@annaileby_art
anna@annaileby.com
Idag är det dags att rocka sockorna igen, dvs ha olika strumpor på sig. Såhär står det på Svenska downföreningens hemsida, vilket jag tyckte var en klockren beskrivning: Med kraft och glädje lyfter vi fram våra unika förutsättningar, för att ge samhället en chans att se och stötta utvecklingen av alla människors fulla potential.
När det här kom så var det så himla stort, det rockades strumpor hit och dit hejvilt, men utan någon som helst tanke bakom.
Människor som gjorde KUB-test för att se om deras ofödda barn hade down syndrom, för att då kunna avsluta graviditeten, rockade sockorna de med.
Uppenbarligen gillar de inte olika. Fast det låter ju finare att säga att man gör det, bara det inte gäller ens eget barn förstås.
Vi gjorde inget KUB-test på Knut, för att det var oviktigt för oss om han hade down syndrom eller inte. Han var vårt barn, oavsett hans förutsättningar.
Om vi får fler barn kommer jag nog göra testet, för att jag vill vara förberedd om det är så.
Beslutet är fortfarande detsamma, att barnet är vårt och det stannar även om tester visar på avvikelser.
Livet är inte slut för att man får barn med down syndrom.
Det blir kanske annorlunda än man tänkt, men när blir livet någonsin som man planerat och vad säger att det skulle bli sämre bara för det?
Det finns fullt friska människor som är totalt dumma i huvudet och det finns människor med down syndrom som är alldeles fantastiska.
Jag vet ju vilket alternativ jag hade föredragit….
För mig är det orimligt att välja bort ett barn pga downs.
Alla får göra precis som de vill, men kom inte och påstå att ni gillar olika sen.
Minns detta inlägg så väl, som Johanna i Kulla skrev. Det satte sig verkligen i hjärtat på mig.
Det här som Clara skrev tycker jag också mycket om.
Jag tycker att en värld utan människor med down syndrom hade tappat mycket av sin färg.
Nää, men Anna jag håller nog inte med dig nu. Även om jag själv inte vill ta något KUB-test, och gärna har en kid med vilken kombination av kromosomer som helst, så har jag full respekt för att en person inte känner eller vill ha ett barn med extra stora behov. En abort är en abort är en abort, och varför en kvinna väljer att avsluta en graviditet tycker jag inte att man skall orda så mycket om.
Liksom, om det är okej att avsluta en graviditet med ett ”friskt” barn för att man inte är redo att bli förälder, så måste det väl också vara okej att avsluta en graviditet för att man inte är redo att bli förälder till ett barn med speciella behov? Man kan ju älska olika, men inse sina begränsningar. Alla föräldrars förmåga (både fysisk och psykisk) är ju också olika.
KRAM
Håller heller inte med då det för mig är att inskränka aborträtten med liknande resonemang samt att alla har rätt att välja beroende sina begränsningar. Då kan man ju likställa KUB-test med ultraljud, antar att det heller inte är viktigt då? Avvikelse som avvikelse? Jag tror inte människor som väljer bort en barn med Downs syndrom är människor som inte kan se att olika förgyller, de flesta väljer utifrån sina egna förutsättningar. Vad allt kokar ner till för mig är kvinnans rätt att bestämma över sin kropp och en abort är alltid en abort oavsett skäl, den ska inte ifrågasättas tycker jag. Tack för en fin blogg!
Det kan säkert vara lätt att tänka så som du skriver men då har man heller aldrig stått framför ett besked om att KUB eller UL tyder på avvikelser. Det kanske inte alls handlar om Downs syndrom utan om en grövre avvikelse eller där barnet kanske inte till 100% kommer överleva graviditeten ut. Eller gäller ditt inlägg bara om ni hade fått ett barn med Down Syndrom eller hur ställer du dig till andra diagnoser?
MItt inlägg rör just down syndrom eftersom det är det den här dagen handlar om. Andra avvikelser hade jag kanske ställt mig annorlunda inför, där jag inte är säker på att personen kommer få ett fullgott liv eller ens överleva. Men just down syndrom är ingen sjukdom och bör inte heller ses som det.
Lustigt inlägg.
Hur vet du att de människor som gör KUB-test inte gör det av samma anledning som du själv förespråkar? Först skriver du stolt att ni inte gjorde det med Knut, för att det var oviktigt. Men med nästa barn är det viktigt? Varför behöver ni förbereda er den här gången?
Blev lite provocerad över hur du drar alla över en kam och sen tänker göra likadant, men för dig gäller andra regler.
Jag gjorde KUB med båda mina barn, just för att ha god tid på mig att förbereda mig i fall allt inte skulle stå rätt till. Men det kanske bara är du och jag och ingen annan.
Jag säger inte att KUB-testet i sig är dåligt. Jag tycker bara att man ska tänka till ordentligt om det är nödvändigt och varför man isåfall gör det. Jag är inte ”stolt” över att inte gjort det, folk får göra precis som de vill. Men jag tycker inte att man behöver vara med och stoltsera med att man rockar sockorna när man väljer bort barn med down syndrom.
Vem gör det då? Hur vet du vilka av alla som rockar sockorna som gjort KUB av den anledning till att de skulle välja bort ett barn med downs?
Det är klart att Anna omöjligt kan säga vilka som gör det, med namn och hemadress. Men det måste ändå vara okej att argumentera och ha åsikter kring den grupp som faktiskt gör det, eftersom det tydligt finns föräldrar som agerar just som hon beskriver. Det beskriver hon i texten. Den som gör tester av andra skäl än att ev ta bort ett barn med DS behöver inte känna sig träffade av hennes text helt enkelt. 🙂
Exakt så ja, tack! Såklart det finns de som gör testet enbart för just DS och det visar också att färre barn föds med just down syndrom, så en hel del väljer ju alltså att ta bort enbart av den anledningen. Andra fel rör inte denna text, endast DS som för mig inte är något ”fel”
Nä hörni, sluta hacka på Anna här på hennes blogg. Hon får skriva och tycka vad hon vill. Och jag håller med dig helt Anna, det är ett himla hyckleri detta med KUB och rockade sockar. Det kan ju inte jämställas med rutinultraljud vilket avser att räkna antal foster, kolla moderkakan och kolla efter grova anatomiska avvikelser som man kanske bör åtgärda i anslutning till födseln mm. KUB är ett test som mäter sannolikhet för just kromosomförändringar och det är väl känt att i de länder KUB erbjuds till alla så föds nästan inga barn med Downs. Man selekterar bort just den diagnosen och det är problematiskt. Håller inte alls med om att det inskränker aborträtten, detta handlar om en unken syn på vad som är avvikande/acceptabelt eller ej och det är en otäck utveckling. Och står nån där och får hög sannolikhet på KUB och inte vill ha det barnet pga ”ej klarar av” så bör hen tänka sig för noga vad gäller föräldraskap för det finns ju väldigt mycket annat värre än downs ditt barn kan råka ut för genom livet, det går ju inte att gardera sig. Nuff said now. Heja Anna och grattis till + ????
Ja, jag håller med dig!!
Då är jag en hycklare då. Rockar sockorna, har en bror med ett syndrom (ej downs) som jag älskar och kommer alltid hålla hans rygg. Men jag har själv varit gravid 2 ggr och gjort KUB båda gångerna. Jag kan ju inte vara helt säker, men jag tänker att jag hade valt att avsluta graviditeten om jag fått en hög sannolikhet och om därefter NIPT eller fostervattenprov visat DS. Inte för att DS på något sätt påminner om det syndrom min bror har… men fyfan som mina föräldrar slitit för honom, och för oss syskon. Jag får panik av tanken på att gå igenom något liknande igen. Och nej, det finns inga garantier. Det gör det aldrig. Jag är inte ute efter perfekta barn. Men jag vill kunna knyta an till mina barn. Och jag är jävligt rädd över att en diagnos som DS hade gjort det svårare för mig. Det betyder INTE att jag skulle råda någon annan att abortera ett foster med DS, eller att jag önskar döden till alla som är annorlunda. Det är inte svart eller vitt. Men ja, kalla mig hycklare. Jag kan leva med det. Men det jag tänker mest på i denna fråga är alla de föräldrar som egentligen inte klarar av att ha barn överhuvudtaget. Och hur det på något sätt blir dubbelt hemskt (för barnen alltså) när dessa familjer får ett barn med DS eller någon annan diagnos. Sånt kan sluta i total katastrof.
Vi planerade när jag blev gravid (innan missfall) att inte göra testet. Vi ville inte veta. Och jag förstår samtidigt helt den som vill göra det för att vara beredd. Helt och fullt, det var mitt eget enda argument för testet. Jag förstår också helt att om det gäller andra väldigt svåra problem kring barnet så blir frågan en annan.
Trots all denna förståelse håller jag med dig Anna om att det riskerar att bli väldigt dubbelt kring sockarna osv. Vi rockar sockar men ser ner på människor med DS eller som på annat sätt kan tendera att sticka ut. Och par väljer bort barn med DS, som om det då var en garanti för en enklare tillvaro. Tyvärr. Det gör mig ont i hjärtat.
Och jag vet att mig egen erfarenhet är ytterst begränsad och att det finns delar i detta jag själv inte kan. Men jag vet också att mitt liv varit annorlunda om de som finns där, med DS, inte varit där.
Hej! Vill bara tillägga att på KUB tittar man inte bara efter DS utan också två allvarligare kromosomavvikelser (trisomi 18 och 13) som oftast leder till missfall eller att barnet dör när det är nyfödd.
Jag vet det. Texten handlar inte om testet i sig, utan frågan om varför man ska välja bort ett barn med just down syndrom.
Håller med dig helt i detta. Vi gjorde KUB-testet i vår graviditet just för att kunna vara förberedda om det hade påvisat hög sannolikhet för DS. Jag förstår ännu mer om man vill göra testet när man väntar sitt andra barn, för då är det ju inte bara föräldrar som ska förberedas utan även ett syskon.
Kag blir alltid orolig när jag läser texter om KUB-test och downs, för jag är så rädd att läsa åsikten som många i kommentarerna har luftat. Men inte ditt inlägg, så tack. Jag håller verkligen med dig, 100%.
Jag skulle absolut göra ett KUB-test när(om) jag blir gravid, för att kunna förbereda mig. Jag vill inte vara med om den chocken som min mamma fick. Men jag skulle aldrig välja bort ett barn med downs, precis som jag aldrig skulle välja bort min lillasyster.
Jag tycker det är hemskt att antalet personer med downs har minskat drastiskt sen KUB-testet infördes, sen får folk säga vad de vill om att testet visar andra saker. Men statistiken är tydlig, väldigt många väljer bort barn med downs. Väljer hellre inget barn än ett barn med downs.
Om man är av den åsikten så förstår jag inte varför man skaffar barn riktigt, för ingen downs är långt ifrån en garanti på att få ett barn utan speciella behov. Även ett ”normalt” barn kan råka ut för saker och sen är ens liv upp och ner. Man måste ju vara beredd på att saker kan förändras i ens liv. Att ha ett barn med downs är utmanande för hela familjen, men bra mycket lättare än andra tillstånd som inte visas på KUB-test.