Här kommer en hel radda med luckor i Emilys julkalender. Jag bloggar ju inte på helgerna vanligtvis så då halkar jag efter lite, men här kommer de iallafall, luckorna 6, 7, 8 och 9!

Först ut, nummer 6: Berätta om en person som inspirerar dig

Måste ju säga Karkki! Hon klär sig i massor med färg, skriver så himla bra och har dessutom fått världens gulligaste dotter. En av mina absoluta favoritbloggar och den jag alltid tecknar om jag får lite tid över!

Okej, vidare med lucka nummer 7: Berätta om en person som betytt mycket för dig

Min man, min klippa, min axel att luta sig mot och mitt allt, min älskade Emil!
Han är ganska enkel på många plan, ingenting är komplicerat eller krångligt, han bara är.
Vi är ganska olika, han älskar att vara bland folk och jag tycker mest om att vara hemma. Vi skrattar däremot åt samma saker (förutom min familjs humor, den förstår han sig nog inte riktigt på) och tycker om att åka på utflykter ihop. Vi har nog åkt alla småvägar som finns i hela Småland tror jag, bara för att se vart de leder.
Han är påhittig och händig, gillar samma skrikiga inredning som jag och skulle lätt kunna måla vardagsrumsgolvet chockrosa utan problem.
Han har världens tjockaste skägg och så himla fin klädstil med prickiga skjortor och flugor. Han luktar alltid gott och jag vet att om jag ringde mitt i natten och behövde honom skulle han komma, även om jag befann mig 100 mil bort.
Han är som sagt min klippa, min stabila punkt och den viktigaste personen i mitt liv.

Lucka nummer 8: Berätta om ett klädesplagg som du minns från din barndom

Den här koftan! Okej, jag minns inte när jag hade den på mig, men jag minns den från bilder i fotoalbumet och jag minns hur den låg bland mina dockkläder sen. Nu har den återigen dammats av ur lådan med bebiskläder i mammas källare och väntar nu på att få värma min kommande lilla bebis!
Jag antar att det är mamma som stickat den och den är så fin med prickar och små granar!
Jag var helt enkelt tvungen att sätta ihop hur jag tänker mig att klä bebisen i den här koftan, ihop med bruna hängselbyxor i plysch (också från när jag var liten) mössa och sockor som Wenche har stickat och små kängor som vi köpt på loppis, långt innan bebisen ens var påtänkt.

Och till sist, dagens lucka nummer 9: Berätta om din stil när du var 15 år

Ja. Vad ska man säga? Min högsta ambition när jag var 15 år var att vara med i Slitz. Jag älskade min piercade navel och min klädstil var minst sagt tvivelaktig.
Minns speciellt en resa till Göteborg med min kompis Linda. Vi var inne i en butik och jag bestämde mig för att nu räcker det, nu byter jag stil (kn ha varit något yngre än 15 då) sen öpte jag en grå dunväst med rosa insida, den gråa fiskarhatten på bilden längst ner (som var väldigt inne ett tag) och ett par solglasögon med rosa glas.
Minns att pappa inte kände igen mig när han skulle hämta mig på stationen när vi kom hem.
Det är nog mitt första ordentliga steg till någon form av stil. Sen kanske det inte var ett så lyckat steg, men ändock.