännu mer.

Har ni några bra tips?

Anna Pysslar!

Det var så himla längesen jag pysslade med nått (förutom keramikkursen då) och det känns som jag helt tappat min pysselgnista.
Men så sprang jag på den här korgen på Erikshjälpen. Har stått och klämt på den flera gånger men känt att jag inte orkat fixa iordning den. Men den här dagen hade jag tydligen ny energi för nu slog jag till. Det rimliga priset 180 kronor fick jag betala.


Stoppningen satt redan i så det var ju smidigt, alltså bara att börja klä. Jag klurade läääänge över hur jag skulle göra, för att få så få veck som möjligt, vet inte om jag kom fram till något vettigt egentligen. Jag använde mig av det här lite tjockare tyget från Littlephant som jag fick av grundaren Camilla en gång. Har funderat länge på vad jag ville göra med det och ville inte slösa det på nått dumt, så nu äntligen kom det till användning.


Jag klippte två långa, breda remsor som var breda nog att nå ner i botten med god marginal och även kunna vikas runt kanten. Vek in alla kanter och häftade fast, så slapp jag dessutom fålla. Satte häftklamrarna tätt så det ska sitta ordentligt.


Sen försökte jag få till så snygga, vikta hörna jag kunde och så häftade jag fast tyget även i botten. Häftade inte tyget så spänt för då tänker jag att det är lätt att det lossnar. Sen fortsatte jag på andra sidan likadant med den andra tygbiten.


Sist men inte minst sydde jag ett överdrag till den lilla dynan som följde med. Det här sydde jag så det är lätt att ta av och tvätta om det behövs. Nått säger mig att det var en bra idé.

Tadaaa, nu är Småttings första säng redo! Nu behöver vi bara klura ut någon form av ställning till den, så den inte står direkt på golvet. Först tänkte jag att man kunde skruva fast den på ett litet rullbord men en dam på Erikshjälpen tipsade om att hon hade byggt en ställning av bockade rör som den liksom vilade i. Emils pappa jobbar ju med sånt så det skulle kunna gå att fixa.
Har ni några andra bra förslag?