Igår trodde jag att jag skulle börja gråta mitt i studion, av ingen anledning alls.
Det svämmar bara över för att det är för mycket nu. Utställningen, ofärdiga målningar, beställningar, börja på nytt jobb, bo mellan två lägenheter, flyttstäda, garderobsrensa och sen försöka teckna samtidigt.
Jag är slut som människa helt enkelt.

Så jag tänkte att jag skulle ta min första, välförtjänta bloggpaus på tre (är det tre?) år.

Men jag är rädd att ni försvinner och slutar kommentera och lämnar mig om jag slutar blogga i några dagar, snälla gör inte det.
Jag tänkte att om jag får några dagar på mig att andas, så lovar jag att ni får tusen inredningstips, finfina pysselknåp och en mycket roligare blogg om några dagar.

Ni kan ju fråga mig ågot under tiden, kanske om inredning, björkar i vardagsrum, Emils hårfäste, bebisplaner, bröllopstanker, husköp, strumpor, färger eller vad ni vill.
Jag finns här bakom, jag orkar bara inte skriva mer på en liten stund.

Tack för att ni föstår.
Nu andas vi en stund.