Imorgon har vi modevisning med skolan, första visningen av tre.
Så hela gårdagen spenderades med att öva öva öva på catwalken! Jag som lider av jordens scenskräck FÖRSÖKTE verkligen tycka att det var roligt trots att det kändes som hela jag vändes ut och in när jag stod där uppe.
Visst var det roligt också, adrenalinet pumpade men när jag kom hem efter 10 timmars övande så grät jag en halv flod i Emils knä.
Att hela tiden trotsa det man hatar är påfrestande och det var så skönt att få gråta och säga hur hemskt det var till någon som säger att det kommer gå så bra så bra och ger mig tårta så jag ska bli glad igen.
Jag visste inte att jag skulle tycka det var SÅ hemskt, men nu finns ingen återvändo.
Hoppas det går fint när det väl gäller.
Sen ska jag aldrig med stå på en scen.