@annaileby_art
anna@annaileby.comJag har aldrig förut tagit bort blogginlägg, men idag har jag tagit bort inte mindre än två inlägg.
Jag är väldigt öppen i bloggen, om allt. Om hur det känns och om det som är svårt och sorgligt blandat med det som är fint och bra.
Men just det här om förlossningen kändes för privat. För första gången under mina sex år med bloggen så kändes någonting för privat.
Jag förstår att tips och råd är i all välmening, men det blir iallafall förlossningshistorier och trauman jag inte behöver läsa just nu inklämt mellan tipsen.
Det spelar ingen roll att man glömmer smärtan snabbt efteråt, INNAN hjälper inte det ett dugg!
Nu släpper vi det här med förlossning tycker jag. Det är något jag behöver bearbeta med mig själv och ta i min takt.
Det kommer gå bra hur som helst, det är jag övertygad om. Bara jag får landa lite i tankarna omkring det.
Jag var helt enkelt för snabb med att ventilera det i bloggen.
I vilket fall som helst, för att prata om något annat så har jag tecknat ett porträtt. Fick plötsligt ett sånt sug at teckna någon med en Jokersminkning och såhär blev resultatet! Återigen, sämst kvalité eftersom scannern inte är ikopplad. Scanar den så fort jag är på plats i mitt nya kontor (som inte verkar bli förrän någon gång nästa vecka (åhh husabstinens!!)
Nu vet jag inte ifall detta är sånt du inte vill läsa men jag hoppas att det blir det hjälp jag menar att det ska vara!
Jag är själv gravid i v. 39 (snart snart!) och ville gärna läsa om förlossning i den mening hur man ska hantera smärtan och vad man har för bedövning att använda sig av osv. Just för att inte stå handfallen den dagen man är där.
Jag lärde mig väldigt fort att det där med att googla saker, inte bra. Men även att alla andra verkar ha en förkärlek till att berätta skräcksaker och börjar gärna mening med ”Det här kanske jag inte borde säga till dig…”. Inte alls roligt och inte alls det man vill höra.
Men. Jag har läst en bok av Gudrun Abascal som heter ”Att möta förlossnings smärtan”. Den är superbra!
Konkreta saker att ta på, informativ och berättelser från olika yrkesgrupper samt mammor och pappor. För mig var den super & jag hoppas att den kan vara något för dig om du ändå känner att du skulle vilja vara lite förberedd.
För mig handlar det om att inte behöva massa information om tex. hur bedövningar fungerar och så när jag väl är där utan när de föreslår så ska jag veta hur jag vill ha det & det har denna boken verkligen hjälpt mig med.
Hoppas du hittar din väg Anna!
Kram
Förstår dig precis, Anna! Jag har valt att inte få förlossningsberättelser från tex kollegor berättade för mig, jag vill ta det som det kommer (har 17 veckor kvar, så en bit mer än vad ni har). Har en av mina närmsta vänner som jag kan fråga och jag vet att hon inte berättar något om jag inte vill.
Gillar att du är ärlig och öppen! Det är det bästa med din blogg!
Jag är gravid i v. 17 (första barnet) och fattar inte varför typ alla vill berätta om sin förlossning. Jag är väldigt icke-orolig inför min egen, barnet kommer komma ut och jag kommer föda vårt barn på bästa sätt. Sen hur det blir, ja – det återstår att se. Och du kommer föda ditt och Emils barn på bästa sätt!
Kan också tipsa om Gudrun Abascals böcker – så himla bra!
Väntar nummer två och kan också tipsa om Abascal. Min egen upplevelse är att fakta är bättre än andras erfarenheter. Fast jag kom inte ihåg något själv av det jag läst när jag väl låg där. Men det var inte det viktiga. Förberedelsen i sig är en viktig mental process, hur det än blir sen. Den har ett egenvärde, oavsett vilken stor händelse man står inför. Man har sin egen förlossning som man upplever på sitt eget sätt. Tror det är svårt att jämföra, liksom med allt annat stort i livet. Gränsen mellan att dela andras erfarenheter och kvävas av dem är hårfin.
Älskar din jokerbild! Speciellt bjällrorna i håret. 🙂
Sortera skoningslöst i vad du tar in och lyssnar på! En miljon förlossningsberättelser gör ju inte att du är mer förberedd på din egen, för den är ju DIN och på sitt helt egna vis. Lyssna bara på sånt som peppar och gör att du mår bra. Kram!
Åh wow, vilken cool (och lite läskig) teckning!
Mycket klokt beslut! Förstår inte folks behov av att överösa gravida med sina egna förlossningsupplevelser utan att ens blivit tillfrågade. Jag diskuterar endast mina förlossningar med närstående och då på deras begäran. Supersnygg teckning som vanligt och lycka till!
Klart det kommer att ga finfint! Forlossningar ar fantastiska – vilken kraft och styrka mamman besitter! Och tank sa underbart nar ni far ert lilla knyte.
Du har en underbar kula och jag onskar er allt got!
Kram
alla dessa ”goda råd”…. många vill bara få berätta om sina skräckupplevelser, de borde boka tid hos en terapeut istället…
Jag var själv oerhört rädd för förlossningen, var på Aurorasamtal (heter Amandasamtal på vissa ställen tror jag), läste alla böcker jag kunde hitta om att möta sin rädsla och varvade med att läsa skräckhistorier på internet (ingen bra idé för övrigt).
När det väl var dags så följde jag inte ett enda av alla de råd som fanns i böckerna, men trots detta gick det bra. Ont gjorde det så klart, men det var verkligen inte den skräckupplevelse jag hade förväntat mig. Efteråt kände jag till och med att det gärna får bli fler barn! Lycka till, det kommer att gå alldeles utmärkt.