Hela det här boksläppet har gjort att jag verkligen behövt gå långt utanför min comfort zone. Saker som tvingar en att göra det är alltid bra saker, fast ruggigt läskiga innan.
Både det här med boken och det där jag skrev om tidigare, att någon använt min bild utan tillåtelse, har gjort att jag lärt mig stå upp för mig själv.
Det är ju bedrövligt att jag varit så ofantligt dålig på det fram tills nu, är ju trots allt 33 år, så det borde jag väl kunna vid det här laget kan man tycka.
Men bättre sent än aldrig i alla fall.
Känner mig oövervinnerlig just nu.
Känns nått fel, så säger jag det.
Har jag en åsikt ska jag våga berätta den.
Alltså det här låter ju som självklarheter, men jag har varit så enormt konflikträdd i hela mitt liv att jag ger mig direkt, trots att jag tycker att jag har rätt.
Nu är det slut med det och det känns så himla bra.
Som att jag växt flera meter de senaste veckorna.
Stort! Jag blir glad i hela magen när jag läser det här. 🙂 Det är en framgång väl så stor som någon annan att våga stå upp för sig själv. Så stort grattis, hoppas att du nu är på väg uppåt, framåt!
Mäktig känsla ju =)
Jag är inne i lite samma fas, det känns så STARKT =)
Jag var också sån förut. Tills jag flera gånger i rad råkade ut för misslyckanden som kunde ha undvikits om jag bara sagt vad jag tyckte/visste. Jag kände att faan det blev precis som jag trodde. Varför sade jag inget? Jag visste ju det här? Alla mår bättre av att en delar med sig och står på sig. Särskilt om det är mycket på spel. Så mycket som kan gå åt skogen.