@annaileby_art
anna@annaileby.comNu är det en vecka kvar av min semester. En vecka kvar innan Knut ska börja på förskolan. nu börjar jag längta efter vardag och rutiner.
Det är likadant varje år, någonting händer i luften i augusti som gör att man blir sugen på stickade tröjor, jeans och att inge sig med stearinljus och pennor.
Den här hösten blir ny för oss eftersom Knut kommer va på förskolan och jag återgår till att jobba heltid (utom måndagar som jagavsatt som min pussa-ihjäl-Knut-dagen). Det ska bli spännande att se hur vår vardag kommer bli. Föräldraledigheten är ju inte riktigt vardag på riktigt och jag uppskattar när saker och ting är som det ska vara. Inte på låtsas.
Jag tror och hoppas att Knut kommer trivas och jag ser fram emot att få jobba ostört och länge. Det här med semester när man har sitt drömjobb är en svår balansgång för efter bara några dagar så längtar man tillbaka till ateljén och skrivbordet igen.
Så hej hösten, du ska bli spännande minst sagt.
Hej Anna!
Tack för din fina blogg! Du är så inspirerande!
Jag väntar mitt första barn och skulle så gärna vilja sy lite kläder och har sneglat på det du sytt, jag är inte så duktig på att sy men vill gärna lära mig och undrar om inte du skulle kunna göra ett inlägg med nåt relativt lätt plagg och vad du har för tips? Hade uppskattat det såå mkt.
Sen en annan grej, jag vet att vi kommer få en son och det är ju helt fantastiskt så klart men jag har alltid sett mig med en dotter och känner att jag liksom kan tjejer bättre så undrar hur du upplever detta med små killar.
Hade varit jätteintressant och jag vill inte ha några sura kommentarer efter mig nu för det är givetvis fantastiskt att vara gravid och är så glad för denna lilla krabat i magen men jag har bara alltid varit inställd på tjej och är ju tjej så antar att det känns mer hemma liksom. Hoppas du fattar.
Ha det så fint!
Kram
Hej!
Jag såg honom aldrig riktigt som en kille (inte som en tjej hellergivetvis) när han var miniliten. Då var han bara bebis. Han blir mer och mer pojkig ju äldre han blir men jag har nog aldrig riktat in mig så mycket på det. Ser honom som Knut, mitt barn och sen om han är kille eller tjej har liksom aldrig varit i fokus!
Jag känner precis tvärt om numera. Vill inte ha mörker och måsten. Vill självhushålls och vara hemma hela tiden. Hatar tider att passa och att jäkta barnen…kanske det är så bara för att jag MÅSTE arbeta….och kommer behöva jobba ännu hårdare nu. För jag hatar att vara overksam men det känns fel att inte styra min egen tid. Men skönt att de fläta verkar vilja gå till jobbet. Det är bra för Sverige!;)
A