@annaileby_art
anna@annaileby.com
Jag läser en hel del bloggar varje dag. Men bara en enda teckningsblogg fast det finns så himla många.
Jag kollar ibland på teckningsbloggar, det ska jag erkänna.
Men blir aldrig glad eller inspirerad utan snarare pressad, stressad och blir deppig.
Det finns så himla många där ute som är hur duktiga som helst och det gör mig skitstressad rent ut sagt.
Jättefånigt då det egentligen inte har med mig att göra, men det påverkar mig iallafall på ett dåligt sätt.
Så därför undviker jag att läsa andra teckningsbloggar, speciellt om de har liknande stil som mig.
Då känns det extra jobbigt.
Jag vill inte inspireras av andras teckningar.
Jag vill hellre inspireras av fina foton, folk som sticker ut, de som har finast hårfärg eller tjejer med skinn på näsan.
Så jag undviker alla teckningsbloggar, blundar hårt och hoppas att jag ska kunna leverera något nytt och annorlunda trots allt…
Jag fattar ingenting, du som typ är bäst någonsin…att jag som inte kan måla vidare bra får ångest är ju en sak, men DU…idolen. Lägg av med att känna dig dålig på momangen och var bara klar över att du har en underbar stil och är bäst på det du gör, å där med basta! Även fast jag inser att jag aldrig någonsin skulle kunna bli så bra som du är på allt konstnärligt så blir jag faktiskt inspirerad av din blogg, avundsjuk och lite smått ångestfylld men ändå inspirerad och peppad. Jag älskar alla dina bilder, din stil och det lilla man får ta del av din personlighet – du är bara bäst! Kram och lycka till med allt du företar dig, från konst till bröllop 🙂 OBS! Du gör helt rätt i att känna efter vad du blir inspirerad av, skit i de bloggar som gör dig frustrerad.
TAck, så gulligt av dig.
Dock handlar det inte om att jag tycker jag är dålig, men det är ändå en väldigt press. Men du har alldeles rätt, bara att välja vad man inspireras av och strunta i det andra!
Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver Anna! Jag kör en lite blandad taktik, för jag är precis likadan med att känna den där ofantliga pressen när folk är sådär vansinnigt duktiga, och läser då och då. Mest för att känna den där peppen av att många av dessa duktiga tjejer ändå är så himla bra på att stötta, peppa och vara snälla mot varandra. Jag läser ett gäng tecknarbloggar där de flesta söker till Konstfack eller Nyckelviken och det är så roligt att se hur de kämpar med sina fantastiska arbetsprover och hejar på varandras bilder – trots att de fightas om samma få platser! Ibland blir det mig övermäktig, särskilt de där dagarna då självförtroendet är i botten, att se hur magiska många av dom är. Men oftast så får jag energi och inspiration att kämpa på jag med, med mitt!
Naturligtvis sköljer ångesten över mig ibland när jag inser vilka extrema talanger vissa av dom innehar men jag försöker se det som att vi alla ritar och tecknar olika och har jag tagit mig så långt som jag är idag måste det ju betyda att jag har någonting jag också.
Du är bra Anna. Och jag är bra. Och många andra likaså.
Heja oss allihopa!
Jag förstår vad du menar.. När jag gick Bild och form ville jag bara måla som alla de andra och fick dessutom heller inga idéer själv! Plus att jag inte kände mig lika duktig som de jag ville måla som… Helt plötsligt var ens egen förmåga inte alls lika bra kändes det som…
Det verkar liksom inte alls vara samma grej att skapa på egen hand i sin ensamhet som att sitta ett gäng duktiga tecknare, då blir man stressad och känner sig dålig..
Så jag förstår, det kan nog vara lika bra att inte titta på andras teckningsstil. Då vill man bara kopiera och glömmer bort sin egen teckningsstil, och UNDERVÄRDERAR den!
Konstigt, att man själv känner så i sitt skapande jämt men att man inte förstår när andra gör det. Jag som tycker du är så fantastiskt talangfull tänker att du inte borde det men klart att du gör, du är ju bara mänska liksom 🙂
Tips på annan bikini OM du vill ha en till
http://www.modcloth.com/shop/twopiece-swimwear/aye-aye-cabin-two-piece
Mäh, låt dem inte kväva inspirationen!! : )
jag tycker också att det har varit jobbigt i perioder att se saker jag vet är långt över min förmåga, men börjar känna mig skönt lugn i att det måste få vara så! Det kommer alltid finnas de som är skickligare, har fränare idéer (just då) och som slipat sin teknik fler timmar.
Men det kan ju inte få förringa det man själv gör, eller få det att kännas mindre värt.
Jag brukar bli pepp och tänka, åh, så kan man visst göra, och så får jag extra skjuts att nöta teknik om det är det som saknas, eller så får jag ideer som går helt tvärt emot, bara för att känna att man inte behöver följa andras mallar.
Sedan är det väl som med musik, vissa låtar är rätt lika, inopm samma genrer, men aldrig helt.
Band som spelar samma typ av punkrock eller pop kan för en oinsatt låta helt lika men för de som är vana lyssnare är det enorm skillnad och personlighet i de olika uttrycken!
pepp pepp i ritandet!! 🙂
Jag förstår hur du tänker! Jag kan själv känna att jag är dålig när jag ser andras verk, men samtidigt ger det mig mer än är något negativt! Jag får massa inspiration och tänker ”Jag kan också bli så bra!”. Dessutom har jag märkt att jag lär mig så mycket mer när jag provar andras stilar. Din stil är en av de finaste jag vet, så jag får väldigt mycket inspiration från dig! Kram
Tråkigt att du känner press! Du är iaf hur duktig som helst. Jag är nog tvärtom, jag älskar att kolla in andra teckningsbloggar för jag blir inspirerad av dem. Foton och vacka människor inspirerar mig också, men inget inspirerar mig mer än ett vackert konstverk.