@annaileby_art
anna@annaileby.comJag fick frågan om jag kunde göra ett inlägg med mina tatueringar, det har jag gjort förut men kan absolut göra det igen! Det har ju kommit till en del nya sen förra gången.
Vi börjar från början med den första tatueringen jag gjorde, när jag var arton år och bodde i Södertälje:
Lilla My i svanken. Svanktatueringar var en hit på den här tiden och nu i efterhand är jag så himla glad att jag valde det här motivet ochinte en tribal som det lutade åt först! Här är hon, min arga lilla My som sticker upp ur Mumindalen! Tanken är att det ska se ut som hon kikar upp ur byxorna när man böjer sig fram.
Tatuering nummer två var den här texten på insidan av armen. ”Den som inte kan föreställa sig en galopperande häst på en tomat, är en idiot”. Det stod på väggen i min bildsal när jag gick på högstadiet och har följt med mig sen dess. Den här tatueringen gjorde jag 2009.
Det anatomiska hjärtat gjorde jag när jag börjat som tatueringslärling. Jag gjorde det på högerarmen, som är min måleriarm, som ett bevis på att hela mitt hjärta finns i den armen. Vid det här laget började jag tycka att jag var väääääldigt tatuerad! (det var tider det)
Strax efter det gjorde jag porträttet på min mamma på armen. Min finaste tatuering och jag blir lika lycklig varje gång jag ser den, att den sitter just på mig! Jag får extremt mycket frågor och komplimanger för den här tatueringen, alla frågar om det är jag (vem som nu tatuerar in sig själv på armen) och jag fullkomligt älskar den!
E:et på benet gjorde jag till vår tvåårsdag i present till Emil.
Talgoxen bakom örat kom dit en gång när vi hade tråkigt i studion och lite tid över. En fågel som viskar i mitt öra. Dock har den blivit så himla blekt att den knappt syns längre, trots att jag fyllt i den en gång. De sitter dåligt just bakom öronen, men fint är det!
Sjömansflickan gjorde jag på mig själv. Kände att jag måste ha något eget, så jag la upp benet i knät och tatuerade mig själv! Det gjorde väldigt ont så stackars alla som blev tatuerade av mig!
Min arga flicka på armen är från en av de första teckningarna jag gjorde till bloggen. Så hon är min hyllning till bloggen, sen gillar jag att hon ser ut som en blyg, arg pinuppa!
Texten på armen fick jag i morgongåva av Emil och som ni ser så har vi likadana! ”In a sea of people, my eyes will always search for you”
Älskar stilen den är skriven med (hittade den färdig så, så jag vet inte om det är någons handstil eller ett teckensnitt), att det ser handskrivet och ditkluddat ut!
Den senaste tatueringen gjorde jag när jag fick reda på att pappa var sjuk. Texten har han skrivit i gästboken på mitt bröllop, när han var lycklig och frisk och allt var bra. Jag visade honom den här tatueringen på sjukhuset, då grät han och kramade mig hårt.
Den här är lika värdefull för mig som tatueringen på mamma. Pappas ord, precis bredvid hjärtat.
Vad kul att se tydliga bilder på tatueringarna. Har alltid undrat hur många du hade. Verkligen vackert. Älskar motiveringarna bakom dom också. Nu blev jag sugen på att tatuera mig. ^^
Jag har också undrat, så kul att du visade dem såhär! Jag gillar framförallt att du och maken har likadana, det betyder mycket. Jag önskar att jag vågade göra något som var speciellt för min man men jag vågar nog inte riktigt. Fastän han är min för resten av livet.
Jag har i alla fall en idé. Eftersom jag är troende och göteborgare skulle jag vilja förena de båda sakerna i ett motiv: en gammal spårvagn och Hasse Alfredssons citat Livet är som en spårvagn, man hämtar kraften uppifrån.
Någon gång…
Det var fint! Gör det! Vi har ju en gemensam tatuering men OM det skulle ta slut så är ju den fin ändå. Det är det som är trixet, att ha något ihop men som ändå funkar var för sig. Inte skriva namnen tex
Kul att få ta del av historien och tanken med dina tatueringar. Din pappas ord som tatuering är så fin, blir alldeles tårögd när jag ser den.
Min första tatuering gjorde du, en rosett. Jag är så nöjd och den är så fin. Och vet du vad, det gjorde inte ett dugg ont 🙂
Det fina med dina tatueringar är att de alla har en mening eller historia på ett eller annat sätt men att det aldrig känns krystat eller banalt. Och fan. Även om det så vore, så vore det antagligen det på ett fint sätt ändå!
Oh herrejisses, tårarna kom på sista bilden… <3
Älskar att få ta del av meningen bakom folks tatueringar. Otroligt fina är de allihopa!
så fint och hjärtligt rörande med din pappas text… och porträttet av din mamma – så vackert!
Du bär stora delar av ditt liv på dig ser jag. Precis som det ska vara med tatueringar. Jag har ju sett den förut här på bloggen, men när jag kom ner till din pappas text föll tårarna. Det är såå fint att du tatuerat in hans ord (och jag antar också hans handstil). Det är ju som ett fingeravtryck. Styrkekramar!
Åh blir ju tåris! Himla fint!
Jag brukar inte gilla tatueringar i vanliga fall. Men dessa var alla en riktig hit. Jag gillar speciellt dina små fina historier bakom varje <3