@annaileby_art
anna@annaileby.com
Inatt vaknade jag plötsligt av att livmodern liksom drog ihop sig av en attack-bebislängtan.
Fast det var snabbt övergående. Jag vet ju att jag NOG helst bara vill ha ett barn.
Men för att övertyga mig själv, så är det lika bra att lista för- och nackdelar, så min hjärna kan tänka lite klarare.
PLUS med ett barn till:
- Kul för Knut att ha syskon (fast när man frågar om han vill ha en bebis säger han bestämt nej)
- Det är lite sorgligt att tänka på att Knut aldrig kommer bli sådär liten igen
- De är skitgulliga när de är sådär små
- De små söta kläderna
- Knut har alltid någon att leka med och blir mindre ”beroende” av att vi ska leka med honom
- Skönt att ha någon mer som hälsar på oss på vår ålders höst
- Knut blev ju hur jäkla gullig som helst, nästan slöseri med så bra gener att inte fixa fram en till, hehe
Okej det var det enda jag kunde komma på som skulle vara FÖR ett barn till. Inte särskilt mycket vettigt med andra ord.
På minus listan ser det ut såhär:
- Knut var vaken minst en gång varje natt fram tills han var 2,5 år. Är sjukt osugen på att göra om det igen.
- Min bröstförminskning kan gå tillbaka till sitt ursprung om jag blir gravid igen
- Jag HATADE att vara gravid och mådde så himla illa och hade foglossningen från helvetet
- Det är mycket svårare att få barnvakt till två barn och därmed svårare för oss att åka iväg och bara vara jag och Emil
- Vi har en så himla bra rutin och stämning i vår familj nu. Det liksom funkar och är lätt. Vet inte om jag vill rubba det.
- En ny bebis kommer innebära mindre tid att vara med Knut och bara se honom
- Jag måste vara borta från jobbet igen
- Vi har ett sovrum för lite i vårt hus om vi ska ha två barn
Ja det var det jag kom på till minussidan.
OBS, detta är MINA tankar runt det hela, ingenting är skrivet i sten eller kanske inte ens går att tillämpa på andra familjer. Så ni behöver inte bli upprörda.
Det känns dock som att argumenten mot väger tyngre än för just nu.
Att bebiskläder är gulliga är ett ganska klent argument för att sätta en människa till världen kan jag tycka.
Vi har tre barn. Så här i efterhand tror jag att mer än ett barn passade vårt första barn så himla bra, han är blyg och känslig och hans syskon har gjort att han hittills vågat mycket mer än han skulle annars. Blir ofta avundsjuk på familjer med ett barn, de verkar ha det så himla lugnt och mysigt.
Hör dig. Jag har ungefär samma plus/minus nu redan INNAN jag ens fått ETT barn. Har dock en till på plussidan, som min killkompis (som är ensambarn) gav mig:
Det är väldigt mycket skönare att ha någon vid sin sida om föräldrarna blir gamla och sjuka. Han är lite nervös för den tiden när han ensam skall ta hand om sina. Det tycker jag var en förståelig tanke!
Och jag som har syskon (en tvilling), och haft en sjuk, handikappad och åldrig far i många år, hade SÅ mycket hellre varit ensambarn i just det läget, än att stå ensam i det med vetskapen om att den andra väljer att inte bry sig/ta något ansvar alls, utan lämpar över allt på mig. Så det där är ett argument du aldrig kan veta hur det blir med förrän du väl är där 🙂
Men du. Det känns som att det är normer som gör att du tvingar dig att längta efter fler barn. Man måste inte! Man måste inte ha ett enda! Jag väntar mitt andra och vet att jag vill ha tre, men detdär är ju också något jag fått med mig hemifrån, pga jag har själv många syskon. Vårt barn har också stökat på nätterna jättemycket och jag gillar inte bebisar så mycket men jag har haft enkla graviditeter och får för mig att det blir roligt när de blir äldre. Det blir det kanske inte alls, men nu har jag gjort det här valet. Styrt av normer men ändå helt okej, för det är mitt (och min partners) val.
Jag har en son som kom strax innan du fick din Knut. Funderade så mycket på syskon och var rädd för att bli gravid igen, pga. illamående och kräkningar hela graviditeten plus havandeskapsförgiftning. Dessutom var bebistiden svår för mig trots att min son var väldigt enkel men omställningen att bli förälder var tuff för mig. Nu sitter jag med ett till barn i min famn som är 11 veckor. Visst är det ganska slitsamt men inte i närheten av som det var första gången. Storebror är så förtjust och fin med sitt lilla syskon och jag är så glad att vi nu är fyra i familjen! Har själv inga syskon och det är en gåva att se deras redan nu så nära relation till varandra. Familjelivet har också blivit roligare – även denna dag när storebror varit hemma sjuk från förskolan och jag stressat med att ta hand om båda barnen ensam. Vet egentligen inte varför jag skriver, beslutet att försöka få ett till barn är ju ditt och din partners! Känner dock igen mig i att fundera mycket på syskon eller inte och läser din lista som att flera av de punkter du listat på plussidan för ett barn till faktiskt är övergående! P
På plussidan för endast ett barn – menade jag!
Kompisar kommer han ju få ändå! Och han har ju finfina kusiner 🙂 Enda anledningen till att skaffa fler barn är om det känns som om det finns ett tomrum i familjen att fylla. Dessutom kan man ju skaffa ett djur som sällskap om det känns bättre. Sen har jag hört att vi i sverige får barn så väldigt tätt och att det för barnen är optimalt med syskon i typ fyraårsåldern. Vem vet, ni kanske vill ha fler om ett tag? En sladdis när han är fjorton? Låt det bli som det blir bara, jag tycker din lista visar att en oväntat barn kommer vara välkommen och om det inte blir fler har ni det fint ändå. Det är ju fantastiskt!
Vi har 2 barn, plus 2 bonusbarn som inte bor med oss En roligt anekdot som jag kan dela med mig av ar fran nar vi flyttade hit, och jag tog barnen till doktorn for arlig kontroll.