@annaileby_art
anna@annaileby.comDet här med babyshower har ju onekligen blivit ganska hett även i Sverige.
När jag först hörde talas om det tyckte jag att det var det fånigaste jag hört i hela mitt liv, men sen när man ser bilder på bloggar och instagram från tjejer som får överraskningsfester och en massa bra-att-ha-presenter så kanske jag måste tänka om.
När jag var gravid med Knut så var det absolut inte aktuellt. Jag hade året innan själv tackat nej till att vara med på alla andras då jag helt enkelt tyckte det var för jobbigt.
Allt jag önskade mig och kunde tänka på var att få vara gravid och få en bebis. Att då vara med på tillställningar där det bara handlade om det var helt enkelt hjärtskärande. Det gick bara inte. För mig kostade det alldeles för mycket av mig för att kunna vara med.
Kanske var dumt men just då kändes det så.
Så att sen ”kräva” en egen babyshower kändes väldigt avlägset.
Jag har flera vänner som har haft svårt att bli gravida, ja nästan alla när jag tänker efter och jag vet av både egen erfarenhet och av att ha pratat med dom att såna här saker kan vara så väldigt känsliga.
Ibland orkar man helt enkelt inte.
Det har inget med att göra med att man inte gläds för sina vänner, men det kostar på för mycket att omges av det hela tiden.
Som att fira att någon vunnit på lotto när man själv är hemlös.
Så jag vet inte vad jag tycker om babyshowers egentligen. För jag har aldrig varit på någon.
Jag bara vet att det också kan riva av väldigt ömma sårskorpor, på sår man kanske helst inte vill prata om.
Jag har varit på en babyshower, för barn nr.2 till mamman och alla som var där hade minst ett barn sedan innan och flera hade på gång i magen. Mer fokus på mamman egentligen som fick fotvård i present eftersom ”hon redan hade allt sen förra babyn” och det var väldigt mysigt 🙂
När jag gick därifrån kände jag mig dock lite sorgsen för vem skulle ordna en shower för mig? Ingen gjorde det för min kille född -16 och tror knappast någon skulle görs det när nästa kommer i sommar.
2 av 3 av mina Så kallade.. eller som jag tidigare kallade dem närmsta vänner har varken träffat mig som gravid eller träffat min son. Bor långt borta men ändå.
Så ja, inte vad du pratar om men för mig var det ömtåligt av den anledningen..
<3
Tycker traditionell babyshower är kass. Jag och några vänner bestämde oss dock för att ”fira” (snarare ha en anledning att ses på fika och lyckönska) både min vän och hennes man med ett gäng vänner till dem bägge. Varför ska enbart mamman firas? Och enbart kvinnor?? Förlegat. Precis som att ha könade möhippor och svensexor bara för att.
Tycker inte heller att någon ska förvänta sig en babyshower, vill man ha en kanske man lika gärna kan ordna en själv, och inte heller förvänta sig att alla ska kunna/vilja komma. Som ett vanligt kalas bara. Inte lägga för stort värde i det. Oavsett är det fint för nya föräldrar att få startkit, tips, råd och omtanke.
Jag gillar inte babyshowers. Känns som en så himla krystad (höhö) tillställning. Typ en light version av en möhippa (gillar inte möhippor heller btw).
Jag hade blivit hundra gånger gladare om mina vänner kommit med mat och fika till mig när barnet är fött och man står med sömnbrist och amningshjärna och försöker komma på vad man kan äta till middag som inte innebär allt för mycket halvfabrikat ännu en dag… Och som present hade en timmes promenad med baby i vagn så jag kunde sova, eller 30 minuters underhållning så jag kunde duscha varit värt mer än alla sparkbyxor och blöjtårtor i världen.
Men alla är vi ju olika! 🙂
Jag är jätte-anti babyshower för att jag vill gratulera när barnet är ute och inte i förväg. Man vet aldrig var som händer innan barnet är ute..
Däremot läser jag Johanna Kajsons blogg sedan flera år (bröllopskoordinatorn) och hon förespråkar mamashower vilket jag tycker är ypperlig idé. Då blir det fokus på mamman under slutet av graviditeten och då är ju magen i regel tung och det är jobbigt.
En kompis till min syster ville anordna en babyshower för syrran i höstas och ville ha lite hjälp. Då jag inte förstår vitsen med babyshower överhuvudtaet föreslog jag mamashower men det ville inte den andra tjejen alls. Så det blev inget alls istället. Vill inte arrangera något jag inte tror på trots att det var till syrran.
Jag kände precis som du när jag längtade efter barn som en galning efter ett missfall. Jag undvek jobbiga situationer t.ex. fikarummet på jobbet som var fullt av gravida och barnprat. Och det fick vara ok så. Man får ta ansvar och skydda sig själv. Jag kände skuld men pratade med min kurator om att inte behöva känna det. Jag tänker att det är allas ansvar att ta hand om sig själva. Du ska inte behöva känna ansvar för andra om du har en babyshower.
Du kommer ju dessutom förstå om vissa väljer att inte komma. Jag tror att dina kompisar förstår om du vill fira ditt barn. Du skrev att du inte vill ha fler barn så det är antagligen sista gången du är gravid. Jag ångrar ibland att jag inte tog mer plats, köpte mer gravidkläder eller babykläder innan barnet kom. Mycket för att jag var så rädd att något skulle gå fel. Känner mig ibland snuvad på min graviditet och om jag skulle bli gravid igen skulle jag göra helt tvärtom och fira som bara den.