En ganska vanlig beställning jag får är att jag ska teckna av personer som inte lever längre.
Att säga att jag tycker det är roligt att göra sådana teckningar kanske är fel ordval, men oftast är det dom som blir bäst.
Känns väldigt ärofyllt och nästan lite andäktigt på nått sätt.
De bilder jag tecknat på min pappa, som inte lever längre, är mina absolut bästa teckningar.
Alltså, ett såå stort tack för den fantastiska familjeteckning du för ett år sedan gjorde där min syster fick vara med, trots att hon inte lever längre. Att vi fyra + hunden Asta, fick vara tillsammans en gång igen vara bara så fint!