Dag två i ateljén vid akvarellmuséet vaknade vi upp till moln. Fast det gjorde inte så mycket, moln gör sig bra i målad form.

Bilder på akvarellådor är något av det finaste jag vet. Tycker de säger mycket om den som målat med dom. Här är mammas:

och här är min (behöver uppenbarligen en ny med fler nyanser):

Vi morgonmålade lite och fick fint sällskap.

Jag har så oerhört svårt att lämna i tid och råkar alltid pet-måla sönder alltihop. Här försökte jag hejda mig.

Den här dagen gjorde vi inte så mycket mer än måla, vila och så gick vi in på muséet igen och kollade länge på filmen om Arne Isacsson.

När solen började gå ner över klipporna klättrade vi upp på berget bredvid ateljén (vi bodde i  den längst till höger på den här bilden)

Uppe på berget var det så fint att det nästan gjorde ont i ögonen. Kolla bara!

När vi oh-at och ahhh-at tillräckligt så klättrade vi ner och gick ett varv i hamnen.

Vi bestämde att det här måste bli en återkommande resa, så vi åker nästa år igen. Mamma och jag. Vilket team vi är alltså.

God natt Skärhamn.