Sånt Jag Längtar Efter!

Elsa Billgren skrev ett så fint inlägg om att längta efter saker. Jag insåg att jag längtar efter massor, tex detta, högt och lågt:

Känslan när mitt tåg rullar in på Stockholms central på fredag och jag vet att resan gått bra. Jag älskar att vara iväg men hatar att resa. Är ständigt orolig att jag ska bli åksjuk (eller att någon annan ska bli det) att jag ska komma bort eller att jag ska glömma min väska. Allt sånt.

Imorgon eftermiddag, när min magnetröntgen av hjärnan är klar och jag ska ut och äta med mina fastrar. Jag är OFANTLIGT orolig över denna röntgen, drömmer mardrömmar varje natt och har totala katastroftankar flera gånger om dagen. Tänk om de hittar nått som är fel…..

När min nya vita poloväst landar i brevlådan. Jag har aldrig kunnat ha vit polo tidigare pga att min foundation alltid färgar kragen brun, men nu håller jag på för fullt att vänja mig vid mitt ansikte utan foundation (så svårt!) så jag firade med just detta plagg.

På måndag kväll när min keramikkurs börjar igen. Att få gå ner i källaren varje måndag och hänge sig åt keramik i tre timmar är så otroligt roligt! Jag älskar att tappa det totalt och försvinna bort i detaljer och finlir. Min plan är att göra ett nytt huvud, den här gången ska jag försöka få det att likna Amelié! Inte nödvändigt, men det är min ambition iallafall.

Fira jul i stugan. Ta med en påse med det allra finaste julpyntet, inte så mycket men bara lite för känslan. En röd duk, en stjärna till fönstret och sen gå ut och klippa några grankvistar att ställa på bordet.
Tända brasan, äta grönkål och ljummen skinka, se på när barnen testar sina nya leksaker, ha raggsockor och gå ut och titta på stjärnorna som alltid. Alldeles tyst, iskallt och bara vi.

När jag kan sluta äta fulldos alvedon varje dag.

När vi tar bort skötbordet så vi kan börja duscha uppe igen och slipper duscha i vår skabbiga fuldusch i källaren. Vilken dag som helst nu.

Åka till handelsträdgården, när det är krispigt vårljus och köpa alldeles för mycket växter och sen plantera som en tok i stugan! SOM jag längtar efter detta!

Att börja måla på mitt nya väggmålningsjobb jag fått!

Att få ta med bokklubben till stugan i vår! Vi ska dricka vin, bada, åka till Karlstad, sova middag i solen och prata skit. Can´t wait!

Inuti mitt huvud.

Nu har jag ätit mina mediciner mot nacken i snart tre veckor. De har gradvis ökat dosen för att komma upp de det jag har nu.
Jag hatar den. Jag hatar den här medicinen så innerligt.
Den gör att min hjärna känns trög, att min tidigare snabba käft är förlamad och att jag inte ens orkar skoja längre, som att gå i seg kolasås och aldrig vara riktigt med längre.
Jag känner mig full, jag vill somna framför datorn och jag gråter för saker jag inte ens vet om.

Idag ringde jag min läkare och sa att det går inte längre. Jag kan inte må såhär.
Jag har hellre ont i nacken än känner mig som en skugga av mitt forna jag.
Min briljanta hjärna känns inplastad.

Eftersom jag har den bästa läkaren som finns, så förstod hon givetvis.
Så nu ska medicinen trappas av. Det går inte att sluta pang bom, då det är starka grejer och man då kan få abstinens eller självmordstankar (?!!)
Hjälp.
Så nu tar vi det långsamt.

Men jag känner mig glad, lycklig över att få tillbaka min edge, mina vanliga tankegångar och mitt sug.
Att få bli den jag var förut, om än med väldigt mycket ondare i nacken än nu.
Men det får det vara värt.

Hur landet ligger!

Jag har verkligen glömt bort hur det är att blogga på daglig basis, glömmer bort att jag ens har denna blogg. Men nu så!
Tänkte berätta lite om hur landet ligger just nu:

Min status med nacken är att den extrema huvudvärken har lugnat sig och numera mer ligger som ett dovt bakgrundsljud kan man säga. Nacken är dock oförändrad men väldigt medicinerad så den känner jag inte av så mycket. Så status på sjukdomsläget känns ändå under kontroll!

I helgen fick Emil inställda planer så vi åker till stugan, trots att vi precis var där och stängde igen den för vintern. Men vi testar helt enkelt hur det går att leva med endast vatten på dunk, det går säkert bra det med.
Ser fram emot att kasta sten i Vänern, mysa framför brasan och kissa i lingonriset igen!

Helgen efter det ska jag till Stockholm!
Can´t f*cking wait!
Stockholm är lite som mitt andningshål på det precis motsatta sättet mot stugan. Det är dit jag åker för att känna att jag fortfarande lever, fåå myllret, pratet, folket, att få skrika till varann på högljudda barer, få klä sig fint, gå långa promenader i urbana grönområden, sova på Johans gnissliga soffa, testa nya matställen och dricka vin redan på eftermiddagen.
Åh!
Jag ska också äta frukost med Camilla Läckberg, vi skulle egentligen också dricka vin men fick styra om lite i planeringen. Hon och jag har pratat länge och hon har även köpt en hel hög med teckningar genom åren så det ska bli väldigt roligt att faktiskt ses på riktigt!
Jag hoppas också klämma in lite egentid på stan, ska bunkra upp med penslar på Systrarna Greene (visste ni att de har de ABSOLUT bästa penslarna?! Dagens tips!) dock brukar den här biten med egentid alltid bli lidande när jag är i Stockholm. Kan typ inte minnas en enda gång jag faktiskt fått det de senaste tio gångerna jag varit där.
Johan brukar möta upp mig direkt när jag kommer med tåget och sen har han redan planerat in en massa roligheter så det är bara att följa med. Skitmysigt såklart och kläder behöver jag inga nya ändå. Men penslarna, de måste jag hinna med!

En annan sak jag gjort sen sist är att söka till Liljevalchs vårsalong! Det har jag aldrig gjort förut så det kändes stort. Vem som helst får alltså söka och sen blir man uttagen och får hänga sin konst på muséet.
Jag förstår själv att oddsen att få vara med är minimala, men det känns ändå väldigt spännande att få beskedet, men jag är (på riktigt) inställd på ett nej, men ändå.
Sökte bland annat med den här:

Om allt som gör ont.

Nu har det gått två månader sedan jag fick ett diskbråck i nacken.
Ett diskbråck är alltså när diskarna man har i ryggraden går sönder och då trycker de på nerverna och kan göra sjukt ont.^Mitt sitter allra högst upp i nacken, liksom långt ner i bakhuvudet kan man säga. Vid diskbråck i nacken är det vanligt att det smärtar ner i armen och man kan tappa känseln i handen, vilket i mitt fall hade varit total katastrof.
Nu har jag haft “tur” så istället strålar smärtan uppåt, rakt upp i huvudet.

Två månader har nu gått av konstant megaont i huvudet.
Det känns som alla hårrötter i bakhuvudet ömmar och en stark molande känsla i hela baksidan av huvudet upp mot hjässan. Som att ha på sig en keps som sitter åt ett snäpp för hårt.
Då och då blixtrar det till och gör absolut skitont.

Själva nacken gör också ont men det värsta är verkligen huvudvärken.
Nu äter jag en massa stark medicin för att kunna bli människa igen, går också på sjukgymnastik och akupunktur.
Jag vet att det finns miljarder tips och trix men vill helst inte ha några sådana. Jag är i goda händer och just nu är smärtan så akut att jag inte kan göra så mycket sjukgymnastik eller övningar så undvik gärna tips.

Min egen behandling består av oroligt mycket vila, att ha så tyst omkring mig jag bara kan och att äta skitmycket godis.
Funkar faktiskt förvånandsvärt bra!
Imorgon åker vi till stugan över helgen, utan barn.
Tanken är att måla och tapetsera men vi får se hur mycket vi hinner nu när jag knappt kan hjälpa till.

Det som funkar allra bäst är att måla faktsikt. Att måla sjukt detaljerat och snöa in på milimetrar. Då glömmer jag bort att det gör ont.
Så det ägnar jag mig åt just nu.
Detta är min senaste målning.

dont like to talk?

You and me both.

Stalk me on insta instead.

deal?