Nu har jag varit gravid i 26 veckor, är enligt appen i sjunde månaden och har 103 dagar kvar tills beräknad ankomst av lille Stig!
Den här graviditeten har jag haft mycket mindre ont än jag hade förra gången. Då rörde jag på mig cirka noll procent och den här gången har jag tvingats cykla fram och tillbaka till jobbet nu i tre veckor för att vår bil är på verkstad, och det har verkligen gjort underverk med fogarna!
Har fått hem ett gäng med träningskläder för gravida så nu tänkte jag sätta igång att försöka träna lite mer till och med. Det kan ju knappast skada.

Jag har även mått mindre illa den här gången, även om illamåendet höll i sig längre denna gång. Jag har mått pyton från vecka 9-21 men mått ganska bra på mornarna, det har varit värre på kvällarna.
Förra gången jag var gravid mådde jag illa mellan vecka 10-19 ungefär men mådde alltid illa på morgonen den gången.
Tycker sånt där är så märkligt, det är ju samma kropp och samma sak, även om bebisen är annorlunda.

Förra gången hade jag på riktigt lite ångest hela graviditeten över att jag visste att jag skulle behöva gå igenom det här igen. Det var också därför det dröjde väldigt länge innan jag ens kunde föreställa mig barn nummer två, minnet av den första graviditetn var tvungen att blkena bort först.
Så nu, även om jag avskyr det, så känner jag mig ändå så himla glad varje gång en vecka passerar! Aldrig mera vecka 15, aldrig mer vecka 20 osv. osv.

Jag oroar mig en liten smula över brösten dock, då de växt på ganska bra så hoppas jag verkligen innerligt att de går tillbaka till sitt ursprungsläge direkt efter förlossningen.
Jag ska ju ta nån tablett som stänger av all mjölkproduktion så fort Stig är ute, just för att slippa få de där allra största brösten igen.
Som ni vet vid det här laget gjorde jag en bröstförminskning efter att jag fått Knut och jag vill absolut inte ha den ogjord!
Men även om de känns stora nu, så är de ändå inte i närheten av så stora som sist!

Jag har en väldigt stor mage redan. Det hade jag förra gången med, men sen stannar den liksom av och så händer det inte så mycket mer.
Jag ska på bröllop i början av september, en månad innan beräknad födsel och att komma i någon vettig klänning känns minst sagt utmanande.

Får väl återkomma med bilderna från 26-40 så småningom. Fast jag hoppas han föds i vecka 27 som Knut, de där sista veckorna är ju ändå bara jobbiga!