Jag ska vara gräsänka i några dagar nu och trots att det bara är några timmar sedan jag såg Emil så känner jag redan att jag börjar sakna honom.
Hur han alltid klappar katter han möter på gatan, hur han kan vara så pojkaktig trots att han är så hårig, hur han alltid luktar gott till och med när han luktar illa, hur hans rumpa ser ut i alla dom där randiga kalsongerna och hur han slänger av sig byxorna det första han gör när han kommer hem.
Hur lycklig han ser ut när han åker båt och hur nöjd han blir när han lyckas knuffa i mig från bryggan.
Han må vara jobbig och ha sina stunder ibland, men han är den mest omtänksamma och underbara människa jag mött.
För att han är helt enkelt världens finaste man!
0 kommentarer