När jag är ute på diverse upptåg, företagsfrukostar, möten eller resor blir folk alltid lika förvånade över att jag jobbar.
Jag började jobba när Knut var tre veckor och jag och Emil har lagt upp det så att han jobbar måndag-onsdag och jag jobbar torsdagar och fredagar.
Detta gör att Knut och Emil har en fantastisk relation, han är precis lika glad (eller ledsen) hos Emil som hos mig och det blir aldrig det där att bara mamma kan trösta, natta eller mata.
Även om jag hade ammat så hade det funkat att ha det här upplägget ändå eftersom jag jobbar hemifrån, men nu tyckte varken Knut eller jag att amningen fungerade så vi övergick till ersättning när han var runt fem-sex veckor, vilket gör det hela ännu enklare.
Det är såklart en lyx att kunna dela på föräldraledigheten såhär men man blir sannerligen inte rik på det. Men jag tycker det är värt det, hundra gånger om!
För oss fanns aldrig alternativet att Emil inte skulle vara hemma, oavsett pengar. Jag lever gärna på vatten och bröd när jag ser hur bra det går nu och hur fint det känns att dela på ansvaret och också dela på erfarenheten att ta hand om en liten spädis.
Jag hade aldrig bara kunnat vara hemma ett år och lägga företaget på hyllan. Mitt företag är en väldigt stor del av mitt liv och vem jag är, hade jag inte fått fortsätta med det hade jag blivit en bedrövlig mamma.
Nu hinner jag längta både till jobb och till bebis så det är det bästa av två världar.
Om ni har möjligheten att dela – gör det!
Hellre en fattig familj med en närvarande pappa än en bebis i märkeskläder!
Heja pappaledighet!
Om jag kunde hjula i ett kommentarfält skulle jag göra det nu! *Hjular*
Underbart!
Går precis och planerar föräldraledighet här men vi har tyvärr inte möjlighet att dela på det 50/50 eller ens i närheten. Det värker lite i hjärtat och jag vet att min sambo skulle vilja vara hemma mer. Men går det inte så går det inte och då får man bara göra det bästa av det man har och får.
Pengarna har vi aldrig lagt någon vikt på för sånt där löser sig i slutändan ändå.
Fint att se att ni har det så fint och underbara bilder!
Vi delar lika fast jag tar första delen (pga amningen) pappan andra halvan. Men tycker er lösning känns så mkt bättre. Till nästa barn blir det annan uppdelning om det funkar med våra arbeten. Heja! Heja!
Det viktiga tycker jag är att en gör det som passar bäst för just sin familj. Här var det inte att leva fattigt eller med märkeskläder utan leva fattigt eller inte alls. För vi ansåg att det viktiga var att vårt barn skulle ha möjligheten att vara hemma i närmare två år vilket inte gått om pappan varit hemma. Nu kunde vi dra ut på dagarna eftersom jag tyvärr tjänar såpass mycket mindre. Hade jag arbetat och han varit hemma hade vi varit tvugna att ta ut sju dagar under den tiden samt att jag hade varit tvungen att ha ett extrajobb förutom min heltid. För oss var det inte värt det. Sedan har vi den lyxen (som jag ser det) att min sambo kan jobba hemifrån ganska mycket vilket gör att vi alla kan umgås, alternativt, han och den lilla. Olika sätt att lägga upp det men båda lika rätt anser jag, för en har valt det själv. Vänt, vridit och enats vad vi, vi i vår familj mår bäst av, utan pekpinnar. Tack för en mysig blogg och stå på dig i bloggupproret! Kramar
Heja er! Önskar vi hade haft samma möjlighet, för ärligt, jag blir galen av att vara själv hemma så mycket med barnen. Men eftersom jag inte har något jobb, utan skola att gå till var vi tvugna att göra så här. Men i höst då ska jag plugga och min man ska iaf ta ut (förhoppningsvis) varannan fredag med barnen bara han. Det tror jag han ser fram emot!
Precis det bebisliv jag drömde om när vår Emil var bebis. Jag längtade ihjäl mig efter att få åtminstone några timmars variation och jag var inte särskilt harmonisk i början. I höst kommer nr 2 och om vi inte ska ändra vårt liv drastiskt kommer det nog bli samma visa igen. Alla möjligheter finns ju men att det ska vara så svårt för mig och många andra att bryta ett invant mönster – dumt!
<3 Fantastiskt att ni styr era liv i riktning mot mer jämställdhet! Och jag är övertygad om att ert barn kommer ha igen det hundrafalt också!
Åh, låter jättebra! Jag jobbar ju på avdelning som sjuksköterska.. Men redan nu har jag börjar fundera på framöver med fler barn, hade varit så bra att ha nåt att jobba med hemifrån.. Får se vad det kan bli, om inte annat, så odlingar och djur som kan försörja oss en del och som ev går att utveckla till eget företag på sikt.. Spännande.. Kram!
Håller med dig till 100%!
Maken och jag kör samma fördelning och har gjort sedan Pluttas var ca 3 månader (nyligen fyllda 9 månader). Från början var det tänkt att jag skulle vara helledig ca 6 månader och sen skulle vi dela 50/50, men eftersom amningen verkligen inte fungerade så började vi dela tidigare.
Nu ser jag fram emot 100% jobb i juni följt av gemensam sommarlov från midsommar och med augusti. 🙂
Jag tror fullt ut på att dela, dela, dela så mycket det bara går! Pluttas älskar sin pappa och sin mamma och tycker att båda är lika fantastiska när han har umgåtts med den andra hela dagen. Jag unnar verkligen min fina make att få ensamtid med sonen, att de ska få skapa en relation som inte påverkas av min närhet och att fina sonen ska stå oss båda lika nära.
Vi har också haft så mycket glädje av att dela på föräldraledigheten tidigt. Älskar att se hur relationen mellan pappa/barn utvecklas lika nära som min och barnens!
Det finns kvinnor som hindrar pappan att
ta ut en jämställd föräldraledighet pga egoism.
http://www.viforaldrar.se/artiklar/mammorna_hindrar