@annaileby_art
anna@annaileby.comIdag har jag tecknat den här bilden, inte så mycket mer att säga om det.
Har lite svårt att hitta inspiration för mitt eget tecknande, tycker faktiskt att det är roligare med beställningar just nu (speciellt att teckna julkort!)
Förresten, en fin sak hände mig igår. En okänd man kom fram till mig i kön och sa – Lycka till, jag ser att du inte är ensam, och pekade på magen.
Hur fint sagt var inte det? Kände mig helt plötsligt väldigt mycket mindre ensam, så fint att alltid ha sitt sällskap med sig i magen!
På tal om mage så känns den så himla STOR, mamma kunde knappt förstå att det trots allt är nästan fyra månader kvar!
Jag kommer få en sån där mage man kan ställa kaffekoppen på! (eller så trillar jag framlänges innan dess)
Det återstår att se…
Åh! Jag önskar jag hade stor mage! Jag har en månad kvar och mina kompisar som föder i mars är större än mig! Liten mage och foglossning är gör-dålig kombo! Ingen reser sig för mig på bussen trots att jag stönar och putar allt vad jag kan! Nä imorgon är det jag som stoppar en kudde innanför klänningen! Lite uppmärksamhet vill jag allt ha den här sista tiden innan bäbis kommer och stjäl showen!
Superfint porträtt! Gillar ljuset och känslan i bilden. Lycka till med magen 🙂
Kan inte du rita Sara som driver bloggen rymdpojkar? Hon har så himla vackra ögonbryn!
Vissa människor är underbara 🙂
Ja vilken rar kommentar! Och så sant som det var sagt. Och jag gillar alltid dina porträtt!
Jag har knappt två månader kvar och brukar vila kaffe/tekoppen på magen 🙂 (koppen kan nog inte stå helt själv, men nästan!) Jag har inte ramlat framlänges (än) men däremot märkte jag att balansen så att säga förskjuts häromveckan. Jag har foglossning och bör sitta ned då jag klär på mig något på underkroppen (dvs måste lyfta benen) men var för lat för att gå tillbaks till sängen en morgon och tänkte bara kliva i trosorna. Lyfter ett ben och det går bra, sen lyfter jag nästa och plötsligt ligger jag på sidan på golvet. Min man hojtade oroligt från en våning ner men jag hade ju inte gjort mig illa alls utan tyckte bara det var pinsamt att inte ens kunna stå på benen… Sen dess sitter jag alltid ner när jag klär på mig. 😉