Att Köra Fast.

Är inne i det där stadiet där allt jag gör blir fult, ointressant, oviktigt.
Målar och målar, börjar på nya dukar och försöker jonglera flera målningar samtidigt för att förhoppningsvis någon ska bli bra.

I fredags gick jag hem med en känsla att jag helt glömt bort hur man målar. Men eftersom jag är gammal i gemet så vet jag att det hör till processen. De här vågorna kommer alltid.
Så det var med spänd förväntan jag kom till kontoret idag efter helgen för att se om målningen verkligen var så hemsk som jag trodde.
Det var den inte.
Kanske till och med kan bli bra med lite kärlek eller våld.

I år skulle jag vilja göra en inspirationsresa. Gärna med människor jag inte känner så jätteväl men ändå vet att jag har roligt med.
Skulle vilja åka med ett litet gäng kreativa kvinnor till någon plats där alla kan jobba med sitt men ändå ihop så att säga.
Bara komma iväg lite och inspireras av andras kreativitet.
Dock vill jag inte dela rum, min värsta grej i livet så det går inte.
Det får heller inte vara alltför flummigt, vill inte åka på nått hippieretreat.

Hoppas jag kan få ihop ett bra gäng inför detta.
Det hade varit nyttigt för mig som alltid alltid bara sitter själv.

Mitt 2020

 Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag köpte en sommarstuga! Jag har drömt om det så länge men alltid tänkt att unga personer inte har råd med sommarstuga. Sen insåg jag att jag inte var så himla ung längre och köpte en!
Det är mitt livs bästa investering.

 Är det något du saknat år 2020 som du vill ha år 2021?

Kramar från min mamma. Finns ingenting jag saknar så mycket som det. I julas sågs vi, under mycket sorgliga förhållanden men då bestämde vi att vi nog måste kramas trots allt. Så det gjorde vi, hårt, länge och efterlängtat. Sen grät vi en skvätt. Att hålla in en kram i ett års tid är bedrövligt, men skönt när den får komma ut.

 Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas?

7 mars när jag hade min vernissage som jag jobbat med i nästan ett års tid. Det var det mäktigaste jag varit med om, att alla 250 besökarna var där för min skull och för att se på det jag målat! Storslagen känsla!

 En gång du grät?

På julafton. Vaknade av ett sms från mamma att min 100-åriga mormor somnat in. Då grät jag i köket i stugan och Stig kom och frågade om han skulle blåsa <3

 Vad var din största framgång på jobbet 2020?

När jag sålde slut på alla konsttryck av “Hoppet” 20 minuter efter att den släpptes! De första tre minuterna efter att den släppts, sålde 23 stycken! Så sjukt! Sen drack jag champagne på kvällen!

 Din största framgång på det privata planet?

Att jag började gå hos en psykolog. Jag gick tre gånger men det räckte för att jag skulle lösa upp en jätteknut jag haft med mig sen jag va liten. Så otroligt skönt och jag känner mig lättad nu efteråt på ett helt nytt sätt.

 Något du önskade dig och fick?

En större ateljé! Min ateljé var redan stor, men nu är den ännu större! Runt 50 kvadrat. Blir också lite nervös av det, tänk om jag inte kan leva upp till det här nu?! Men, som vi brukar säga: efteråt är det försent

 Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Ja om det hade varit fritt fram att ses. Jag tyckte det var skönt med alla inställda planer och lite välbehövligt lugn i början, men nu är jag lika less på det som alla andra. Jag saknar att göra planer inför våren och jag drömmer om en helg i London så orimligt mycket just nu!

 Högsta önskan?

Att min mamma inte blir sjuk i covid, att ingen ska vara dum mot mina barn och en strandtomt vid Vänern.

 Vad fick dig att må bra?

Stugan framför allt. All tid vi fick vara bara vi, det behövdes och det var otroligt skönt. Vi var där hela sommaren.
Sen har det här året också inneburit att jag inte behövt oroa mig för pengar för första gången i hela mitt liv i stort sett. Ljuvlig känsla.

 Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag ska ta tag i min kost och min träning vilket ska bli väldigt roligt. Har anmält mig till en challenge vilket passar mig perfekt, allt eller inget!

 Vad tar du med dig till 2021?

Förhoppningsvis lugnet. Jag tycker att 2020 var ett vilsamt år på många sätt. Kalendern var alltid tom, ingen skulle iväg någonstans och vi fick tid att landa lite. Det hoppas jag håller i sig lite, fast med lite fler roliga aktiviteter det här året förhoppningsvis!

 Största misstaget?

Att bättra på lite på ett ställe när jag målat klart ett rum. Visade sig vara liiiite fel nyans så jag fick måla om alltihop. Kul.

 Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag skadade nacken i början på hösten vilket resulterade i diskbråck och oändlig smärta! De nästkommande tre månaderna efter det hände är som en dimma av starka smärstillande och konstant nattsvart mörker. Trodde på riktigt att jag inte skulle överleva för att det gjorde så ont.
Sen blev det plötsligt bra igen, så sjukt men otroligt härligt! Nu är jag livrädd för att det ska bli dåligt igen.
När den här bilden togs var det sååå illa. Minns att jag tänkte att jag inte kan leva såhär, om det inte går över kan jag inte fortsätta. Jag orkar inte ha såhär ont varje dag. Otroligt bedrövlig tid var det och jag är evigt tacksam över att det är över.

 Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja bland annat min bästa kompis som fick en liten flicka!

 Gifte sig någon/några av dina vänner?

Nej inte vad jag kan komma på iallafall. Har iallafall int evarit på bröllop och det är ju alltid tråkigt att inte få gå på det. Älskar bröllop!

Photo: Jessica Silversaga

 Bästa köpet?

Stugan 100%

 Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med förra år?

Jag var gladare för att jag var lugnare. Men som sagt, en otroligt mörk period när nacken strulade.

 Vad önskar du att du gjort mer?

Badat. Men det var ju knappt nån sol i somras, så badade endast en gång i stugan, vilket är sjukt när man bor 100 meter från vattnet!

 Vad önskar du att du gjort mindre?

Glott i mobilen. Fast jag tycker ju att det är så roligt.

 Mest stolt över?

Alla mina målningar jag gjort det här året. Att folk verkar gilla dom. Mitt uppdrag för Camilla Läckberg men mest av allt är jag stolt över mina gulliga ungar såklart! En ynnest att få ha dom (trots att jag håller på att bli knäpp av avsaknaden av barnvakt just nu)

 Vilka länder besökte du?

Inga. Som sig bör.

 Bästa boken du läste i år?

Klubben. Utan tvekan den!

 Årets bästa serie?

Kollar ju väldigt lite på serier måste jag erkänna.

 Vad gjorde du på din födelsedag 2020?

Jag hade vernissage! Eller ja, jag hade vernissage dagen innan men det får ändå räknas. Det var började som vernissage och sen övergick det mer och mer till kalas och vi spelade rundpingis, drack vin och pratade, både gamla och unga. Sen tog mamma med sig barnen hem och jag och Emil gick ut och åt middag med några kompisar. Så himla härlig dag!

 Hur skulle du beskriva din stil i år?

Dyrt. Jösses vad jag lagt pengar på kläder det här året! Det har gjort att jag numera inte är särskilt sugen på shopping alls, vill bara hinna använda det jag har. Gjorde ju en MEGA rensning efter att vi varit på färganalys och gjorde mig av med allt gulbeige, senapsgult och rostfärgat. Så numera är (nästan) hela min garderob anpassad efter min “vinter”-typ.

 Vem saknade du?

Min mormor. Hon dog på julafton och hela det här året har hon varit alldeles nära. Vi har åkt förbi hennes hus massvis med gånger och att veta att hon är bara några meter bort och ändå får jag inte gå in och kramas har varit hjärtslitande. Hon bodde alltså i Kristinehamn där vi har stuga. Jävla förbannade pandemiskit gjorde att jag inte fick krama henne det sista året jag hade chansen. Det kommer jag alltid vara sorgsen över.

 Ser du framemot 2021?

Ja! Jag ser fram emot vaccinet, att allt förhoppningsvis blir lite mer som vanligt igen!
Jag ser fram emot våren när jag och Emil ska åka till handelsträdgården och köpa massa växter till stenpartiet, jag ser fram emot sommaren och att få bada vid bryggan, kanske åka båt med Johan igen? Jag ser fram emot att få gå ut och dansa, åka till Stockholm, ha på mig alla mina sommarkläder, duscha i uteduschen igen och att se alla målningar som ännu inte kommit ut!

En annan slags jul.

Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.
Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.
Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa alltid spillde på direkt) och vi gjorde allt på precis samma sätt varje år.
Julmat länge, enorma mängder grönkål, prinskorvar som måste vara klippta i ändarna (hur kan man ens äta prinskorv utan att klippa i änden?!) pappas köttbullar och alltid någon sallad mamma försökte spexa till det med som sen bara hon åt av.
Det var alltid lugnt, alla öppnade ett paket i taget medan de andra tittade på och man fick tacka och säga “ooooooooohhh precis vad jag önskat mig”, med julmusik i bakgrunden och sen blev det glögg och kanske en gin o tonic om man fick feeling.
Tradition.

Sen plötsligt blev allting upp och ner.
Allt som varit som vanligt i 29 år blev omkullvält på en sekund.
Pappa, som älskade julen mest av allihop låg sjuk inne i sovrummet och kunde varken prata eller gå upp ur sängen. En liten skinkbit och lite grönkål på ett fat på hans sängbord. Orörda förstås.
En och en halv vecka senare var han död.

Efter det dog även min jul.
Ingenting var som vanligt, hur kan man låtsas att man har traditioner när allting är annorlunda? Aldrig har väl en stol gapat så tom som då.
Ingen pappa.
När mamma sedan flyttade till lägenhet så blev det för trångt att vara alla, med barn och hela faderullan, så jag och min bror turades om.
Jag började fira med Emils familj, fullt med barn och folk och traditioner som inte alls liknade mina.
Vi införde en ny tradition, att vi alltid åkte till Värmland och mamma på julafton, efter maten och paketöppningen hos Emils familj.
Alldeles ensamma på vägarna, ingen åker bil på julafton. Bara vi.
Barnen somnar alltid, med nya leksaker i knät och vi hinner prata med varann i lugn och ro.
Det bästa delen på hela julen enligt mig.

I år har min mamma tackat nej till all form av jul. Hon vill inte träffa någon och jag förstår henne. Hon vill inte bli sjuk och jag klarar inte av tanken på att förlora en förälder till.
Så vår jul blir annorlunda.
I år igen.

Nu ska vi åka till stugan. Till ensligheten, vattnet och familjen.
Bara vi.
Julmusik i bakgrunden, julduk och vi ska säga “oooooohh, precis vad jag önskat mig” i lugn och ro.
Sen ska vi tända en brasa i öppna spisen, sätta på oss raggsockor för att sommarstugegolv är kalla på vintern. Vi ska lägga granris på altanen, värma grönkål i micron och tänka att det blir bra.
Allt blir bra.
Kanske blir det här tradition nu?

Jag ska åka förbi pappas minneslund, tända ett ljus och lägga en liten skinkbit vid stenen.
God jul pappa, hoppas du ser hur fint allt blev.
Trots allt.


En väggmålning till My!

Förra veckan var jag i Halmstad och träffade My Feldt i hennes nya projekt, Tivolikiosken!
Hon är i full färd med att förvandla sitt gamla cykelcafé till en tivolikiosk och jag skulle vara med på ett hörn, för jag skulle nämligen måla en karusell!

Jag satte igång direkt. Jag tycker sånt här är så svårt, är jag någonstans på uppdrag eller jobb så vill jag göra det, är inte så mycket för att småprata då. Dessutom var jag ganska nervös för om jag ens skulle kunna reda ut det, det var myyyyyycket detaljer som skulle med. Så det var lika bra att bara börja och hoppas på det bästa,

Jag utgick från ett av Mys foton. Det var en perfekt vägg att måla på, bara rent trä. Jag använde panduros egna akrylfärger, för den som undrar.

Huvud klart, ändå viktigt att få hästen bra, så den ser snäll ut. Hatar förövrigt att måla hästar (och cyklar, det är det svåraste)

Viktigt att matcha sin konst! Det är sen gammalt.

Det svåraste med såna här uppdrag är att förstå vad den andra personen förväntar sig. Det här var ju tex något helt annat än väggmålningen hos KLco där uttrycket skulle vara lugnt och harmoniskt och här skulle det snarare vara skrikigt och festligt!

My är dock en stjärna så hon gjorde det väldigt lätt att känna sig lugn. Hon jublade med jämna mellanrum över hur fint det blev så det kändes tryggt. Dessutom jobbade hon på som en galning själv och det är alltid lättare att arbeta när andra gör det samma och inte bara står och glor.

Första dagens jobb avklarat och dags att gå hem till hotellet och lägga sig raklång, se på Vanderpump rules och äta godis.

Att befinna sig i Halmstad är knepigt för mig. Jag har så otroligt bedrövliga minnen därifrån och kan inte hjälpa att slungas tillbaka i tiden.
Min första stora kärlek bodde här, jag var femton år och så upp över öronen kär i honom och han förstörde så otroligt mycket. Går fortfarande i terapi för att försöka reparera skadan han orsakade.

Nästa dag var det dags att måla själva karusellen! Att få till alla vinklar, alla målningar på och under själva karuselltaket, pjuh!

Men det gick till slut!

Jag är så himla stolt och glad över resultatet! Jag trodde inte jag skulle hinna med så mycket detaljer som jag gjorde och på bara två dagar!
Tack snälla My för förtroendet och ett superroligt uppdrag!
På fredag öppnar Tivolikiosken, gå dit! Den är magisk!