@annaileby_art
anna@annaileby.com* Att spädbarn låter i stort sett hela tiden även om de inte gråter. Han ”pratar”, stånkar och stönar, gurglar och har sig jämt.
* Hur tillfredsställande det kan vara att använda en nässug.
* Att man får sova så mycket som man får. Jag hade föreställt mig att jag skulle vara uppe hela nätterna. Med Knut är vi uppe och matar max två gånger per natt och där emellan sover jag som en sten.
* Att om man säger att man har en väldigt lugn bebis som sällan gråter, så måste nästan alla svara att det kan ändras snabbt. För man får minsann inte ha glädjen av att ha en tyst bebis utan att behöva oroa sig över att det minsann kan ändras när som helst.
* Att en febertermometer kan användas till mycket mer än att bara ta tempen med…
* Hur lent ett bebishuvud är. Går inte att föreställa sig om man aldrig klappat på ett.
* Hur organiserad jag faktiskt var längst där inne, trots mitt eviga slarv. Jag har stenkoll när det gäller att packa skötväskan till Knut.
* Att det skulle vara så lätt. Jag hade målat upp en mardrömsbild innan och den stämde inte alls. Jag blev glatt överraskad!
* Att man kunde bli mammig fast man inte var det innan. Som jag skrivit innan så var jag inte det minsta barnkär innan han kom. Det har definitivt ändrats. Iallafall till min egen.
* Hur fort en mage kan dra ihop sig. Jag har visserligen några kilo kvar till min startvikt men ändå, kroppen är ju helt fantastisk!
* Hur stora bröst faktiskt kan bli! Dagarna efter at Knut kom trodde jag på riktigt att jag skulle trilla framlänges.
* Hur tillfredsställande det är med megahöga, inhållande trosor som är groteskt fula men ack så effektiva.
* Att man glömmer att han skrikit i samma sekund som han tystnar.
* Hur smal jag var innan jag blev gravid. Jag borde njutit av det mer istället för att noja över små kärlekshandtag.
* Att man villkorslöst kan totalälska någon bara sådär, det kunde jag aldrig trott!
Sak jag trodde innan jag blev gravid: Att småbarnstiden/förlossningen/graviditeten skönmålas i vårt samhälle och att det är viktigt att framhålla att det inte är så lätt alla gånger.
Sak jag vet nu: Man får typ aldrig höra positiva grejer, det är bara skräckhistorier eller varningar. Gud så skönt att läsa något positivt! TACK!
Spot on!!
Fast jag tror, iaf för min egen del, att det var bra att jag var så inställd på ett helvete innan för nu sitter man här (visserligen bara två veckor in i det nya och det KAN ju bli värre än värst och allt det där) och njuter och tänker ”Var det inte värre än såhär?!”. Det är ju tom så att jag sitter och funderar på en till, jag som varken skulle gifta mig eller skaffa barn!! 😉
Stor kram Sarah
Härligt att höra! 🙂 Vi har en himla snäll liten bebis med, han är strax över 8 månader nu. Och vi fick också höra en massa: ojojoj vänta bara, det kan vända..Och visst, just nu sover han lite sämre om nätterna men överlag är han så snäll att han borde vara reklambebis för personer som är osäkra ifall de vill skaffa barn 😉 Jag är oerhört tacksam för detta!! Jag vet andra som har haft ett helvete på jorden, utan sömn, med gallskrikande bebis, så illa att de inte vågar skaffa nr 2. Dem tycker jag verkligen synd om. 🙁
Jag kan nog skriva under på samtliga punkter! Kärleken till ens barn är obeskrivlig och jag trodde folk verkligen kryddade och överdrev när de sa att mjölken kunde spruta rakt ut från tutten! Måååånga aha-upplevelser och kanske det bästa av allt – kärleken blir bara starkare!!! Du har så mkt roligt framöver 😀
Bra läsning för en blivande mamma 🙂
Jag har också ett önske-blogginlägg. Ska nämligen i dagarna påbörja min checklista inför inhandling av bebis-grejer och det hade varit så HIMLA skönt att få lite det-här-måste-du-ha vs det-här-kan-man-vänta-med tips.
Tack för att du bloggar!
Vad skönt att höra någon säga det på det sättet. Vi har också en nöjd kille som sovit bra för det mesta sedan han kom. Jag har också ofta fått höra att ”vänta bara…”. Till slut började jag själv, efter att jag sagt att han var lugn och nöjd, säga att jaja man får vara glad så länge det är så man vet ju att det kan ändras snabbt… Inser de egentligen först nu, hur mycket det påverkade mig. Så trist att andra kan få en att känna så istället för att säga att ”vad härligt att ni får sova” eller vad skönt att han verkar så glad och nöjd”. Konstigt det där. Lite tråkigt också att det mest är mammor som kommit med dessa kommentarer. Iaf har det varit så för mig. Men det kanske mest är min upplevelse…
Så. Vad skönt att ni får sova gott och att er kille verkar så glad, nöjd och lugn! =)
Själv försöker jag att vara så diplomatisk som möjligt, och säga att alla barn är olika och att man aldrig kan veta hur det blir. Jag brukar också berätta om hur jobbigt vi hade det (ja, alltså, om det passar in i samtalet ;)), för det var verkligen kissenissejobbigt, men jag lägger alltid till att majoriteten av alla bebisar är inte som min var.
Det allra jobbigaste med att ha ett barn som inte är som alla andra bebisar är pikarna och hintarna om att det beror på att jag och hennes pappa gjort något fel. Att vi bar för mycket, ammade för mycket, inte ”lärde henne att vara själv”, att vi var för hårda, för snälla, för vad-det-nu-var. Mycket påfrestande, och under dåliga dagar så satt man och grät och anklagade sig själv.
Han är ju fortfarande så LITEN! Fina inlägg. Grattis till Gudrun Sjödén!
Alltså HUR FIIIIN är han inte?! Herregud vilken underbar bebis ni har!
Harry är så otroligt snäll och harmonisk och tyst än så länge, men på natten ligger han och äter och myser helahelahela tiden, lägger jag ner honom blir han förtvivlad. Hittills har jag i stort sett inte sovit alls. Det tär en hel del på kropp och själ…
Det här var ju superroligt att läsa! Det här är massa sådana saker som jag går och halvnojar över innan jag och min sambo ens har bestämt oss för att skaffa barn. Ganska mycket med att skaffa barn får mig att tänka ”Men tänk om…” men nu är jag faktiskt lite lugnad. 🙂