Underbaraclara skrev ett inlägg om den tårtbit man väljer att visa på bloggen. Om att välja ut det bästa.
Jag har istället valt att visa hela tårtan, med skavanker och fel och visa att jag inte kan baka bullar eller städa lägenheten, att jag har fett hår, dåligt med pengar och oroar mig alldeles för mycket för framtiden.

Jag vet inte om jag framstår som något jag inte är, men det verkar som jag inte får ha samma vardagsproblem som alla andra.
Klart jag också tycker magen är för stor ibland, att jag drömmer om ett helt annat liv där jag också får trippa runt i höga klackar med röd sula någon gång.
Men varje gång jag yttrar något som inte passar in i den tårtbit folk har valt att kategorisera mig under så får jag kritik som att jag verkar osäker och lättpåverkad.
När har jag någonsin påstått att jag INTE är osäker och lättpåverkad?!
Varför skulle inte jag vara det som alla andra?

Jag är jättesäker på min sak när det gäller tecknandet, jag vet vad jag går för och jag vet vad jag kan. Men det betyder inte att jag aldrig har andra problem.
Jag har valt att visa HELA mig på bloggen, jag vet att många bara visar en del men jag visar hela. Kanske är det därför jag tar åt mig så väldigt av kritik, jag är extremt knflikträdd och suger åt mig som en svamp om någon säger något kritiskt.
Jättedålig egenskap men så är det.
Men jag har som sagt valt det här, valt att skriva om mitt liv och jag vet att många känner igen sig i det jag skriver.

Men vissa dagar, som denna när jag ligger sömnlös och bara grubblar. Då önskar jag att jag inte bloggade alls så jag slapp ha hela världens kritiska granskande på mig hela tiden.
Jag får miljarder med fina kommentarer och ni är världens bästa läsare. Men tyvärr stannar de hårda kommentarerna mycket längre i mitt minne än de bra.
Den mänskliga faktorn och det som håller mig vaken om nätterna.

Tyck vad ni vill om mig, men det här är min tårta.