Det här är målningen jag gjort medans jag var sjuk. En tuschlavering (man använder flytande tusch och spär ut med vatten för att få olika nyanser)
Det här va min specialité förr i tiden men sen glömde jag helt enkelt bort det men nu är jag tillbaka på banan igen!
Tycker om att det ser ut som gamla svartvita foton man hittat i en låda och glömt bort.

Jag är fortfarade sjuk, men inte lika döende längre utan mer bara helt vanligt jättesjuk. Stor skillnad faktiskt.

Det är tur att jag är liiiiiiite piggare nu för imorgon är ingen vanlig dag för det är nämligen min födelsedag, hurra hurra hurra!

Jag fyller 27 år. Känns ruskigt gammalt men det är kanske för att de jag jobbar med i studion är yngre, Emil är yngre och att en massa annat folk som är yngre än mig redan är gifta och har barn. Men men, 27 är ingen ålder på en häst!

Tycker fortfarande det är tråkigt att fylla år när man inte är hemma hos mamma och pappa så de kan sjunga för mig på morgonen och ge mig tulpaner, men jag antar att det är nått man aldrig växer ifrån.

Jag ska berätta om en sak som hände mig när jag gick i första klass:
Vi skulle rita hur vår födelsedag såg ut, så jag ritade blommor och paket, stor sol och hela baletten, så som man gör när man är sju år och älskar att fylla år.
Sen kom min förken och tittade på min bild och sa ”i mars finns inga blommor, i mars är det snöslask”.
Otroligt sårad skrynklade jag ihop min teckning, ritade en ny med ett rött hus, utanför huset var det snöslask. Huset hade ett fönster där jag ritade mig själv med en stor pratbubbla där det stod ”jävla fröken”.

Någonting säger mig att just den där händelsen, har påverkat mitt jävlar anamma genom hela livet, så tack jävla fröken för det!