Eftersom inlägget om min mamma blivit så omtyckt tänker jag skriva ett liknande om min ömma fader.

Min pappa skjutsade mig till skolan, varje dag i tolv års tid. Han lämnade av mig med handbromsvändningar på vintern så man va yr i huvudet halva skoldagen.
Han är golfproffs om någon frågar och han är den som kan få mig och mamma att skratta i timmar.
Han tycker om att grilla och äta brända saker, han tycker om öl och köpa jeans på loppis.
Han har en Jack Nicholson-mössa och berättar gärna samma historia flera gånger.
Han skjutsar mig nästan alltid om jag ska någonstans, helst om det är fint väder så folk ser hans alltid nytvättade blåa Subaru.
Han tycker mat ska innehålla sås och potatis och han är den som skulle bli argast om nån va dum mot mig.
När jag va ledsen bjöd han mig på bakelser och tog mig på museét och ringde in ”hemma med sjukt barn” trots att jag va 17 år.
Han tycker det är roligt att jag har så många skor och han kör gärna om på motorvägen.
Han har en sned fjäril tatuerad på bröstet och läser min blogg flera gånger om dagen.
Han är den jag skulle ringa först om det gick bra på jobbet och han är den bästa jag vet på att göra sås.
Han höjer på tvn när jag och mamma pratar för högt och han är den som lärt mig säga ifrån och stå på mig.

Min pappa och jag har en annorlunda relation, men den är underförstådd och fin. Jag vet att han alltid står där, bakom mig och håller fienden borta.
Han är den bästa pappan som finns.